Blogginlägg

Broussard tillbaka men inte publiken

Postad: 2010-08-28 08:44
Kategori: Live-recensioner

En något kortare version av den här recensionen publicerades i Nerikes Allehanda 28/8 2010.

KONSERT
Rick Broussard’s Two Hoots and a Holler
Stuart Warburton
Harrys, Örebro 26 augusti 2010
Konsertlängd: 22:15-22:40 (25 min), 22:45-23:40 (55 min)
Min plats: ca 5 meter rakt framför scenen.


Frånsett den unika överdosen om några veckor med levande musik i snart sagt varje kvarter är konsertintensiteten på klubbnivå i Örebro inte alltför uppskruvad. Få spelställen och följaktligen ännu färre konserter. Därför är det glädjande att Harrys valt att satsa på regelbunden liveverksamhet med en viss inriktning på mogen och vuxen rock i olika skepnader.
   Vi som har varit mer än normalt musikintresserad har tidigare varit tvingade att söka oss till privata spelställen för att få tillfredsställa det mogna sinnet för folkrockcountrymusik. Den snabbt tillyxade genren räcker ändå inte till för att beskriva musiken och showen som Austin-killen Rick Broussard bjöd på med sitt band Two Hoots and a Holler i torsdagskväll i den fina pubmiljön.
   Nej, i den knappt timmen långa första avdelningen av konserten fanns det utrymme för ytterligare spektakulära sorters musik som pop, surf, punkinspirerad rock och elektrisk country. Men också lite japansk instrumentalmusik i form av klassikern ”Sukiyaki”. Det kanske på pappret låter som en musikaliskt splittrad kväll men när den naturliga scennärvaron gjorde sig mest påmind var det ingen, allra minst jag, som stod och funderade på att det bjöds på alltför tvära kast i repertoaren, spretiga arrangemang, ojämnt låtval eller för många överraskningar.
   Broussard med band uppträdde i Örebro i våras ("Oj, vad snö det var", mindes Rick när jag pratade med honom kort innan konserten) och på den privata konserten var det svett, dans och trängsel. Den här gången var publiktillströmningen till konserten i blygsammaste laget och de flesta tillbringade första konserttimmen på dansgolvet framför bandet. Utan att skymma speciellt mycket. En viss svettig publikrespons hade nog höjt mitt intryck av konserten men samtidigt var det en både underhållande och fint varierad timme musik som slungades från scen.
   Rick och hans band, numera med en norrman på trummor, har ju även producerat några skivor men det är ju på scenen deras energi och musikalitet känner sig mest hemma. När de tajt och tufft spelade hårt driven rock som går att jämföra med de en gång så unika Rockpile fast här filtrerat genom Austins mångkulturella musikhistoria som gjorde att jag stundtals också stod och kände vibrationer av Los Lobos. En mix som sannerligen är svår att beskriva i ord men som jag live uppfattade som den ultimata musikgenren.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2010 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.