Blogginlägg

Den zuveräne Zevon

Efter fem års ofrivillig uppehåll från rockbranschen, utan skivkontrakt och med ett eskalerande alkoholproblem som dock botades, gjorde Warren Zevon en helt fantastisk comeback på skiva med albumet "Sentimental hygiene" som släpptes sommaren 1987. 80-talets näst bästa album i min värld.
   Turnén som följde efter detta extraordinära album inleddes 19 september i Boston och pÃ¥gick hela hösten fram till 30 november i Los Angeles. DÃ¥ spelade Kenny Gradney, bas, och Richie Hayward, trummor, (bÃ¥da Little Feat-medlemmar) i bandet. FrÃ¥n 2 februari fortsatte turnén i Europa med bland annat fyra konserter i Sverige (Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund).
   Bandet som följde Zevon till Europa var mindre namnkunnigt men bÃ¥de Condos och Wallace hade spelat pÃ¥ Jackson Brownes "Lives in the balance" och Wallace turnerade dessutom med Browne 1986, bland annat i Stockholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/2 1988.

WARREN ZEVON
Melody, Stockholm 18 februari 1988

Det var nästan med övermänskliga förväntningar jag for till Stockholm, Melody och konserten med Warren Zevon i torsdags. Zevon gjorde inte det omöjliga men presterade i övrigt det mesta och bästa tänkbara. Det var en suverän konsert.
   Zevon fick sitt förhÃ¥llandevis breda genombrott med förra Ã¥rets album, "Sentimental hygiene", och publiken log igenkännande när han spela de fem bästa lÃ¥tarna frÃ¥n den skivan.
   Men lika lite som Zevon är jagad av trenderna ("han ser ut som en hippie", lät kommentarerna bland folk) är han minst lika ointresserad att sälja ut sig själv.
   SÃ¥ helt sonika och mycket förvÃ¥nansvärt lät han lÃ¥tarna frÃ¥n sitt andra album, "Excitable boy", dominera liverepertoaren den här kvällen. En skiva som när den kom i USA jämfördes med Bruce Springsteens "Born to run", Neil Youngs "Zuma" och Jackson Brownes "The pretender".
   InnehÃ¥llsmässigt var denna konsert sÃ¥ledes häpnadsväckande. Sju lÃ¥tar av 18 hämtades frÃ¥n ett tio Ã¥r gammalt album!
   Ljudet liksom bandet bakom Zevon var sagolikt denna magiska torsdagskväll. Redan frÃ¥n start med "Lawyers, guns and money" var ljudet exakt och höll sig pÃ¥ samma kvalitativa nivÃ¥ fram till och med att den slutliga extralÃ¥ten "Jeannie needs a shooter" tonat ut.
   Fast medlemmarna i kompbandet aldrig nÃ¥gonsin figurerat pÃ¥ nÃ¥gon Zevon-skiva var de en fröjd bÃ¥de för ögon och öron. Tätt och sammanbitet ide rockiga lÃ¥tarna och kattmjukt vackert i de lugnare lÃ¥tarna.
   Zevons lÃ¥tar täcker ett brett spektrum. Jag var förberedd genom livealbumet "Stand in the fire" men blev ändÃ¥ förbluffad pÃ¥ vilket underbart sätt lÃ¥tar som "Poor poor pitiful me", "Ain't that pretty at all" och "Werewolves of London (hitlÃ¥ten i publikens smak) svängde pÃ¥ scen.
   När han satte sig bakom pianot i lÃ¥tar som "Johnny strikes up the band" och den underbara "Desperados under the eaves" understryktes Warren Zevons ansprÃ¥kslösa framtoning och fick sin fulländning i "Veracruz", "Reconsider me" och "The factory". Den senare framfördes ensam pÃ¥ scen pÃ¥ akustisk gitarr i en samtidigt bÃ¥de vildsint och ödmjuk version.
   Efter hundra minuter levande Warren Zevon-musik är jag givetvis inte fullständigt mätt men nöjd och tillfredsställd som stora delar av publiken pÃ¥ Melody mycket riktigt var i torsdagskväll strax före midnatt.

Warren Zevon - guitar, keyboards and vocals
Greg Beck - guitar
Karen Childs - keyboards
Jennifer Condos - bass
Ian Wallace - drums

Lawyers, Guns and Money
Detox Mansion
Boom Boom Mancini
Johnny Strikes up the Band
Roland the Headless Thompson Gunner
Excitable Boy
Sentimental Hygiene
Accidentally Like a Martyr
Werewolves of London
The Factory
Veracruz
Carmelita
Play It All Night Long
Reconsider Me
Ain't That Pretty At All

Extralåtar
Desperados Under the Eaves
Poor Poor Pitiful Me
Jeannie Needs a Shooter


Aftonbladet 19/2 1988.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.