Blogginlägg
Ekseption ett musikaliskt allt
Det var symfonirocktider och populärt att blanda klassisk musik med pop och rock. Det här holländska bandet, aktuella med sitt femte album ”5”, var stora i genren och bandets ledare Rick van der Linden stod i centrum med sitt höga berg av olika synthesizers. Mäktigt men också bombastiskt.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/2 1972.
EKSEPTION
Konserthuset, Örebro 24 februari 1972
Den holländska gruppen Ekseption hittade ännu en gång till Örebro. Det var på torsdagskvällen inför en entusiastisk publik i Örebro Konserthus.
Att folkparksgubbarna fallit för Ekseption kan väl bara förklaras på ett sätt. De spelar en bred musik, svänger från klassiskt till jazz för att i nästa minut spela vanlig enkel pop. De kan inte heller placeras i dessa så populära fack som jazz, blues, pop och klassiskt. De representerar allt.
Det visade också Ekseption under den drygt timmen långa konserten. Gruppen sättning var trumpet, saxofon, bas, trummor och orgel. Av den konstellationen fanns många chanser till variation. Huvudinstrumenten var emellertid saxofon och framförallt orgeln, spelad av Rick van der Linden, "hjärnan" i Ekseption, som också skötte snacket på scenen. Han arrangerade och spelade en rad olika orglar och i någon mån dirigerade han också gruppen.
Repertoarens grundstomme byggdes kring tre-fyra olika omarrangerade klassiska stycken. De klassiska mästarnas mästerstycken. Där fanns Bachs ljuvligt smäktande "Air", Beethovens femma som var en av kvällens goda karameller. Och så förstås da caponumret, Khatchaturians "Sabeldans", som alltid är lika kul att höra och där van der Linden fick chansen att visa sin fingerfärdighet på orgeln.
Andra förekommande låtar eller stycken, som Rick presenterade dem, var George Gershwins två välkända stycken, "Rhapsody in blue" och "Summertime", och även ett nummer av jazzorganisten Jimmy Smith.
Alla fem i Ekseption var goda instrumentalister. För att få musiken att smälta ihop med sången hade gruppen ordnat det bra för sig. De sjöng nämligen inte alls!
/ Håkan
Costellos fullspäckade program
Tullamore Brothers på Slottsfesten
<< | Juli 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Jag kommer ihåg att vi gick till den fina och numera avsomnade restaurangen Gyllene Drotten i Örebro efter konserten. Det första vi sade till hovmästaren då han kom med menyerna var att vi kom från en konsert och vi inte hörde så bra.
Men vilken konsert det var! Rick var i sitt esse och jag samlade på gruppens skivor länge efter. Jag har faktiskt någon kvar ännu. Beggar Julia's Time Trip är fortfarande en favvo! Svar:
Jo, Silja, du kommenterade Ekseption i december 2015. Men det är alltid lika intressant att läsa om dina upplevelser.
Tack för den anekdoten, Mats. Ekseption var stora under några år. Men nästan bortglömda nu.
De spelade även 1973 i Örebro. Min första LP som jag köpte för egna pengar var "Sgt Pepper"...