Blogginlägg

”Djävulen o ängeln”

Postad: 2000-11-01 12:20
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 2000.

TOMAS LEDIN
Djävulen o ängeln
(Anderson/Metronome)


Det är absolut ingen tillfällighet att just nu skivaktuella artister som Tomas Ledin och Magnus Uggla släpper skivor så sporadiskt, med tre-fyra års mellanrum, som de gör. Däremot är det en mindre överraskning att de frestar skivköparna med en ny platta samma vecka.
   Uppehållet behövs då förnyelsen hos artisterna i fråga ofta är begränsad och det stora målet är att tillfredsställa de redan invigda fansen. Inga vågade grepp, inga plötsligt överraskande infall och inga musikaliskt spännande nyheter.
   Därför går Ledins platta i väl inkörda hjulspår. Där producenten Patrik Frisk är ny, med lite mer programmerade syntarrangemang som följd, men där soundet hela tiden befinner sig på den trygga gränsen mellan akustiskt och elektriskt.
   Dessutom, och det är kanske mest allvarligt, finns det inget som tyder på att Ledin har förändrat, förnyat eller utvecklat sitt skrivande. Därför kommer ingen människa om tio år att någonsin kunna urskilja om låtarna är från 1993, 1996 eller 2000.
   Just det är överhuvudtaget det stora problemet med Ledin. Att lyssna på en nyproducerad skiva med honom framkallar så mycket deja vu-känslor att man sitter tämligen uttråkad redan efter första lyssningen. Det finns inget mer att upptäcka, ingen refräng du inte redan hört och till slut framstår nya Ledin som gamla Ledin som jättegamla Ledin.
   Exempelvis är senaste singeln "Hopp" ett hoppkok från "Det ligger i luften" och varje hit därefter. Hur upphetsande är det?
   Och strukturen till de lugnare, sammetsmjuka låtarna på den nya skivan har vi redan hört ett antal gånger så det mesta på "Djävulen o ängeln" känns redan gjort.
Betyget är visserligen godkänt men det är en svag tvåa för en skiva som jag inte kommer att återvända till särskilt ofta.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2000 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.