Blogginlägg

Brinsley Schwarzs unika skiva från 1974

Målet är väl att någon gång publicera en fullständig Brinsley Schwarz-diskografi men just nu vill jag gärna lägga ut de delikata bilderna på den alldeles fantastiskt unika skivan, ”It’s all over now” (Decal) som bandet spelade in hösten 1974. Men mellan inspelning och utgivning av skivan splittrades bandet. Skivan släpptes, på Ian Gomms initiativ, officiellt först 1988 men drogs snabbt in på Nick Lowes begäran. Lowe tyckte inte den höll tillräcklig kvalité.
   Min vän Lasse Kärrbäck förklarar historien:
   - Skivan som inte skulle finnas men finns (i några få ex). Nick krävde att hela upplagan skulle dras in och förstöras vilket också skedde. Men en skivaffär i New York hann sälja några ex innan upplagan drogs in och förstördes. Ian Gomm ville att skivan skulle säljas, men Nick vann. Idag säljer Ian Gomm skivan från sin hemsida som CDr. Alla låtarna finns med, fast i en annan låtordning än på LP-versionen.
   "Tell me why", Beatles-covern, är ersatt av Lowe/Gomm-låten "Give me back my love", en unik låt som fick sin officiella release på BBC-liveplattan. Och "The cod" har fått den fullständiga titeln ”Do the Cod (The Thirty Pounder)".
   På LP-skivan ligger ”Cruel To Be Kind” som andra låt på första sidan. Man har t o m lagt dit Brinsley’s ”Family Tree” av Pete Frame på baksidan av omslaget. Skivan mixades inte förrän 1987 av Ian Gomm, och kom ut och drogs in 1988. Varför Nick helt plötsligt gjorde helt om och tog med ”Cruel to be kind”-låten på ”Jesus of Cool” har jag ingen aning om, men konstigt är det.   
   En liten analys av innehållet på skivan visar att mer än hälften är covers och känns därför på pappret som en snabbt ihopplockad skiva. Ändå finns det originallåtar som fått förtroende i senare sammanhang.
   ”As lovers do” har dykt upp vid flera tillfällen med Dave Edmunds. Först 1976 som singel-b-sida till “Here comes the weekend” och sedan tre år senare som singel-b-sida till ”Crawling from the wreckage”. Lowe/Gomm-låten ”God bless (whoever made you)” blev 1979 en Stiff-singel för Jona Lewie.
   Låten som här går under titeln ”We can mess around” är identisk med ”Mess with love” som släpptes på Rumours ”Max”-skiva och på 80-talet tog Nick själv upp låten på ”The Abominable showman”-albumet men kallade den då för ”Mess around with love”. Men på den BBC-inspelade skivan med Brinsley, ”Cruel to be kind” (Hux, 2004) går den under titeln ”We can mess around with anything but love”. Kärt barn har många namn.
   Den instrumentala låten ”The cod”, som på BBC-skivan kallas ”Do the Cod (The Thirty Pounder)", får väl anses tillhöra parenteserna i Nick Lowes låtskrivarproduktion. Låten kan även uppträda med titeln ”Snorky” i andra mindre nogräknade sammanhang.
   ”I’ll take good care of my baby” var en hit för Garnet Mimms & the Enchanters 1966, ”Private number” var en hit för duon Judy Clay & William Bell 1968 och titellåten gjordes i original juni 1964 av The Valentinos där låtskrivaren Bobby Womack var medlem. Strax därefter gav The Rolling Stones ut låten på singel.
   Låten ”Hey baby (they’re playing our song)” är däremot ett stort frågetecken då låtskrivarna namnges som Marvin Hamlisch/Carole Bayer Sager. Lite slarvigt förväxlad med ”They’re playing our song” som inte kom ut förrän 1979 och även blev namnet på en musical. Låten på skivan är istället identisk med Buckinghams hitlåt från 1967 som skrevs av Gary Beisbier/Jimmy Holvay.
   Två andra covers på skivan, ”Tell me why” (Beatles) och ”Everybody” (Tommy Roe), gavs faktiskt ut på två officiella singlar av Brinsley fast på Beatles-låten gick gruppen under namnet The Limelight.
   Skivan på bilden är signerad av Nick Lowe och Lasse Kärrbäck, som äger skivan, kan berätta historien bakom.
   - Jag köpte skivan av han som fick den signerad av Nick i New York där också skivan är inköpt. Han jag köpte den av har berättat hur motvillig Nick var till en början men att han sedan trots allt signerade den. Tycker det är stort, väldigt stort. Har hört om andra artister som förstört skivorna dom inte vill se eller totalvägrat att signa.

Ett stort tack till Lasse Kärrbäck utan vars hjälp... Lasse har dessutom fungerat som mina öron på distans.




/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.