Blogginlägg

London - ett paradoxalt paradis

DET VAR KANSKE inte Mission Impossible men tillräckligt utmanande för att kallas en mycket annorlunda London-sväng. Er krönikör iklädde sig rollen som guide för två personer från två helt olika generationer, min mor och min dotter, och uppdraget var glasklart: Ingen levande rockmusik, inga sena kvällar och starkt begränsade pubbesök. Ja, jag överlevde. Ja, jag älskar fortfarande London. Och ja, det går att uppskatta en stad lika mycket för dess minnen och historia som för aktuella händelser.
   Jag hade naturligtvis hjälp av att Billy Bragg och Glenn Tilbrook spelade dagarna innan jag anlände. Och att Ron Sexsmith och Patti Smith spelade veckan efter. Under de tre kvällarna jag tillbringade i London spelade inget mer frestande än John Foxx (gamla Ultravox-sÃ¥ngaren) och They Might Be Giants. Med de förutsättningarna var det inte svÃ¥rt att välja utsökta restauranger och bÃ¥tsightseeing framför trÃ¥nga, svettiga och rökiga lokaler.
   DET RÄCKER att befinna sig pÃ¥ gatorna, gränderna och torgen för att London-aptiten ska mättas. Piccadilly Circus, Trafalgar Square och Regent Street kanske är mer traditionella ställen att trängas med folk pÃ¥ men jag kan aldrig sluta fascineras av eftermiddagspulsen i korsningen Oxford Street, Charing Cross Road och Tottenham Court Road. Där, mitt i stormens öga, är det helvetiskt hysteriskt, asfalt som nästan kokar och omtumlande trÃ¥ngt. Där möts dofterna, och för all del ocksÃ¥ lukterna och odören, frÃ¥n a lla jordens hörn och bildar en helt obeskrivlig smak- och doftsensation.
   DÃ¥ kan Oxford Streets enda pub vara en alldeles utmärkt tillflykt. Att armbÃ¥ga sig fram och förbi en alltid befolkad bardisk, beställa en pint bitter och sedan försöka fÃ¥ sig en plats vid fönsterborden och se ut mot den begynnande jordbävningen och samtidigt finna djup själslig ro inombords. London är hela tiden detta paradoxala paradis. Där strikt artighet stÃ¥r i kontrast med vänlig öppenhet. Och där den genuint trevliga samvaron pÃ¥ pubarna aldrig fÃ¥r släppa den principfasta prestigen att släppa in en snart elvaÃ¥rig flicka. FrÃ¥ga min dotter.
   MEN SOM SAGT, minnet i mÃ¥nga väggar, adresser och klassiska fasader kompenserar det mesta. Som när jag pÃ¥ eftermiddagen passerade Astoria, där bryskt svartklädda ungdomar redan köade till kvällens konsert med Megadeth, och via smala Sutton Row nÃ¥dde Soho Square för att ta vägen förbi MPL-kontoret för att ännu en gÃ¥ng hoppas pÃ¥ mirakel och kanske springa pÃ¥ Paul McCartney.
   Men inte den här gÃ¥ngen heller. När vi gick igenom Covent Gardens folkmassor passade jag naturligtvis pÃ¥ att nämna för mamma att här, pÃ¥ Rock Garden som numera är mer känd som restaurang än rockklubb, sÃ¥g hennes son för mer än tjugo Ã¥r sedan Dag Vag göra ett halvhjärtat försök att erövra England. Lika nostalgiskt är det att passera 90 Wardour Street, numera en thai-restaurang, där klassiska Marquee en gÃ¥ng lÃ¥g. Som fÃ¥r mig att minnas konserter med U2, Photos och Eddie & the Hot Rods men ocksÃ¥ den bakre baren där man kunde ta sig en Newcastle Brown, luta sig mot bardisken och ändÃ¥ se och höra bra.
   Det är naturligtvis inte lika hög kultstatus pÃ¥ Virgin Megastore pÃ¥ Oxford Street men sÃ¥ länge man kan hitta amerikanska indieduon The Moldy Peaches nya skiva pÃ¥ Rough Trade för blott £10.99 (ca 170 sv kr) sÃ¥ fÃ¥r man väl vara nöjd med utbudet. DÃ¥ är utbudet pÃ¥ musikböcker i Helter Skelter-affären mer fantastisk och klart beroendeframkallande. Som gjorde att jag omöjligt kunde lämna affären utan att inhandla Steve Earles samlade noveller i boken Doghouse Roses.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.