Blogginlägg från 2011-02-02

Underhållande men inte mer

Amerikanen Rick Reed genomförde några konserter under sitt skolår på Karro i Örebro. I februari 1979 uppmärksammade jag det första konsertögonblicket och den här konserten i maj, med titeln "Goodbye Sweden", blev avslutningen på hans tid i Örebro.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/5 1979.

KONSERT
RICK REED
Hjalmar Bergman Teatern 3 maj 1979

Rick Reed är en ambitiös ung amerikanare. Kring sin egen person som sångare, pianist, gitarrist och en riktig entertainer bygger han upp häpnadsväckande och påkostade shower. Scenen var den här gången Hjalmar Bergman Teatern och det var ett välregisserat skådespel.
   Det är som vanligt ett omsorgsfullt komp han hade bakom sig, tre blåsare och tre sångare vid sidan av den konventionella sättningen. Allt för att få de populära coverinspelningarna så lika originalet som möjligt.
   Det var nämligen kring hitlåtar som ”Yesterday”, ”Sailing”, ”Fantasy” och avsnitt ur ”Tommy” och Jesus Christ Superstar” han byggde sin show. Visst skriver killen egna låtar, ibland riktigt hyfsat, men den stora satsningen i konserten var att söka efter passande hitlåtar i spektakulära versioner.
   Med klassisk musik som grund har Rick sedan spelat både jazz, rock och blues men torsdagskvällens konsert var huvudsakligen underhållning i den lättare genren. Den långa konserten, två timmar plus paus, drygades ut av hans övertydliga mellansnack som drog ned tempot och bidrog negativt till den tappade atmosfären.
   Men klasskamraters och andra vänners hjälp blev det en bejublad avskedskonsert för Rick Reed, som efter terminen flyttar tillbaka till USA. En underhållande show men inte mer.

Urban Nilsson: gitarr
Göran Skoglund: keyboards
Anders Malmestedt: bas
Jan Eriksson: trummor
Hans Holmberg: sång
Katta Andersson: sång
Bo Malmström: sång
Stefan Fors: trumpet
Bo Sundahl: trombon
Ulf Bejstam: saxofon

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.