Blogginlägg

Tributes: Nick Lowe

Postad: 2008-08-27 07:55
Kategori: Tribute-skivor


Labour of love (Telarc, 2001)
Underrubriken till den här kvicktänkta titeln är "The music of Nick Lowe" som ganska tydligt förklarar att det handlar om covers på Nick Lowe-låtar. Ett amerikanskt projekt, plus ett par engelska inslag, med ofta en USA-inspirerad inriktning på blues-, soul och country.

Initiativtagaren till den här tributeskivan, Bill Bentley, berättar i den intressanta omslagstexten hur han högaktar Nick Lowe som artist och låtskrivare men artisterna, som i flera fall är mindre kända namn i Europa, har ändå fått tolka Lowe-låtar fritt på sitt eget personliga sätt.
   Det är ingen musikaliskt direkt spännande hyllning till engelsmannen Nick Lowe även om alla ovannämnda genrer ligger nära till hands när det handlar om den uppskattade låtskrivarens låtar.
   Mina ögon och, framförallt, öron faller först på de två engelska bidragen. Graham Parker ger ”The rose of England” ett lätt cajunstuk och Elvis Costellos version av den tidiga Brinsley Schwarz-låten ”Egypt” (från ”Silver påistol”, 1972) är både Costello och Lowe i absolut toppform. Musikaliskt naket, lågmält och avskalat i en fantastisk ballad.
   Det övriga innehållet är som sagt mycket amerikaniserat i visserligen spontana men lite väl traditionella arrangemang för min smak. Ren cajun (Sleepy LaBeef), lågmäld country (Greg Brown), komisk rockabilly (Joe Clay), gospelsoul (Andrea Re), laidback ballad (Charlie Musselwhite), akustisk blues (Guy Davis) och poprock (Joe Louis Walker).
   Trots ett stadigt litet husband med G E Smith, gitarr, T-Bone Wolk, bas, och Steve Holley, trummor, så blir helheten splittrad och ojämn.
   Marshall Crenshaw briljerar dock på sina två bidrag. Så har han också fått två starka nummer på sin lott, ”Television” och ”Cruel to be kind”, där han ibland river av ett Albert Lee-inspirerat gitarrsolo.
   Tom Pettys bidrag, ”Cracking up” tillhör kategorin försumbart. Inte inspelad för det här projektet utan en gammal singel-b-sida från 1984. Därav den anspråkslösa hållningen.
   Men Dar Williams countryfierade version av ”All men are liars” passar nästan bättre för henne att sjunga än Nick Lowe en gång gjorde.

Skivans innehåll:
1. All Men Are Liars - Dar Williams   
2. The Rose Of England - Graham Parker
3. Cracking Up - Tom Petty & The Heartbreakers
4. Half A Boy And Half A Man - Sleepy LaBeef & C.J. Chenier   
5. Where's My Everything? - Greg Brown
6. Television - Marshall Crenshaw      
7. Shting Shtang - Joe Clay   
8. When I Write The Book - Andrea Re   
9. Cruel To Be Kind - Marshall Crenshaw      
10. Faithless Lover - Charlie Musselwhite      
11. Soulful Wind - Guy Davis & Levon Helm      
12. (What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding - Joe Louis Walker   
13. Egypt - Elvis Costello   

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.