Blogginlägg

Johnny Powers överraskar

Lasse Kärrbäck och jag sitter 20 mil från varandra och gapar av förvåning. Över killens historia, över hans sound som på 50-talet var påtagligt Elvis Presley-influerat och nu låter anmärkningsvärt fräscht med Mickey Jupp-covers i repertoaren. Som tar andan ur både mig och Lasse. Johnny Powers - det är så han heter.
   Man borde efter alla dessa år lärt sig. Du har inte koll på allting som har hänt i rockhistorien, du har inte ens full koll på artisterna som någon gång har givit ut skivor på Sun och när artisten i fråga 2002 spelar in sju(7!) Mickey Jupp-covers så tar det sju (7!) år innan Lasse och jag får reda på det.
   Ja, det är mycket i Johnny Powers historia som är minst sagt anmärkningsvärt och jag blir mäkta intresserad när jag läser hans biografitext på tre olika platser.
J   ohnny Powers föddes 1938 som John Leon Joseph Pavlik. Country var hans första fascination, Lonnie Baron hette idolen och som 16-åring började Pavlik 1954 spela gitarr i gruppen Jimmy Williams & the Drifters. Samtidigt upptäckte han Elvis Presley, ”Milk cow blues boogie” och country med rock’n’roll-beat.
   1957 fick Pavlik sitt nya artistnamn och gav ut sin första singel, ”Honey, let’s go to a rock and roll show”, och bildade sedan sitt eget band, Johnny Powers & his Rockets. Som 1958 gav ut singeln ”Long blond hair”. Men den hittills största uppmärksamheten fick Powers när han 6 juli 1959 skrev kontrakt med skivbolaget Sun och i september gav ut singeln ”With your love, with your kiss”.
   Han spelade in ytterligare låtar för Sun, med bland annat Charlie Rich på piano, men då hade ägaren Sam Phillips tappat intresset för ”ny musik” och sålde senare bolaget till Shelby Singleton.
   Då dök nästa klassiska möjlighet upp för Johnny Powers. Träffade Motown-chefen Berry Gordy och blev den förste vita artisten som fick kontrakt med Detroit-bolaget. Jag har forskat lite i den uppgiften och har kommit fram till att Powers mest jobbade som låtskrivare och producent och mindre som artist.
   Under sitt eget namn spelade han in fyra låtar, ”Rosa Lee (Stay off the the bell)”, ”You didn’t care”, ”I just got to know now” och ”It’s now or never” (en låt Powers skrev tillsammans med bland annat Marvin Gaye). Inspelningar som ursprungligen aldrig gavs ut eller först nu har hamnat på samlingar med arkivmaterial från 60-talets Motown. Powers skrev också (tillsammans med Lamont Dozier) ”I’ll make it up to you somehow” till Amos Milburn.
   Powers var också ena halvan av duon The Hornets som i februari 1964 gav ut singeln ”Give me a kiss” på V.I.P.-etiketten.
   Efter fem år på Motown ägnade Powers sig åt skivbolags- och förlagsbranschen och tog först på 90-talet upp sin artistkarriär då han spelade in i Detroit, New York, Alabama och Ann Arbor. Inspelningar som 2008 släpptes på skiva, ”Long blond hair” (Rollercoaster), en dubbel-cd med inspelningar från 50-talet plus 15 låtar inspelade i Eastpoints, Michigan 2002.
   Jag har hört den andra cd-skivan (Tack, Lasse!) och den imponerar huvudsakligen. Några outtakes från 50-talet ekar tydligt Presley men inspelningarna från 90- och 00-talet är ju, vad man brukar kalla, sensationella. Rockabilly med ett fräscht och vasst uppdaterat sound. Som Robert Gordon med Chris Spedding på gitarr om jag måste jämföra med något.
   Det är naturligtvis Mickey Jupp-låtarna som drar åt sig mitt och Lasse stora nyfikenhet och versionerna är så bra, skamlöst svängiga och helt rätt producerade. Sju låtar hämtade från Jupps 90-tals-repertoar, ”Good gracious me”, ”Ring, damn you, ring”, ”Thought I heard something”, ”Till honky gets tonky again”, ”Anything you say”, ”Doo-wop shang-a-lang” och ”Three little words”. Beviset på att Jupp-låtar håller långt in på 2000-talet. Och Jupp själv är positiv till Powers tolkningar.
   - Han gillar Powers skiva mycket. Han uppskattar rockabilly-svänget, berättar Lasse Kärrbäck som talat med Mickey.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.