Blogginlägg

Tributes: Doc Pomus

”Till the night is gone” (Rhino, 1995)
Låtskrivartributer är kanske mitt favoritämne i den här kategorin och Doc Pomus var en legendarisk låtskrivare. En fantastisk samling artister, underbara versioner och ett väldokumenterat omslag om Pomus historia och även låtarnas detaljer skriven av författarinnan Gerri Hirshey. Delar av inkomsterna för skivförsäljningen gick till Rhythm & Blues Foundation, en organisation som Pomus bildade 1998 som supportar artister i genren.

Doc Pomus föddes som Jerome Felder 1924. Fick polio som barn, började som r&b-sångare och hade vissa framgångar på bluesklubbarna i New York-området. Sedan bestämde han sig för att låtskrivande var ett bättre liv för en gift man.
   Tillsammans med Mort Shuman skrev han, som en del av Brill Building i New York, så otroligt många klassiska låtar. Som i stort sett alla stora artister sjöng in.
   Precis så här ska seriösa tribute-skivor vara. Hyllningsuttalanden till Pomus, som dog 1991, från en mängd kända artister, bidrag från ännu fler och sedan underbart starka tolkningar av ett genomgående bra material.
   Vi får höra ett skitigare och mer svängigt Los Lobos än någonsin i ”Lonely avenue” som Pomus faktiskt skrivit helt ensam.
   John Hiatt kompas av ett band som spelar för livet, 90-talsversionen av The Band gör en doo-wop-variant på ”Young blood”, Bob Dylans tolkning svänger enormt, Irma Thomas är soulsångerska extraordinaire på ”There must be a better world somewhere” och Rosanne Cash förvandlas till nästan popsångerska på ”I count the tears”.
   Sedan avslutas skivan på hög nivå med en soulballad från Solomon Burke, en ovanligt simpel poplåt med Brian Wilson och en storartad final med gudomligt sjungande Aaron Neville. I den konkurrensen framstår Lou Reed, Dion och B B King i det här sammanhanget som tämligen medelmåttiga.

Skivans innehåll:
1. Los Lobos: Lonely Avenue
2. Bob Dylan: Boogie Woogie Country Girl
3. Shawn Colvin: Viva Las Vegas
4. John Hiatt: A Mess of Blues
5. Lou Reed: This Magic Moment
6. B.B. King: Blinded by Love
7. The Band: Young Blood
8. Irma Thomas: There Must Be a Better World Somewhere
9. Dion: Turn Me Loose
10. Rosanne Cash: I Count the Tears
11. Dr John: I'm on a Roll
12. Solomon Burke: Still in Love
13. Brian Wilson: Sweets for My Sweet
14. Aaron Neville: Save the Last Dance for Me

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.