Blogginlägg

Larm förklarade kärleken till rockmusiken

När Lennart Persson i höstas introducerade sin sedan länge efterlängtade hemsida mejlade jag honom och välkomnade honom åter till cybervärlden, passade naturligtvis på att promota min egen sida och undrade om han hade några funderingar på att åter publicera de gamla läsvärda Larm-artiklarna. Jag fick ett väldigt kärleksfullt svar från Lennart:
   ”Hej, Håkan.
   Har full koll på din sida, har ofta besökt den. (Och jag såg att du
var väldigt tidig med att länka till min sida.) Skulle till och med
kunna säga att den var en av inspirationskällorna för min egen.
   Keep up the good work.
   På tal om "old times": jag ska undersöka möjligheten att lägga ut pdf-
filer på gamla Larm- och feber-artiklar. Jag är dessvärre inte så
teknisk av mig...
   Bästa hälsningar
   Lennart

I väntan på den kulturgärningen gick jag upp på vinden och plockade fram de gamla tummade exemplaren av Larm, ett fanzine som var både bokstavligen och innehållsmässigt bättre än genren i övrigt.
   Första numret av Larm gavs ut i januari 1976. Lennart Persson var chefredaktör men hade hjälp av många andra för att tillverka Sveriges då mest läsvärda publikation.
   Larm levde verkligen upp till sin målsättning ”Larm är gjord av musikdiggare för musikdiggare”. Jag bläddrar nu igenom det hårt slitna, bristfälligt ihoptejpade och i sanningens namn sönderlästa exemplaret av Larm 1 och blir uppfylld av både musikhistoria, nostalgi och kärleken till rockmusiken.
   Lennart presenterade John Fogerty som ”70-talets svar på Chuck Berry”.
   Kalle Oldby skrev om studion i Muscle Shoals och Staffan Solding skrev om sin älskade blues.
   Lennart skrev också om Nils Lofgren och gjorde redan då pionjärkopplingen till Bruce Springsteen.
   Christer Olsson skrev om country i ”Från folkmusik till miljonindustri” och Christer Svensson hade sina invändningar på urvalet till Bob Dylans ”Basement Tapes”.
   Olle Berggren skrev om amerikansk sydstatsrock och den engelske rockjournalisten Charlie Gillett presenterade sitt personliga Top Ten.
   Andra artiklar handlade om Phil Spectors återutgivningar, bortglömda skivor under rubriken ”Lost in blåst”, aktuella singlar och även vanliga skivrecensioner.
   Första numret av Larm kostade 5:- och var andlöst läsvärt. Tidningen fyllde ett enormt hål av bristfällig rockbevakning. Den svenska rockjournalistiken var vid tidpunkten miserabel och bestod i stort sett bara av en popsida i veckan i de båda kvällstidningarna. Tidningarna Ny Musik och Poster ska vi kanske inte blanda in i sammanhanget. Och Musikens Makt var ett nischat alternativ.

Fortsättningen av Larm, det skulle fram till 1984 bli sammanlagt 17 nummer, skulle visa sig vara än mer imponerande. Fler oändligt researchkryddade artiklar om intressanta artister, djupt genomarbetade diskografier och aktuella minnesord om avlidna legender som Elvis Presley, Marc Bolan och John Lennon. Larm var, kort sagt, min bibel.
   Det var under Larm-åren, slutet av 70-talet och början på 80-talet (personligen betyder det när jag befann mig mellan 25 och 30 år), mina åsikter, kunskap, entusiasm och kärleken till min älskade musik formades. Det var då jag också fattade tycke för några av min riktiga favoriter.
   På den här sidan kommer ni under de kommande veckorna, under rubriken ”Mina favoriter”, hitta mina största favoriter. Platsen i mitt hjärta började många gånger med en artikel i just Larm. Där fick jag djupa synpunkter i ämnet och där fick jag alla fakta till en start att jaga vinyl och fylla igen hålen i skivsamlingen.
   Välkommen till 2009 och välkommen till säsong 4 på den här sidan. Och i morgon inleder jag årets ”Mina favoriter” med en engelsman som satt på fronten till Larm nr 8 från juni 1978. Ni har ett dygn på er att gissa vem.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.