Blogginlägg

Ferry & Co som skuggfigurer

Världspremiär på turnén. Konserten med ett comebackande Roxy Music, ”Manifesto” hette deras första album på över tre år, genomfördes på ett mörkt och dunkelt Johanneshovs Isstadion. Skivan har officiellt releasedatum 1 mars men släpptes förmodligen tidigare i Sverige för jag recenserade skivan samma dag som konsertrecensionen.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1979.

ROXY MUSIC
Isstadion, Stockholm 24 februari 1979

Roxy Musics senaste och nya album är en vågad satsning. De var inte lika djärva på scen. Det var därför konserten inleddes med den suggestiva titellåten ”Manifesto” och slutade med ”Do the strand” och inte tvärtom.
   Roxy Music-konserten i Stockholm visade annars upp en bräcklig fasad av en stor grupp. Med en nästan skandalös inramning.
   Ljusingenjören kan inte ha haft en av sina mest lysande(!) kvällar. Strålkastarna var knapphändiga och ljuskanonerna räckte inte till. Fungerade säkert bra för publiken på parkett men vi tusentals på läktarna såg enbart skuggfigurer. Mest var det Bryan Ferry i skenet. Exempelvis fick Andy Mackay ofta spela i totalt mörker och hans saxofon blev dessutom helt bortmixad. Därför blev vi lurade på de otroliga saxofonsolona i ”A song for Europe” och ”Both ends burning”.
   Även den annars så skicklige trummisen Paul Thompson lät nästan amatörmässig när ljudet mördades av pingpongeffekten. Alltså svåra förutsättningar för en bra konsert.
   Vi är många som har lyft upp Bryan Ferry till topparna på skiva men på scen hade denne stelbente kostymtyp med sina nonchalanta rörelser en mindre huvudroll. Hans speciella röst dränktes ofta i ljudkaskaderna från Phil Manzaneras gitarr och Andy Mackays saxofon.
   Alldeles bakom de tre i fronten stod nye baskillen Gary Tibbs och hade en inte helt oviktig roll.
   Publiken hade märkbart och förståeligt svårt för de nya låtarna. Det blev istället efter ”safety first”-principen ”Love is the drug”, ”Borth ends burning” (trots misslyckat saxsolo) och ”Virginia plain” som drog igång den mesta extasen. Det var i övrigt otroligt lugnt bland publiken.
   Allra bäst fungerade gruppen i de långsamma låtarna. De är som en lättläst bok. Man kan lätt blicka tillbaka och minnas. Det var därför Roxy Music sällan riskerade något under en och en halv timme. Kort speltid med tanke på biljettpriset 60-70 kronor.
   Den olycksaliga inramningen med bristfälligt ljus och ljud får vi i Sverige leva med då stora artisters världsturnéer nästan alltid påbörjas här och sedan ska allt trimmas innan de når större marknader i England och USA.

Bryan Ferry – vocals, keyboards
Phil Manzanera – guitar
Andy Mackay – saxophone, oboe
Paul Thompson – drums
Gary Tibbs – bass
David Skinner – keyboards

Trolig setlist:
• Manifesto
• Trash
• Out Of The Blue
• Angel Eyes
• A Song For Europe
• Still Falls The Rain
• Mother Of Pearl
• Ain't That So
• Stronger Through The Years
• Ladytron
• In Every Dreamhome A Heartache
• Love Is The Drug
• Editions Of You
• Re-make/Re-model
• Do The Strand


Aftonbladet 25/2 1979.


Expressen 25/2 1979.


Svd 25/2 1979.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.