Blogginlägg

Ian Gomm

Det skånska fanzinet Larm, under ledning av Lennart Persson, var naturligtvis anledningen till mångas favoriter som kröp på mig där i slutet på 70-talet och början av 80-talet. I nummer 8 av Larm läste jag en fantastiskt fint utmejslad artikel/intervju/presentation av Nick Lowe där vi fick alla detaljer på plats, från Brinsley Schwarz via Rockpile till en begynnande solokarriär. Ändå fastnade jag mer för IAN GOMM, Lowes medsångare och många gånger medkompositör i Brinsley Schwarz, som just hade solodebuterat.
   Jag har sedan början av 80-talet i olika sammanhang burit den mycket vitsiga knappen ”Gomm with the wind”. Inte många kan tyda dess budskap och det beror till 95% på att ingen vet vem Ian Gomm är. Den klassiska filmtiteln ”Gone with the wind” känner ”alla” till men utan vetskap om Gomm faller vitsen död till marken. Precis som den gjorde i London, på puben Dublin Castle, när vi i januari 1984 stod och väntade på en konsert med Ian Stewart, Rolling Stones gamle pianist. Och barkillen undrade och frågade men blev inte ett dugg klokare när jag och mina vänner med alla medel, kryckig engelska, hemvävda jargonger och svenska gester, försökte förklara knappens innebörd.
   Det var enklare att lyssna på Ian Gomms musik än förklara vem han var. Jag var aldrig någon Brinsley Schwarz-älskare förrän de la av. Samlingsskivan ”Fifteen thoughts of Brinsley Schwarz” (United Artists, 1978) blev en underbar introduktion – minst tre år försent.
   Gruppen hade gjort två album innan Ian Gomm gjorde entré i september 1970. Som andregitarrist och andresångare (efter Nick Lowe) gjorde han inte jättestora intryck. Men skrev under åren ändå några profilstarka låtar till Brinsley-repertoaren fast det var givetvis Nick Lowe som var den store låtleverantören i bandet. ”Dry land”, ”One more day”, ”Range war” och ”Rockin’ chair” hette Gomms bidrag till ”Silver pistol” (United Artists, 1971).
   På ”Nervous on the road” (United Artists, 1972) hade Gomm med “It’s been so long”, en låt som Dave Edmunds gjorde en bra version av på “Twangin’” (Swan Song, 1981).
   ”Hooked on love” (en låt som Gomm återlanserade på sitt första soloalbum) fanns ursprungligen med på ”Please don’t ever change” (United Artists, 1972).
   På ”The new favourites of Brinsley Schwarz” (United Artists, 1974), som producerades av Dave Edmunds, hade Gomm skrivit två låtar tillsammans med Nick Lowe: ”I got the real thing” och ”I like you, I don’t love you”. Sistnämnda låt gav Gomm ut som en singel under eget namn 1981.

Men den allra mest kända låten Nick Lowe och Ian Gomm skrev tillsammans, ”Cruel to be kind”, kom aldrig ut med Brinsley Schwarz. Då. Låten har en lång och tämligen framgångsrik historia. Inspelningen med Brinsley släpptes som en singel-b-sida med Nick Lowe i maj 1978. A-sida var ”Little Hitler”. (Just den där Brinsley-inspelningen av "Cruel to be kind" finns med på förra årets ypperliga nyutgivning av Lowes "Jesus of cool".)
   Ett år senare, i juli 1979, inledde en nyinspelning av låten, nu med Rockpile i kompet, Lowe-albumet ”Labour of lust” och släpptes två månader senare som singel-a-sida och blev en stor hit i både USA, England och Australien med en högstplacering som #12 i alla länderna.
Lasse Kärrbäck, min Mickey Jupp-vän till skivsamlare meddelar (se under kommentarer) följande lilla men viktiga anekdot:
   Låten "Cruel To Be Kind" gavs faktiskt ut på en LP "It's All Over Now" med Brinsley Schwarz 1988. Den gavs ut på Decal med skivnummer LIK 22. Skivan var ute i skivbutikerna i någon eller några timmar innan den drogs in och förstördes. Nick och Ian grälade om utgivningen av skivan och Nick beslutade att den skulle dras in, Ian ville att den skulle fortsätta att säljas. Enligt ett rykte så såldes de få ex som finns ute på marknaden i USA (New York) där den såldes av en skivaffär som inte brydde sig om indragningen.
   Sedan har låten förekommit i många filmer innan Ian Gomm själv, medlåtskrivaren, 1996 gjorde en nyinspelning på albumet ”Crazy for you”. Utgiven på cd i Japan men i England var det Gomm själv som distribuerade den – på kassett. Jag fick den själv direkt från Ian med signering ”To Håkan, Musically yours, Ian Gomm” på kassettomslaget.
   Den inspelningen, inte en av Gomms allra vassaste om ni frågar mig, blev återigen aktuell 2005 när tributeskivan ”Lowe profile” skulle ges ut i USA. Det var först tänkt att det skulle läggas på ny musik till Ian Gomms sångspår men när Gomm fick höra kvalitén på den i Los Angeles nyinspelade musikbakgrunden gjorde han själv en nyinspelning av sin sång i Wales och när allt sedan möttes på skiva lät det sensationellt bra.
   2004 släpptes en skiva med Brinsley Schwarzs BBC-inspelningar, under namnet ”Cruel to be kind”, där låten förekommer första gången. På en liveinspelning för John Peel 6 februari 1975. Då framfördes ytterligare en tidigare opublicerad Gomm/Lowe-låt, ”Give me back my love”. Bara en månad senare 18 mars 1975 gjorde Brinsley Schwarz sin sista konsert.

Efter Brinsley flyttade Ian, hans fru Karen och familjen till Wales där han har bott sedan dess. Men Ian är född engelsman i Chiswick (17 mars 1947) och uppvuxen i London med idoler som Ventures, Everly Brothers och Beatles. Nu bor han och familjen sedan många år i Llanfair Caereinon i Powys uppe i de walesiska bergen.
   På plats i Wales 1975 byggde Ian en inspelningsstudio och koncentrerade sig på att skriva låtar. Låg sedan bakom skivor med Stranglers, Van Der Graaf, Peter Hammill, Amon Düül och Alexis Korner. 1976 producerade Gomm en skiva med Malcolm Morley, ”Lost and found”, där Morley kompades av Plummet Airlines. Den skivan släpptes först 2002.
   Det var Ians låtskrivarkvalitéer som gjorde att han fick skivkontrakt 1978. Och albumdebuten hette ”Summer holiday” (Albion, 1978), första singeln var en cover på Chuck Berry-låten ”Come on” och det hände inte så mycket förrän året efter.
   Det var andra singeln från skivan, ”Hold on”, som blev en stor hit (#12) i USA vilket gjorde att albumdebuten släpptes igen både i USA och England under namnet ”Gomm with the wind”. Han fick turnera med Dire Straits i USA, Glen Campbell gjorde en cover på Ians ”Hooked on love” och hans ”Cruel to be kind” blev en hit med Nick Lowe.

   Soundet på ”Summer holiday” var tämligen snällt och poppigt men på nästa album ”What a blow” (1980) föll allt på plats. Rockigare låtar, tuffare produktion och genomgående bättre material.
   Under 1981 gjorde Ian några singlar (se diskografin) och han var tillbaka i den snälla popgenren med väldigt hitpotentiellt material. Som också skulle påverka soundet på nästa album, ”The village voice” (1983) som innehöll både melodisk pop och snälla ballader.
   Sedan försvann Ian Gomm från den offentliga branschen och dök plötsligt och oannonserat upp med ”Images” 1986. 14 låtar inspelade på egen hand i egna studion Window Ledge Bay Studio’s i Wales. Den gav inget större eko och Ian Gomm försvann för gott – tycktes det som. Men tio år senare fanns det återigen en ny skiva ute med Gomm, ovan nämnda ”Crazy for you”.
   Det var ingen stor produktion och det lät stundtals mer dansband än powerpop om Gomms comeback. Då låter ”Rock’n’roll heart” (Gommsongs, 2001) bättre fast den är lite influerad av Nashville där inspelningen gjordes. Med hjälp av amerikanska musiker, folk från Amazing Rhythm Aces och Nanci Griffith.
   2005 medverkade Gomm på den ovan nämnda tributeskivan ”Lowe profile” och samma år meddelade han att jobbade på en samlingsskiva med outgivna Gomm-spår som han planerade att ge ut under den smått komiska titeln ”Sorry for the slight delay”

Ian Gomms diskografi

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...