Blogginlägg

London-Liverpool-London (1)

Årets semestertripp till England blev en combo mellan två stora städer, London och Liverpool. Det var i första hand ingen utpräglad musikresa men det är svårt att befinna sig i Storbritannien utan att registrera namn, platser och händelser du passerar.
   Resan inleddes förra lördagen med en natt i London, sedan följde tre nätter i Liverpool (en stad jag aldrig besökt tidigare) och avslutades med ytterligare fem nätter i London. Det blev en tung avslutning. Resväskan, fylld med tidningar, böcker och några skivor, vägde imponerande 22,5 kg (se bilden ovan) och RyanAir, som vi numera undantagslöst reser med, såg mellan fingrarna. 15 kg ska ju enligt regler och hårda bestämmelser var det irländska flygbolagets övre gräns på incheckade väskor men jag slapp, mirakulöst nog, både extraavgift och bannor.
   En eloge till RyanAir och hoppas att alla andra erhåller samma milda behandling. Det vore kul att höra om era erfarenheter i samma ärende.
   Semesterresan omfattade som sagt två städer och det blev på ett märkligt sätt två namn, två stora (extremt olika!) personligheter som kom att personifiera den här tio dagar långa vistelsen i Drottningens land England: Martin Luther King och Billy Fury.
   Den färgade medborgarrättsledaren King var en av huvudpersonerna på en del av det mångfacetterade men genomgående väldigt intressanta Merseyside Maritime Museum i Liverpool. Ett museum med många inriktningar: Liverpools historia, de havsrelaterade katastroferna med skeppen Titanic, Lusitania och Impress och, framförallt, stadens svarta bakgrund som Europas huvudstad när det gällde slaveri. En historia som givetvis också inkluderade de svartas förhållanden.
   Där kom Martin Luther King naturligt in i bilden. På samma sätt figurerade han, märkligt nog, också i utställningen på Victoria & Albert Museum på Cromwell Road i London, The story of the Supremes. En utställning, initierad av av Supremes-medlemmen Mary Wilson, där man får en kortfattad men ändå innehållsrik historia kring bandets uppgång och fall. Lokalen i det mäktiga V&A-museumet ligger, mycket passande, granne med Fashion-utställningen ty Wilsons stora bidrag till utställningen är alla dessa spektakulära dräkter, scenkostymer och fantastiska kreationer.
   Även där ingår Martin Luther King i några svartvita filmbilder i samband med skivbolaget Tamla Motowns historia som ett bolag styrt av Berry Gordy Jr inriktat på svarta artister.
   Rock- och popartisten Billy Fury står inte oväntat staty i Liverpool. Däremot är platsen, ute på Albert Dock bland turistmassorna, överraskande allmän och jag ser flera besökande, unga som gamla, som utropar ”Elvis Presley” när de ser den traditionella rock’n’roll-artisten Fury. En sångare, först rockare och sedan balladsångare, som hade sina storhetsår i slutet på 50-talet och början på 60-talet.
   Fury var född Liverpool-are men jag fann ett par samband, märkligt nog, även i London. När vi nyfiket letade oss fram till Paul McCartneys hem i Londons St John’s Wood, på Cavendish Avenue nummer 7, så fick jag till min förvåning se att det fanns en en sån där rund blå minnesplakett utanför nummer 1 som berättade att Billy Fury minsann bott där. Fram till 1983 då han dog.
   På den minimala puben Nags Head på Kennington Street i Belgravia, det finns uppgifter som säger att det är Londons minsta pub(!), fann jag ytterligare Fury-relaterade detaljer. För det första satt han på bild på väggen och i högtalarna spelade de utpräglad Liverpool-musik som ”Little children” med Billy J Kramer och ”Ferry cross the Mersey” med Gerry & the Pacemakers.
Jag återkommer snart med fler semesterrapporter med inriktning på London och Liverpool.

Martin Luther King                                              Billy Fury

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.