Blogginlägg

Not so Goulden story

Postad: 2007-02-27 22:23 (ursprungligen publicerad på kollegiet.nu)
Kategori: Krönikor

Har bestämt mig för att skriva lite kortare texter. Jag kan höra jublet från stressade nätläsare men det är ju så himla kul att in i varje förbannade detalj beskriva läget. Men OK, jag ska härmed göra ett försök. Men det är inte så lätt, fråga Plura.
   När vi för några veckor sedan lämnade vår engelske hjälte Eric Goulden, som under större delen av sin drygt 30 år gamla karriär är mest känd som Wreckless Eric, hade han nått mitten av 80-talet. Och den absoluta lågpunkten på den turbulenta karriären.
   Len Bright Combo existerade bara drygt ett år. Der var alltså Eric, som nu uppträdde under sitt rätta namn Goulden, och två killar från Milkshakes, ett garagetrashband.
   Det fanns inga ambitioner att låta musikaliskt bra eller satsa kommersiellt. Det var ett rått, stundtals svårlyssnat och skramligt sound och låtarna på deras två album, som släpptes med bara ett halvår emellan (som väldigt smidigt släppts på en och samma cd), hade naturligtvis svårt att fånga en stor publik.
   Svårt att fånga någon publik överhuvudtaget.
   Det var energi, rå bitterhet och frustration i en enda stor röra. Efter Stiff-skilsmässan hade Eric verkligen vänt skivbranschen ryggen och ville på inget vis rucka på sina ursprungliga idéer eller slipa av ojämnheterna. Därför hade låtarna provokativa titlar som ”Young, upwardly mobile… and stupid”, ”You’re gonna screw my head off” och ”Cut off my head” och lät inte så mycket bättre.

Men hade man som jag ett nästan tio år långt förhållande med Wreckless Eric så var det oändligt svårt att släppa hans musik och livsöde.
   Jag hängde upp det på små, små detaljer. En låt som ”Someone must’ve have nailed us together” dyrkade jag över allt annat och den var en av topparna på en konsert jag såg gruppen genomföra en onsdagkväll i december 1985 på puben Cricketers söder om floden.
   Eric berättade då för mig att i januari skulle gruppen släppa sitt första album och att nämnda låt var en kommande singel. Och jag svarade med att utse låten till nästa års första och största hitsuccé. Så blev det naturligtvis inte. Hits, alltså.
   De nya låtarna, som höll en så hög klass på konserten, var tämligen mediokra på skiva och det usla soundet, till följd av riktigt lågbudgetanpassade inspelningsförhållanden, tog udden av nästan allt.
   Vi den här tidpunkten fanns fortfarande Erics gamla klassiker ”Whole wide world” kvar i repertoaren. Men ett år senare, i december 1986 när Len Bright Combo släppt ytterligare ett album fyllt med oväsen, var den låten och andra kända Wreckless Eric-låtar bortstädade bland livelåtarna. Märkte jag när jag såg gruppen på puben King’s Head i Fulham.
   Gruppen höll på att spricka och Erics planer just då var att börja skriva låtar med basisten från The Men They Couldn’t Hang, Shanne Hasler. Det mötet har jag berättat om mer ingående vid ett tidigare tillfälle.

Helt i linje med Erics som alltid irrationella uppförande, fast han då hade blivit nykter alkoholist på heltid, så blev det naturligtvis ingenting av med det samarbetet. Och inte så mycket annat heller.
   1989 flyttade han till Frankrike, började åter kalla sig för Wreckless Eric och bildade band med två fransmän. Men soundet var fortfarande spontant och skramligt.
   Skivorna ”Le beat group electrique” (1989), ”At the shop” (1990), inspelad i en skivaffär, och ”Donovan of trash” (1993) står verkligen och samlar damm i hyllorna. Men det är snygga vinylskivor av ypperlig teknisk kvalité.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2007 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28        

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.