Blogginlägg från 2009-03-05

Tre tips om gamla skivor, del 12

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 28/2 2009 i en omredigerad form.

SWEET CHARIOTS: Beat based/song centered/spirit led (Virgin, 2000)
Med tanke på Niclas Frisks nuvarande framgångar i gruppen A Camp passar det bra att titta tillbaka på en tidigare skiva med honom. Det här är första samarbetet med Andreas Mattsson och det blev riktigt lyckat när de hittade kombinationen av pop och gospel. Här utvecklade låtskrivarparet sina färdigheter till att skriva en rad fantastiska låtar inom både soul, pop och lite rock.
   Popmästerverk som ”Cry no more tears”, ”Good love gone bad” och ”All I want is what I had” trängs med några långa sugande gospellåtar, ”Ship ahoy” och ”Sing your troubles away”. Plus några anspråkslösa ballader som också hade melodiska kvalitéer. Med arrangemang som spetsats med framträdande tjejkör och saxofon som bäddat för låtarna, arrangemangen och Frisks och Mattssons röster.

PUGH: Maraton (Metronome, 1999)
En nästan bortglömd Pugh-platta från det senaste decenniet. En skiva som återskapade det åldriga 70-talssoundet där Pugh enkelt, tajt, primitivt men ändå genialt har skrivit sina bästa sånger på år och dag. Här finns den pricksäkert personliga Pugh-mixen av akustiska och elektriska arrangemang som påminner om förr.
   "En medelklass lågutbildad man" (bara Pugh kan uppfinna en sån titel utan att kultstämpeln naggas i kanten) är riffig och stark som en 90-tals-variant på "Hogfarm". De anspråkslösa rocklåtarna ”Välkommen hem”, ”Jeans och läder” och ”Nästa hållplats blues” ligger där i brytpunkten mellan blues, boogie och shuffle som Pugh gör till sin egen rock med hjälp av finurligt ihopsnickrad svensk vardagspoesi.

LARS WINNERBÄCK: Med solen i ögonen (Universal, 1998)
Winnerbäcks första kommersiella triumf. Med en titel som nyligen återanvändes till en dokumentär-dvd. Här pendlar han fortfarande mellan trubadurgenren och rockfacket medan han har skrivit texter av novelliknande karaktär.
   Titellåten har gått till historien som en klassiker på Winnerbäcks konserter.

/ Håkan

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen under 2019...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fem li...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.