Blogginlägg

Ingen kände sig lurad

Foto: Linda Kreü

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/4 1995.

PERSSONS PACK
Palladium, Örebro 31 mars 1995

Det slår inte längre gnistor om Perssons Pack. Däremot var det en varm, hjärtlig och naturlig atmosfär som omfamnade den fåtaliga men fanatiska publiken på Palladium sent i fredagskväll.
   Den som söker utveckling och nymodigheter i Perssons säregna bondrock fick leta förgäves.
   Han är den han är och har varit sedan första skivan. Där han med sin lantliga jargong och ivrigt gestikulerande sjöng om udda typer och bitterljuva situationer starkt uppbackad av ett dragspelsdrivet komp.
   Just jämförelsen mellan nu och då blev väldigt tydlig i fredagskväll då repertoaren bestod av låtar hämtade från fem av Packets sex album.
   Med en klar majoritet från den senaste, helt naturligt, och den allra första, mer överraskande.
   Kvällen såg inledningsvis ut att bli en lugn andäktig stund med ståbas, mandolin, sittande dragspelare och Persson på akustisk gitarr.
   Men knappt hade han hunnit påpeka att kvällens konsertstund enbart skulle bestå av ballader förrän gruppen smattrade fram en härligt svängig ”Vild som Jerry Lee”. Då nye gitarristen Johan Lindström fick utrymme att presentera sig som en svensk fingerfärdig Albert Lee.
   Sedan fick vi en tämligen lyckad mix av ballader och rock, gammalt och nytt. Som uppenbart fungerade så mycket bättre live än i en inspelningsstudio.
   Således lät de nya låtarna, den långa pratiga ”En sekund i Sverige”, ”Kammahav” och ”Vårens ljumma vind”, mycket bättre och naturligare på Palladiums gemytliga scen än på det senaste alltför rutinmässiga albumet.
   När sedan avslutningen bestod av två covers plus ”Hemma” och ”Små, små saker” var det nog ingen som kände sig lurad fast det under konsertens gång blivit nytt dygn och första april i almanackan.

Per Persson: gitarr och sång
Magnus Adell: bas och sång
Magnus Lind: dragspel
Ingemar Dunker: trummor
Johan Lindström: gitarr och mandolin

Låtarna:
En helt vanlig kväll
Vild som Jerry Lee
Vi går ut
En sekund i Sverige
Kammahav
Nyårafton i New York
Gråmånen
Vårens ljumma vind
Hanna
Brooklandsvägen

Extralåtar
Hemma
Små små saker

Extra extralåt
Mördar-Anders

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.