Blogginlägg

"Charm school"

Postad: 2011-02-13 10:48
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/2 2011.

Roxette
Charm school
(Capitol/EMI)


Efter en rekordlång paus på nästan exakt tio år är Roxette tillbaka med en nyproducerad skiva. Uppehållet, i den sanslöst framgångsrika sagan om duon från Sverige som besegrade världen, var inte självvalt, Marie Fredrikssons allvarliga sjukdom höll nästan på att sätta definitiv punkt på Roxette-historien, men kom också i ett psykologiskt gynnsamt läge. Efter duons tveklöst två sämsta skivor, ”Have a nice day” och ”Room service”, var risken stor att de skulle ha tynat bort i rutinmässig tomhet och kreativ krampkänsla.
   När Roxette nu återvänder, inte direkt efterlängtat för undertecknad, så är det med få förväntningar och många förutfattade funderingar. Duon har aldrig tillhört den inre kretsen bland mina favoriter, musikaliskt alldeles för kommersiellt utstuderat, men deras hitkavalkad av smarta sånger har det varit svårt att värja sig emot.
   Roxette på skiva har därför alltid varit en jakt på hits mer än seriös och lycklig lyssning. Med viss förutsägbar skepsis konstaterar jag dock tämligen omedelbart att ”Charm school” inte enbart är bakåtsträvande nostalgi.
   Här finns sekvenser av den lekfullhet, spontana inpass och anspråkslöst melodiösa fyrverkerier som jag nästan alltid saknat hos hitmaskinen Roxette. Jämfört med Per Gessles finurliga popsoloskivor och Gyllene Tiders smarta sommarpop har Roxette befunnit sig i en annan division där statistik, försäljningssiffror och topplistor har varit det viktigaste.
   ”Charm school” inleds lovande med mungiga(!), akustisk gitarr och Gessles hesa röst men redan inom en minut av ”Way out” blir vi överfallna av feta elgitarriff, melodiös hårdrock och ren ”We will rock you”-känsla. Och jag blir så trött och vill knappt ge skivan en chans.
   Men därefter tar sig skivan märkbart. Musik, arrangemang och låtar är genomgående inte alls så där välputsat kommersiella som Roxette-soundet blivit genom alla år.
   Här finns några smakfulla ingredienser. Pianoballad med snygg kör (”No one makes it on her own”), klart poppiga hits (”She’s got nothing on (but he radio)” och “Only when I dream”), fina Beatles-gitarrer (“In my own way”), 60-talsklassisk pop (“After all”) och på de flesta låtar är det Per Gessles stämma som överraskande dominerar.
   Marie Fredriksson tar ibland (”Speak to me”) i mer än vad nöden kräver men framförallt står hon för några av skivan finare ballader. Däremot är sista låten, finalen och balladen ”Sitting on the top of the world”, mycket blek och beige.
   Det är inte bara framför mikrofonen som Per Gessle dominerar på skivan. För första gången på ett Roxette-album står han ensam som låtskrivare och Marie har alltså inte bidragit med en enda låt eller text.
   (Titeln ”Charm school” har inget som helst gemensamt med Elvis Costellos låt från 1983…)

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28            

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.