Blogginlägg

#41/70: "Siren"

Postad: 2010-04-05 07:54
Kategori: 70-talets bästa

ROXY MUSIC: Siren (Island, 1975)

”For your pleasure”, Roxy Musics andra album, var ju en revolution som album. Gruppens första stora album medan Brian Eno fortfarande var medlem. Från den skivan utvecklades Roxy Music från en udda lätt experimentell engelsk konstgrupp till en tajtare rockgrupp med allt bättre originalmaterial på repertoaren. Men utan att förlora sin särart och stora personlighet. Gruppen blev under åren allt rockigare med många tunga arrangemang men Eno-ersättaren Eddie Jobsons färdigheter på både fiol, synthesizer och andra keyboards suddade effektivt ut tomrummet efter trollkarlen Brian Eno.
   På ”Stranded” (1973) och ”Country life” (1974) accentuerades gruppens kommersiella framtoning, starka singellåtar inledde skivorna, men som grupp hade Roxy Music också blivit en mycket stark enhet. Med den alltmer rutinerade skivproducenten Chris Thomas vid rodret.
   Från början var Roxy Musics material enbart skrivet av sångaren Bryan Ferry men med tiden fick han hjälp från de andra medlemmarna. På ”Siren”, gruppens femte album och finalskivan i epok nummer ett för Roxy, har både Jobson, gitarristen Phil Manzanera och saxofonisten Andy Mackay bidragit med låtskrivandet. Men trummisen Paul Thompson spelar enbart sitt instrument och basisten John Gustafson gör här sin tredje raka Roxy-skiva men räknades fortfarande inte som officiell medlem i gruppen.
   På omslagen till Roxy Musics skivor var det vid den här tidpunkten vanligt, för att inte säga en regel, att det förekom en tjej i mer eller mindre sparsam klädsel. Ofta var modellerna flickvänner till sångaren Bryan Ferry och 1975 var han ihop med Jerry Hall som fick agera omslagstjej utklädd till sjöjungfru. Hall uppträdde även i en kommande Ferry-video till låten ”You go to my head” innan hon träffade Mick Jagger och fick fyra barn tillsammans med honom.
   Även om konkurrensen mellan de olika Roxy Music-skivorna var stor vill jag nog påstå att ”Siren” är den jämnaste och bästa skivan från bandet och är i det närmaste ett mästerverk. OK, den här skivans stora singelhit, ”Love is the drug”, kanske flörtar lite väl tydligt med discogenerationen men är ändå en klassiker i mina öron. Från det ljudillustrerade introt med 10 sekunder fotsteg, ett kort gitarriff som en svetslåga, ett upprepande basspel, en saxofon och en bil som startar med en rivstart. Till trummorna som driver igång låten och det tar 52 sekunder innan Bryan Ferry sjunger. Det är faktiskt Andy Mackay som har hjälpt till att skriva låten.
   ”End of the line” har ett munspel/piano-intro och ett tungt komp där Jobsons fiol märks för första men inte sista gången på den här skivan. ”Sentimental fool” är nog den låt som mest påminner om tidiga Roxy Music med sitt smygande intro och alla skumma ljud från saxofon och synt. En lång (6:14), krävande, spontan och improviserad låt med en överraskande hitmässig refräng.
   ”Whirlwind” låter som en ren singelpotentiell låt och gitarren (Phil Manazanera har hjälpt till att skriva låten) spelar en viss huvudroll. ”Both ends burning”, med brötigt saxintro (det här var ju samma höst som ”Born to run” släpptes…), ”Nightingale” och ”Just another high” är ytterligare exempel på fantastiska låtar från skivan.
   Efter ”Siren” tog Roxy Music paus. Ferry koncentrerade sig på sin solokarriär som löpt parallellt med Roxy men nu blev prioritet ett med också originalmaterial på repertoaren. Även Manzanera och Mackay gjorde soloskivor innan Roxy Music gjorde comeback 1979 med albumet ”Manifesto” och en världsturné som hade premiär i Stockholm.

YouTube: “Love is the drug” och “Both ends burning” från den tid det begav sig.





/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (397)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2010 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.