Blogginlägg

Ulf Lundell

Postad: 2009-01-30 07:49
Kategori: Mina favoriter




Det förekommer många artister under ”Mina favoriter” som funnits med i mitt liv under en mer eller mindre evighetslång tid. ULF LUNDELL tillhör definitivt den första kategorin och har funnits där hela tiden. Från hösten 1975 när han gjorde anmärkningsvärd skivdebut med ”Vargmåne”, när hysterin bröt ut året därpå med andra skivan ”Törst”, boken ”Jack” och när han samma år inledde sin gränslöst obeskrivliga karriär som scenartist.
   Sedan har det följt drygt 30 år som artist där Ulf mer eller mindre hela tiden stått i centrum för uppmärksamhet och blivit större än hela den svenska musikbranschen sammanlagt. Det är närmast otroligt hur en artist haft kraft, uthållighet och variation (nåja?) att hålla sig kvar i nutidens musikbransch. Utan att vara mer än sig själv. Men så har han varit aktuell på ett eller annat sätt i så många år.
   Det var inget jag trodde, eller någon trodde, när jag såg Ulf Lundell första gången i november 1976 på Prisma. Kanske var det det Örebrobaserade kompbandet Nature som drog lika mycket och gjorde hysterin större i Örebro än någon annanstans.
   Faktum är ju att Nature var mer än ett naturligt komp för Lundell. De hade spelat Lundell-låtar långt innan han var något annat än en bohem på Vitabergen i Stockholm. De kompade Pugh Rogefeldt på en singelbaksida 1973, ”En gång tog jag tåget bort” (Meytronome). En text av Lundell som Pugh sedan skrev melodin till.
   Innan Lundell på allvar började turnera gjorde han ovannämnda två album med huvudsakligen studiomusiker där det också förekom Örebroanknytning. Gitarristen Finn Sjöberg fanns med som gitarrist på ”Vargmåne” och hade också arrangerat debutskivans nio låtar. Och Mats Ronander, Natures sångare och senare soloartist, spelade munspel.
   Sjöberg fanns med i samma position på ”Törst” som kom lagom till sommaren 1976. Men sedan var det Nature som lärde Lundell turnera, uppträda inför publik och även festa på allvar.
   Ulf Lundell har beskrivit tiden och hur han hamnade tillsammans med Nature i samband med återutgivningen av liveskivan ”Natten hade varit mild och öm”:
   ”Vi blev ihopfösta i källaren i det hus som EMI låg i då, i Vreten i Solna. Jag antar att dom här redan då garvade gossarna såg på mej och tänkte: jahapp, vad har vi här för twerp då? Dom hade åkt med Peps och hade redan sett alltihop. Men dom behövde väl ett sommarjobb. Eller om det nu var vår. En artist att kompa. Vi fick ihop ett set och vi åkte ut i Apache med släp och dom här, min första commandoklan, lärde mej allt antar jag, allt det goda allt det dåliga, som väver sig samman i den subkulturella värld som är turnerandets. Rockturnerandets. Och humorn och whiskyn och jargongerna och koderna och allt vad resor, crew, hotell, PA, medhörningar är och innebär”.

Tredje skivan blev således liveskivan, inspelad under turné från oktober 1976 till januari 1977, och de vilda och eviga turnéerna med Nature fortsatte fram till sommaren 1977. Jag såg tre av fyra konserter på Prisma i Örebro under de här åren och repertoaren var en blandning av de båda första skivorna plus covers som ”My generation” och ”Route 66”. Och det var mer stök, trängsel, svett och stora känslor än en musikalisk upplevelse. Och det var en tid när jublet för Ronander och Lasse Wellander var större än för mannen vid mikrofonen. Absolut ingen visste just då att Lundell var på väg mot en roll som nationalidol och stor ikon.
   Jag har skrivit om den här tiden och konserterna på Prisma här och det har genom åren blivit så många Lundell-konserter att han med rätta fick illustrera ”Mina konserter” länken till höger på sidan. I höstas inför Lundellkonserten i Örebro räknade jag efter hur många konserter det blivit för mig med Lundell. Här fick jag uttala mig i ämnet.
   Och det finns i övrigt en otrolig massa Lundell-relaterade artiklar på mina sidor att jag inte kan räkna dem alla. Här finns liverecensioner, setlistor, böcker, längre sammandrag men inga intervjuer. Jag träffade Ulf Lundell och gjorde mina intervjuer på den gamla goda tiden och det materialet är inte inlagt på den här sidan men blir det kanske en dag.
   Jag skrev också en sammandragande artikel om just mina möten med Lundell ”Bíografin….” (höst 07/08).
   Enklast är nog att söka på Ulf Lundell i sökrutan till höger för att hitta det ni söker. Alltför många trådar under alltför lång tid ger naturligtvis ett rikligt material som det är svårt att riktigt hantera.
   Det stora Lundell-intresset har naturligtvis pendlat genom åren. För mig är skivan/turnén 1980 den stora höjdpunkten. Mats Ronander var åter tillbaka i Lundell-kompet och med ”Längre inåt landet” (Ulf Lundells allra bästa skiva) i bagaget blev det oförglömligt.
   ”Nå, har du träffat den store författaren något då” , är den stående kommentaren när jag varje gång träffar Mats Ronander.
   Men givetvis var konserterna hösten 1982, hösten 1988 och den stora comebacken 1993 också stora viktiga ögonblick. Sedan har det förekommit sporadiska toppar på senare tid också, exempelvis under den makalöst imponerande turnén i höstas.

Ändå skulle jag vilja avsluta med en ograderad Topp 10-lista över Ulf Lundells bästa låtar enligt mig. Naturligtvis en helt omöjlig lista att utse men jag försöker ändå, helt medveten om att listan redan imorgon ser helt annorlunda ut:
   • När duellen är över
   Sista låten på förstasidan på debutskivan ”Vargmåne” är en stor favorit. Han spelade den tidigt live och det kan ha förstärkt min positiva känsla.
   • Främlingar
   Drivet i gitarrerna, den svarta texten om sprickor i förhållandet och det tajta arrangemanget gör låten till den bästa på Lundells bästa album.
   • Vid din grind igen
   Först maffig rocklåt med Janne Andersson på gitarr, sedan en suggestiv pärla och stor avslutningslåt på ”Kär och galen”-skivan. Turnéversionen 1982 gjorde att låten växte.
   • En fri man i stan
   Tungt 80-tal-arrangemang men låten är ju vidunderlig både musikaliskt, melodiskt och textmässigt. Ett vemod som gränsar till panik.
   • Gå upp på klippan
   En religiös Lundell hör också hemma här. Mäktig och luftig och stort älskad låt. Inte minst under turnén 1988 när tjejkören och klaviaturerna tog låten ännu en dimension högre upp.
   • Två gamla hundar
En anspråkslös pärla, som handlar om gamla tider i allmänhet och Ulf och skivbolagets Kjell Andersson i synnerhet, som ändå har sina stora melodiska detaljer.
   • Vartän du reser
   Ur det Neil Young-inspirerade oväsendet reser sig den här pådrivande poplåten i värsta rocktempot.
   • Jag saknar dej
Första skivan på 2000-talet var en mäktig välljudande succé där den här låten är oförglömlig, både live och på skiva.
   • Tillsammans vi två
   E Street mer än någonsin. Och det gungar på fantastiskt som på vilken Bruce-klassiker som helst. Det är bara saxofonen som saknas men den har lagts till live.
   • Lilla kärleken
   Ur den senaste skivans lite väl bombastiska arrangemang reser sig den här anspråkslösa låten. Pardonlös positiv kärlek rinner ur högtalarna och Jens Frithiofs slidesolo är grymt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2009 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.