Blogginlägg från augusti, 2001

Skivor som klarar värmen

DET ÄR MED MUSIKEN som med vattenmelonerna. Det är viktigt med miljön, klimatet och mesta möjliga avkoppling för att musiken ska passa och frukten smaka. Kort sagt var årets semestermusik på varmare breddgrader en blandning av det mesta. Favoriterna, både gamla och nya, som hjärtat aldrig förnekar, ett delikat urval av årets bästa skivor och någon tidlös samlingsplatta.
   Det är en utmaning pÃ¥ hög nivÃ¥ hur musik, skivor och artister klarar värmen, miljöombytet och en avslappnad tillvaro. DÃ¥ kommer vattenmelonen in och blir en alldeles perfekt symbol för rätt musik pÃ¥ rätt plats. Vattenmelonen som pÃ¥ hemmaplan är en smaklös (dock inte i betydelsen äcklig), kärnfull (dock inte i betydelsen fantastisk) och vattnigt obetydlig frukt (dock inte till storleken). Men pÃ¥ en sandig, rekordhet och ökentorr strand förvandlas den minst sagt opersonliga frukten plötsligt till en oemotstÃ¥ndligt ljuvlig törstsläckare i värmen.
   KAN MUSIK FÖRVANDLAS pÃ¥ ett liknande sätt var huvudfrÃ¥gan när skivorna gled ner i ett fullpackat cd-case. Med musik man har bÃ¥de älskat och hatat och förbannat under vÃ¥ren. Med artister som alltid mÃ¥ste fÃ¥ en andra chans.
   Ty under palmerna 300 mil söder ut fÃ¥r allt en ny betydelse. Ã…rets i mina öron hittills starkaste utländska album, "Bachelor no. 2" med Aimee Mann, klarade kraftprovet i värmen liksom "Reveal", R.E.M:s senaste mästerverk. Till frÃ¥getecknen bland semesterskivorna hörde "Blue boy" (Ron Sexsmith) och "The incomplete Glenn Tilbrook" med tvÃ¥ favoritartister som jag önskar sÃ¥ mycket av.
   Att "Blue boy" gjorde mig inledningsvis sÃ¥ besviken berodde mest pÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥ mindre bra lÃ¥tar. Som störde helheten och gjorde att jag i recensionen tyckte hela skivan vara en pÃ¥frestande ojämn historia och nästan ovärdig en artist av Sexsmiths kaliber. Under nÃ¥gra veckors samvaro med skivan tynade skönhetsfläckarna bort och fantastiska lÃ¥tar som "Cheap hotel", "Just my heart talkin'' och "Miracle in itself" bara växte och växte.
   FAST JAG SÃ… GÄRNA VILLE kom jag aldrig riktigt överens med Glenn Tilbrooks solodebut. Han har en makalös röst, är i sina bästa stunder en otrolig lÃ¥tskrivare men är just nu som soloartist alldeles för upptagen av att lÃ¥ta modern och nyskapande för att det ska vara riktigt nyttigt.

/ HÃ¥kan

Mer på säkerhet och rutin än känsla

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/8 2001.

ULF LUNDELL
Brunnsparken, Örebro 4/8 2001

Mellan låt två och tre, efter ett utfall mot en närgången fotograf och strax innan "Ute på vägen igen", skrek Ulf Lundell "Sätt på säkerhetsbältena, här åker vi!" och den programförklaringen doftade både frihet, röj och rejäl rock. Men också begränsning, publikfrieri och allsång.
    Lundells sommarkollektion av lÃ¥tar har genom alla Ã¥r pÃ¥ alla somriga turnéer av tradition varit mindre spännande, mindre utmanande och mindre krävande för den breda publiken. Men med fler folkliga, en del kallar de fega, allsÃ¥ngshits.
   Undantaget var för tvÃ¥ Ã¥r sedan pÃ¥ Slottsfestivalen dÃ¥ han verkligen körde över folkligheten och fullkomligen vältrade sig i brötig rock. Inte helt taget ur luften kallade han den turnén för kommando-raid.
   Men i lördags var det tillbaka till det förväntade, den obligatoriskt lÃ¥nga hitförankrade konsertvarianten, och gränslöst uppsluppen glädje pÃ¥ slutet. Där han spontant och plötsligt utökade extralÃ¥tarnas antal frÃ¥n sex till Ã¥tta.
   Just spontanitet och stort självförtroende har genomgÃ¥ende givit de senaste turnéerna en extra krydda. Han vÃ¥gar svara pojkarna längst fram och orädd närmade han sig publiken vid flera tillfällen i lördags.
   Dessutom har hans musikaliska roll märkbart växt. Inte sÃ¥ sällan ledde han själv bandet, nästan som en kapellmästare, in i lÃ¥tarna med sina olika gitarrer. Och den akustiska hade en bit in i konserten inga problem att armbÃ¥ga sig fram i den rockiga ljudmixen.

Däremot var det i sedvanlig ordning si och så med ljudet i inledningen. Synd på en sådan låtmässig knockout-start på en konsert som efterhand gick mer på säkerhet och rutin än känsla.
   Lite fegt hade han städat bort nästan alla lÃ¥tarna frÃ¥n den senaste skivan, fortfarande fantastiska "I ett vinterland", till förmÃ¥n för mer kända och till synes alltid Ã¥tervändande "Sextisju, sextisju", "När jag kysser havet" och den gamla hederliga versionen av "Öppna landskap".
   Just dÃ¥ hade jag som trÃ¥kigast i lördagskväll. När ömmande knän för nÃ¥gra ögonblick överskuggade upprepningen och nostalgin som spreds ut frÃ¥n scenen.
   Fast nÃ¥gra gamla lÃ¥tar gjorde efter mÃ¥nga Ã¥rs uppehÃ¥ll i högsta grad en välkommen comeback i liverepertoaren. Det är tio Ã¥r sedan han senast gjorde "En fri man i stan" och hela 19 Ã¥r sedan, pÃ¥ den klassiska regnkonserten 1982 (som ocksÃ¥ Ulf minns och refererade till), han senast framförde "HÃ¥ll mej... Ã¥h ingenting". BÃ¥de tillhörde topparna i lördagskväll.
   Tillsammans med "Hon gör mej galen", jag kan aldrig tröttna pÃ¥ denna publikförförande pärla som har allt, som gjorde sin debut i Lundellrepertoaren för tio Ã¥r sedan och varit honom och publiken trogen sedan dess.
   Naturligtvis var jag medveten om att ingen sommarkonsert med Ulf Lundell kan mäta sig med den totalmagiska upplevelsen frÃ¥n i vÃ¥ras, inomhus i Idrottshuset. Därför tog det nÃ¥gra timmar innan jag fick känslan av att konserten i lördagskväll var nÃ¥got mer än en pliktskyldig och rutinmässig resa pÃ¥ över tre timmar och 27 lÃ¥tar.
   För när herr Lundell pÃ¥ ett dramatiskt, stegrande vis berättade vad som utspelade sig i Paradiset 1967 f Kr och slutligen brast ut i "Twist and shout" med alla händer i luften var det stor gospel och en upplevelse pÃ¥ hög nivÃ¥.
   En känsla som fortsatte pÃ¥ den helt oannonserade "Jumpin' Jack Flash" i en överkörande brötig variant.
   Och efter en mer än önskvärt smeksam "Öppna landskap", traditionell slutlÃ¥t pÃ¥ sommarens konserter, trodde bÃ¥de jag och publiken att det definitivt var slut men Ulf och bandet tyckte annorlunda. "Snart kommer änglarna att landa", ännu en typisk slutlÃ¥t, framfördes överraskande för första gÃ¥ngen pÃ¥ den här turnén.

Ulf Lundell, gitarr, munspel och sång
Magnus Norpan Eriksson, trummor,
Janne Bark, gitarr och sång
Jerker Odelholm, bas
David Nyström, keyboards
Ola Gustavsson, gitarr

Ulf Lundells låtar:
Tillsammans vi två
Ut ikväll
Ute på vägen igen
Den här vägen
HÃ¥ll mej...Ã¥h, ingenting
Evangeline
En fri man i stan
Sommarens sista servitris (akustisk)
Isabella
Hon gör mej galen
Chans
Folket bygger landet
Danielas hus
Förlorad värld
När jag kysser havet
Älskling
Lycklig, lycklig
Gott att leva
Kär och galen

Extralåtar
Glad igen
(Oh la la) Jag vill ha dej
Jag går på promenaden
Sextisju, sextisju
Twist and shout
Jumpin' Jack Flash

Extra extralåtar
Öppna landskap
Snart kommer änglarna att landa

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.