Blogginlägg
Tomten gav mig tre böcker
Tomten kom punktligt på julafton och sent omsider ska jag nu avslöja att han levererade tre böcker som alla var av mer eller mindre musikalisk karaktär. Av dottern Emily fick jag ”Pluras kokbok” och i Joakims stora paket låg det två böcker, den fantastiska tegelstenen ”Tusen svenska klassiker” och den skönt designade boken om skivbutiken ”Pet Sounds”. Den senare boken har jag naturligtvis klämt under helgdagarna medan de två andra är blädderböcker man kan läsa mer planlöst utan att långvarigt fastna i kapitel efter kapitel. Som när andan faller på, önskemål om underhållning uppstår eller när faktaletande står högt i kurs.
Jan Gradvall/Björn Nordström/Ulf Nordström/Annina Rabe:
Tusen svenska klassiker (Norstedts)
Att lista tusen svenska klassiker, från åren 1956-2009, bland böcker, filmer, skivor och tv-program blir ett grymt subjektivt urval. Men det gör också att jag känner en viss personlig nerv i urval och presentation. Som när de i förordet faktiskt namnger ett svenskt rockband, Lolita Pop, som inte klarade prioriteringen. Helt felaktigt, anser jag, och när argumentet presenteras som ”att det inte finns något enskilt album eller någon enskild singel som definierar Lolita Pop” så måste jag härmed be om rättning i ledet och hänvisa till de här två skivorna, den 19:e respektive 36:e bästa 80-talsskivan om ni frågar mig.
Boken omfattar alltså så gott som allt som hänt sedan 1956 och det är ju i stort sett hela mitt livs historia. Från barndom via ungdom till vuxen ålder. Ett liv i repris, liksom. Och det är därför så otroligt underhållande, ännu mer lärorikt när man får svaren på alla frågorna som jag aldrig ställt. Och det är en aning roligare att bläddra i en bok än söka på Wikipedia...
Eller att försöka samordna minnet med uppgiften om att Sigges Cirkus sändes redan 1956, Kapten Bäckdahl (med Humle & Dumle) 1958 och Bilskolläraren med Carl Gustaf Lindstedt 1960.
Och sedan bläddra förbi namn och titlar som Fingal Olsson, Guben i Låddan, naturprogrammet Just Nu, Kaskad, Hylands hörna, Drop In och Trettifyran med Per Myrberg som väcker minnen.
Boken är kronologiskt upplagd, med ett tydligt register som gör att du hittar det mesta ändå, och för en 50-talist som undertecknad blir det givetvis mest upplysande att bläddra från start och upptäcka den ena aha-känslan efter den andra. Fast registret borde innehålla samtliga namn, inte bara huvudnamnen, så du exempelvis kan slå upp den man (Morton Gould) som skrev melodislingan som illustrerade betänketiden på Tiotusenkronorsfrågan 1957.
Sedan är det alltid en ynnest att få gamla skivomslag i tryck. Men det vet ju ni som regelbundet läser den här sidan.
LENNART PERSSON: Musik nonstop:
Pet Sounds i våra hjärtan (Bonnier)
Vem skulle skriva den definitiva historien om en skivbutik om inte Lennart Persson, extraordinär musikjournalist och dessutom under många år skivbutiksägare i Malmö. Det är ju orättvist att Persson inte längre är i livet och det här manuset blev hans sista. Boken är mycket underhållande och snyggt designad med många illustrationer och bilder. Men jag får ibland känslan av att Persson inte hann jobba riktigt djupt med sitt material eller annars innehåller boken så mycket historia, så många uttalanden från andra munnar att Perssons alltid initierat välskrivna ord inte får tillräckligt utrymme.
Ändå är det givetvis underhållande att följa berättelsen om en skivbutiks historia. Från uppgång till fall i flera omgångar, stickspåret som konsertarrangörer, konkurser och hur affären påverkat så många personer och blivit en tummelplats för människor i första hand och försäljning i andra hand.
Sedan får vi historier från en tid med andra skivbutiker, exempelvis Gamla Stans Skivhandel och Skivfabriken i hörnet av Smålandsgatan och Birger Jarlsgatan, som triggar minnet om obligatoriska besök på 70-talet.
PLURA JONSSON: Pluras kokbok: Provence - Kungsholmen – Koster (Norstedts)
Som vanligt, när det gäller en bok av Eldkvarn-Plura (det har ju kommit några stycken under senare år) är det ett både välskrivet och snyggt illustrerat bokverk. Framförallt fylld med anekdoter som har ett visst släktskap med mat, recept, minnen och resor.
Många utförliga recept, nästan lika många förförande fotografier men det är naturligtvis de fristående geografiska historierna runt om som drar sig mina begynnande blickar. Som när Plura beskriver resan till den lilla franska staden Fayance i Provence, hur han gjorde Janssons frestelse i New York och hur han noggrant berättar historien om Kungsholmens alla vattenhål som både öppnat och slagit igen.
Men som sagt, jag har inte riktigt hunnit med att orientera mig i hela boken med all idéer till matlagning som Pluras mustiga språk inspirerar till.
/ Håkan
Mick Green (1944-2010)
Det är en lång historia som ska återberättas
<< | Januari 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget:
Sitter och ”bläddrar” och läser i din blogg och hittar din anmälan av Lennart Perssons sista bok ”Musik Nonstop - Pet Sounds i Våra Hjärtan”.
Personligen tycker jag att den är det sämsta Lennart Perssons skrev. Jag kan helt enkelt inte med den snobbism som Persson beskriver och själv inte verkar det minsta generad över. Vi får det ena vittnesmålet efter det andra av erkända artister och journalister som, nästan hedrade, berättar hur de som unga och nyfikna blev illa behandlade vid deras tidiga besök på Pet Sounds.
Full av förväntan håller journalisten Andres Lokko det sista exemplaret av den senaste Jam-singeln i handen, men framme vid kassan rycks den ur hans hand och säljs till annan kund. Lokkos slutsats blir: ”...den elitism som jag möttes av från männen bakom Pet Sounds-disken. Den kändes på något vis så eftersträvansvärd , och var säkerligen en subliminal inspirationskälla för mitt egna framtida skrivande om musik.”
Gitarristen Robert Johnson ”...minns att det inte alltid var helt lätt att köpa skivor där.
- Jag köpte min första Cramps-skiva av Calle. Som alltid var otroligt arrogant. Han stoppade aldrig ner skivorna i påsen, han bara slängde fram dem på disken och så fick man själv vackert stoppa ner dem. Vilket var skrämmande nog , men så kom jag hem till Solna och upptäckte att det var fel på skivan! Så jag åkte tillbaka och klagade och blev grundligt utskälld av Calle ...”
Journalisten Jens Peterson ”minns också de tidiga Pet Sounds-åren med skräckblandad förtjusning...De såg sina anonyma kunder som ungefär som Basil Fawlty gör på enklare hotellgäster.”
Journalisten Per Bjurman: ”Om fel sorts figur kommer fram och ber att få lyssna på fel sorts skiva kan stämningen bli mycket olycksbådande.”
Fredrik Virtanen frågar: ”Har ni The Verves nya? och får till svar ”Vad tror du?”
Gamla Stans Skivhandel var nog min favoritbutik. Där abetade bl a en av gitarristerna i Pushtwangers. Han, liksom den övriga personalen, minns jag som mycket trevliga och hjälpsamma och berättade alltid entusiastiskt om nyheterna från Sverige, England, USA och Australien. Jag tror ingen behövde känna den rädsla att fråga fel saker som Lennart Persson beskriver i ”Musik Nonstop - Pet Sounds i Våra Hjärtan”
Kanske skall man inte döma ut hela boken, men händelserna ovan lägger en ”blöt filt” över resten av läsningen.
Bara en reflektion.
Hälsningar
Per Magnusson
Ah, trevligt. Lindberg med svenska visor låter som en liten utmaning. Men det kanske har funkat live.