Blogginlägg

90:#27 I feel alright

STEVE EARLE: I feel alright (E-Squared/Warner Bros, 1996)

1996, när den här skivan kom ut, var Steve Earle etablerad skivartist sedan tio år tillbaka men han hade jobbat som sångare, låtskrivare, gitarrist och artist ännu längre. Född i Virginia, uppvuxen i Texas med Townes Van Zandt som gudomlig förebild, flyttade till Nashville som låtskrivare och tillbaka i Texas bildade han bandet Dukes, ett namn som till och från följt Earle under hela hans karriär.
   Ovannämnda geografiska platser skvallrar om ett visst förhÃ¥llande till countrymusik fast han alltid har varit en rebell och en udda fÃ¥gel i den branschen. 1988 förenade han sig med engelska The Pogues och nÃ¥gra Ã¥r senare, när drogerna alltmer hade tagit över hans liv, var det snarare arenarock pÃ¥ hans program. I samband med ett eskalerande drogberoende tappade han skivkontrakt, Ã¥kte in i fängelse för vapenbrott, genomgick drogrehabbehandling med positivt svar och 1993 började han skriva lÃ¥tar som hamnade pÃ¥ skivor med Travis Tritt och Robert Earl Keen.
   Förlagskontrakt ledde till skivbolagskontakter och 1995 gjorde han comeback med den folkmusikakustiska albumet "Train a comin'" som öppnade dörren till bÃ¥de ett anständigt liv och skivbranschen.
   Det var en lÃ¥ng inledning pÃ¥ en text som ska handla om en skiva som släpptes 1996. Men jag tycker bakgrunden och de komplicerade upplevelserna i Steve Earles liv har en alldeles naturlig del i det som utmynnar i ett album som pÃ¥ mÃ¥nga sätt är starten pÃ¥ en lÃ¥ng och seriös karriär som därefter producerat en mängd oförglömliga skivor.
   Det började med att Steve Earle och skivbolagsentreprenören Jack Emerson bildade det egna skivbolaget E-Squared Records, fick stora Warner Brothers att distribuera och som producent engagerades Ray Kennedy. Ett ytterst viktigt val dÃ¥ Kennedy under alla Ã¥r sedan dess blivit Earles högra hand vid skivinspelningar.
   Kennedy hade en stabil bakgrund i countrymusiken som bÃ¥de artist, lÃ¥tskrivare, producent, tekniker och multiinstrumentalist. Gav ut sitt första album 1990, "What a way to go", som följdes av "Guitar man" 1992. Ska inte förväxlas med den Ray Kennedy som gjorde soloskivor pÃ¥ 70-talet och bland annat var medlem i supergruppen KGB, där bland annat Mike Bloomfield spelade.
   Majoriteten av lÃ¥tar pÃ¥ "I feel alright" är producerade av Kennedy tillsammans med gitarristen Richard Bennett. Övriga spÃ¥r inspelade med engelsmannen, boende i Nashville, Richard Dodd som producent. Dodd känner jag mest som tekniker pÃ¥ George Harrisons "Cloud nine"-album.
   Efter "I feel alright" blev Kennedy och Earle ett genuint team som frÃ¥n nästa Earle-platta, "El corazon", och fram till idag har producerat samtliga skivor med Steve. Först under den samlade pseudonymen Twangtrust, som ocksÃ¥ prytt skivor med Lucinda Williams, V-Roys, Ron Sexsmith och Cheri Knight, men numera under sina egna namn.
   Ã„ven visuellt pÃ¥ skivomslaget var "I feel alright" en nystart med den amerikanska konstnären Tony Fitzpatrick som faktiskt har mÃ¥lat framsidan pÃ¥ varje Earle-omslag fram till idag. Detaljerade och surrealistiska mÃ¥lningar som numera förknippas med Earles skivor.
   "I feel alright" är en fin musikalisk blandning med rock, countryrock, folkrock, ballader, akustisk blues och en fin avslutande duett med Lucinda Williams, "You're still standin' there".
   8 mars 1996 skrev jag en kort och positiv recension av "I feel alright": Som titeln antyder är Earle i fin form efter Ã¥ren i fÃ¥ngelse för knarkinnehav. Förra Ã¥rets comeback var en dämpad och mjuk triumf. Nu är energin tillbaka. PÃ¥ tvÃ¥ gitarrer, bas och trummor gör han rockcountry som är bÃ¥de kompromisslös, uppkäftig och melodiskt grandios. En av de utmärkta lÃ¥tarna heter "Hard-core troubadour", en underbart träffsäker beskrivning pÃ¥ Earle 1996. Som en laglös variant pÃ¥ outlaw-countryns bästa recept.

YouTube: "Hard-core troubadour" live med Steve Earle och band.


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.