Blogginlägg

Tributes: Nick Lowe

Labour of love (Telarc, 2001)
Underrubriken till den här kvicktänkta titeln är "The music of Nick Lowe" som ganska tydligt förklarar att det handlar om covers på Nick Lowe-låtar. Ett amerikanskt projekt, plus ett par engelska inslag, med ofta en USA-inspirerad inriktning på blues-, soul och country.

Initiativtagaren till den här tributeskivan, Bill Bentley, berättar i den intressanta omslagstexten hur han högaktar Nick Lowe som artist och låtskrivare men artisterna, som i flera fall är mindre kända namn i Europa, har ändå fått tolka Lowe-låtar fritt på sitt eget personliga sätt.
   Det är ingen musikaliskt direkt spännande hyllning till engelsmannen Nick Lowe även om alla ovannämnda genrer ligger nära till hands när det handlar om den uppskattade låtskrivarens låtar.
   Mina ögon och, framförallt, öron faller först på de två engelska bidragen. Graham Parker ger ”The rose of England” ett lätt cajunstuk och Elvis Costellos version av den tidiga Brinsley Schwarz-låten ”Egypt” (från ”Silver påistol”, 1972) är både Costello och Lowe i absolut toppform. Musikaliskt naket, lågmält och avskalat i en fantastisk ballad.
   Det övriga innehållet är som sagt mycket amerikaniserat i visserligen spontana men lite väl traditionella arrangemang för min smak. Ren cajun (Sleepy LaBeef), lågmäld country (Greg Brown), komisk rockabilly (Joe Clay), gospelsoul (Andrea Re), laidback ballad (Charlie Musselwhite), akustisk blues (Guy Davis) och poprock (Joe Louis Walker).
   Trots ett stadigt litet husband med G E Smith, gitarr, T-Bone Wolk, bas, och Steve Holley, trummor, så blir helheten splittrad och ojämn.
   Marshall Crenshaw briljerar dock på sina två bidrag. Så har han också fått två starka nummer på sin lott, ”Television” och ”Cruel to be kind”, där han ibland river av ett Albert Lee-inspirerat gitarrsolo.
   Tom Pettys bidrag, ”Cracking up” tillhör kategorin försumbart. Inte inspelad för det här projektet utan en gammal singel-b-sida från 1984. Därav den anspråkslösa hållningen.
   Men Dar Williams countryfierade version av ”All men are liars” passar nästan bättre för henne att sjunga än Nick Lowe en gång gjorde.

Skivans innehåll:
1. All Men Are Liars - Dar Williams   
2. The Rose Of England - Graham Parker
3. Cracking Up - Tom Petty & The Heartbreakers
4. Half A Boy And Half A Man - Sleepy LaBeef & C.J. Chenier   
5. Where's My Everything? - Greg Brown
6. Television - Marshall Crenshaw      
7. Shting Shtang - Joe Clay   
8. When I Write The Book - Andrea Re   
9. Cruel To Be Kind - Marshall Crenshaw      
10. Faithless Lover - Charlie Musselwhite      
11. Soulful Wind - Guy Davis & Levon Helm      
12. (What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding - Joe Louis Walker   
13. Egypt - Elvis Costello   

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.