Blogginlägg
”All that you can't leave behind”
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/10 2000.
U2
All that you can't leave behind
(Island)
Tom på intryck - fullmatad med en lång rad starka låtar. Det är splittrade tankar som far genom huvudet. Årtusendets första U2-album lämnar spontant en massa motsägelsefulla känslor efter sig.
Samtidigt som det låtmässigt är gruppens starkaste skiva på år och dag så sprider den också osäkerhet. Efter 49 minuter och elva låtar sitter man på något egendomligt sätt otillfredsställd, en aning besviken och saknar spänningen, utmaningen, överraskningen och de provokativa ljudkaskaderna som varit gruppens signatur under ett helt decennium.
Det kanske är en epidemi bland enbart skivrecensenter men det krävs normalt större och större kickar när man lyssnar på nya skivor. Yvigare och mer spektakulära svängar, mer farlig balans på gränsen till det raffinerat galna och vägen till nya ljud ska helst vara snårig nästan ogenomtränglig.
Allt är naturligtvis kvalificerad dumhet som gränsar till självplågeri. Varför inte bara helt enkelt ta skivan till sitt bröst, älska alla starka sånger, skippa den djupa analysen och bara känna sig besegrad av en av årets bästa skivor med ett av årets starkaste innehåll?
Där soundet är rent och snyggt och väldigt lite avantgarde och sångerna är i huvudsak välkonstruerade och slagkraftiga.
Det må vara hänt att den konstnärliga kreativiteten inte varit lika hög hos U2 nu som under det senaste decenniet men slutprodukten, de elva låtarna på nästan femtio minuter, är ju ett styrkebevis som bör räcka långt och ända upp på de högsta placeringarna på årsbästalistan.
Hade irländarna fortsatt smeka lyssnarna medhårs i drygt tio år efter "The Joshua tree" hade vi förmodligen kräkts över nya albumet men efter tre "svåra" skivor, som tävlat om positionen att vara mest äventyrlig, är det helt rätt av Bono & Co att följa upp sin gamla hitsamling med en helt nyproducerad mindre hitsamling.
"Beautiful day" kan följas på världens hitlistor av både "Stuck in a moment you can't get out of", "Walk on", "Wild honey" och "When I look at the world". Och "Peace on earth" kan mycket väl bli årets julhit.
Och de hinner också leverera låtarna till dansgolvet ("In a little while") och rockklubben ("New York").
Men allra bäst, för mig personligen, är "Kite" med sitt magiska mellotronsound och underbar sång.
/ Håkan
Håkan Hellström på Najz Prajz
”Djävulen o ängeln”
<< | Oktober 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: