Blogginlägg

Ringos svar på popmusikens pensionärsförening

Postad: 2011-06-12 13:26
Kategori: Konserter

KONSERT
Ringo Starr & his All Starr Band
Liseberg, Göteborg 10 juni 2011
Konsertlängd: 20:00-21:49 (109 minuter)
Min plats: Ca 150 m rakt framför scenen.


Ringo Starr är inte lika Sverigevänlig som sin gamla Beatles-kollega Paul McCartney. För första gången på 19 år ställde Ringo i fredagskväll upp sitt All Starr Band på svensk mark. Den gången, 1992, var det fortfarande stora namn som Joe Walsh, Dave Edmunds och Nils Lofgren i bandet men i takt med tiden har stjärnglansen falnat något och dagens band är närmast motsvarigheten till popmusikens pensionärsförening med en medelålder på drygt 60 år.
   Men den snart 71-årige Ringo var nog piggast av alla på scen när han sjöng sina obligatoriska och sannerligen förutsägbara Beatles-hits och de nästan 40 år gamla egna hitsen. Det blev, som jag förutsåg i torsdags en tämligen antik låtlista men ändå inte helt utan nya och färska låtar som jag lite bittert trodde. Ringos senaste album, ”Y not”, är inte hans bästa skiva men låtar som ”Peace dream” och ”The other side of Liverpool” fick en rätt naturlig plats i konserten mellan alla gästartister och förväntade låtar.
   Även ”Choose love” tillhör Ringos 2000-talsrepertoar och där fick gitarrhjälten Rick Derringer rejält med utrymme för instrumentala krumbukter. När vi äntligen på publikplats fick höra ljudet som försvann mitt i ”Honey don’t” och en bit in i ”Choose love”. Ett tekniskt fiasko.
   All Starr Bands koncept har alltid varit att musikerna i bandet, nästan alla (utom trummisen) med egna men gamla karriärer i ryggen, får egen plats vid mikrofonen. Därför varvades gamla hitlåtar med andra artister och Ringos berömda sång i Beatleslåtar under hela konserten. Den röda musikaliska tråden brast hela tiden.
   Rick Derringer gjorde kvällens första besök i strålkastarljuset med McCoys, där Derringer var medlem, gamla fina ”Hang on Sloopy”. Han fick senare göra sin egen gitarrdominerade ”Rock and roll, hoochie koo”, en låt som först gjordes av Johnny Winter när Rick var medlem i hans band And, som utvecklades till rena Jimi Hendrix-hyllningen med överdimensionerade gitarrsolon.
   Det var rätt uppenbart att det var de mest kända hitsen som skulle presenteras under konserten. Därför var det inte överraskande när Edgar Winter, som under ”It don’t come easy” spelade framträdande saxofon, kom fram och gjorde ”Free ride”, en av konsertens rockigaste ögonblick. Winters andra låt, ”Frankenstein”, var verkligen motsatsen. Ett instrumentalt lågvattenmärke där jag passade på att gå på toaletten och där var det fullsatt…Jag kom ut till et tjutande otäckt syntljud och såg den ljushårige Winter fara omkring på scen med en keyboards hängande som en gitarr på sig.
   Gary Wrights båda bidrag (mer om Gary här) var lugnare men också anonymt flyktiga i sammanhanget och Richard Page framförde några Mr Mister-låtar som lät som Toto 20 år för sent. Då var powerpopbandet Romantics representant Wally Palmars minuter i strålkastarskenet betydligt mer lycksosamma. Den odödliga hitlåten ”Talking in your sleep” har ett evigt liv och deras ännu tidigare ”What I like about you” spred glädje i den 11 000 människor stora publiken. En publik med osvikligt tålamod som stod ut med alla toppar och bottennapp under nästan två timmar.
   Det var ingen överraskning att ”With a little help from my friends” skulle komma på slutet av konserten och att ”Yellow submarine”, en osannolik mix av klassiker och barnramsa, mötte en av de största publikovationerna. Men så har de låtarna varit med under All Starr Bands samtliga 11 turnéer. Liksom ”Photograph” och ”Act naturally”. Men förbluffande nog aldrig ”Octopus’s garden”. Fast det var många, gammal som ung, som stod och önskade den i fredagskväll.
   En konsert som avslutades, trots allt lite överraskande, med en kort refräng av ”Give peace chance” som följde på ”With a little help from my friends”. Sedan var det tveklöst slut. Inga extralåtar.

Ringo Starr, trummor och sång
Edgar Winter, keyboards, saxofon och sång
Rick Derringer, gitarr och sång
Gary Wright, keyboards och sång
Richard Page, bas och sång
Wally Palmar, gitarr och sång
Gregg Bissonette, trummor

Låtarna:
It Don't Come Easy
Honey Don't
Choose Love
Hang On Sloopy (Rick Derringer)
Free Ride (Edgar Winter)
Talking in Your Sleep (Romantics/Wally Palmar)
I Wanna Be Your Man
The Dream Weaver (Gary Wright)
Kyrie (Mr. Mister/Richard Page)
The Other Side Of Liverpool
Yellow Submarine
Frankenstein (Edgar Winter)
Peace Dream
Back Off Boogaloo
What I Like About You (Romantics/Wally Palmar)
Rock and Roll, Hoochie Koo (Rick Derringer)
Boys
Love Is Alive (Gary Wright)
Broken Wings (Mr. Mister/Richard Page)
Photograph
Act Naturally
With a Little Help from My Friends
Give peace chance

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2011 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.