Blogginlägg

Första dagen på Live At Heart

Postad: 2011-09-18 17:05
Kategori: Live at Heart

LIVE AT HEART
16 september 2011

RICHARD LINDGREN Brasserie Rendez-Vous
JOHAN ÖRJANSSON Café Deed
RICHARD LINDGREN Café Deed
MARSHALL MONRAD BAND Clarion Hotel
ISRAEL NASH GRIPKA Clarion Hotel


Det har varit en bedövande mångfald på årets upplaga av Live At Heart i Örebro. Men personligen har jag inte siktat in mig på ett antal olika artister utan har istället sett samma artister flera gånger. Det kanske tyder på en viss fantasilöshet men när min personliga favorit Richard Lindgren, kategoriserad singer/songwriter från Malmö i programmet, på två kvällar uppträder på flera ställen kan jag inte låta bli att se honom och hans band vid upprepade tillfällen.
   Sedan fick jag en ny favorit i Falkenbergskillen Johan Örjansson som gjorde en americanatyp av musik och med en mycket stark röst gav sitt eget material underbara tolkningar där bandet bakom honom hade sensationella kvalitéer.
   Halva nöjet med Live At Heart är alla spelställen där levande musik normalt inte förekommer. Jag började festivalen i fredagskväll klockan 19 nere i källaren på restaurangen Brasserie Rendez-Vous som hade städat ut det stora bordet i vinkällaren och den fantastiskt snygg mattan var en attraktion. Lite för inbäddat sound i lokalen kanske men närheten till artist (Richard Lindgren) och band (Janne Adolfsson, mandolin/Jon Eriksson, Weissenborngitarr och elgitarr) var givetvis bedövande.
   Inledde med ”Dead man” och fortsatte med ”Five pints and a wink from Gwendolyn”, givetvis påannonserad av ett långt förklarande mellansnack av Richard, och den lite mindre kända låten ”Silver” där Jon Erikssons darrande fingrar över strängarna på sin liggande gitarr var känslighet modell större.
   Efter ”Back to Brno”, det närmaste som Richard har kommit en hitlåt, följde den helt nyskrivna ”By my lonesome”, om Dublin, och den omtalade låten han skrev på Bishops Arms i Örebro förra hösten, ”I came, I went but I don’t know where I’m going now”, som handlar om en vild bilfärd från Malmö till Örebro med amerikanskan Mary Gauthier vid ratten. En riktigt svängig showstopperliknande låt med ett underbart slidesolo.
   Ytterligare en ny bluesinspirerad låt, ”Sunday T-blues”, och ”Song of calamity”, den gospelkryddade allsången, fick avsluta Richards korta konsert.
   Vi tog oss snabbt rakt över staden mot norr och Café Deed där Johan Örjansson med band tog mitt oförberedda hjärta med storm. Hans röst är något overkligt starkt och hans låtar hade förmågan att äta sig in i medvetandet. Och det unga bandet bakom var både tajt, samspelt och smidigt. Skivbolagschefen Håkan Olsson, Rootsy, satt och myste i soffan och har nu säkert något kontraktsförslag i bakfickan.
   Deed-scenen var ingen perfekt skapelse, medan ungdomar sprang fram och tillbaka framför och pratade högt, men Richard Lindgren fick ännu en gång visa upp sina färdigheter i genren vemodig och ofta lågmäld pop. När han sittande på scenen upprepade sex låtar från det två timmar tidigare framträdandet. ”By my lonesome”, ”I came, I went but I don’t know where I’m going now”, ”Gwendolyn”-låten, ”Dead man” och ”Song of calamity” där Richard plötsligt fick spontan hjälp med sången av Lisen Elwin, sångerska och singer/songwriter-kollega som timmen innan uppträtt på annat håll i staden och är aktuell med ett nytt album..
   Inför Israel Nash Gripka-konserten, som på förhand framstod som hela festivalens mest spännande hållpunkt, tog vi oss till Clarion Hotel i god tid och fick så där i farten i väntan på Gripka höra traditionell, hantverksmässigt fenomenal men också lite förutsägbart tråkig country med norska Marshall Monrad Band medan publik vällde in laddade för Gripka. Gripkas konsert har jag redan skrivit utförligt om här så det finns inte så mycket att tillägga.
   Sedan tog vi natt men hörde senare att Johan Örjansson vid midnatt på Stadsträdgården inför ett 30-tal personer gjort en mycket stark insats.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2011 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.