Blogginlägg

Härlig popmusik som ägde rockens energi

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/4 2008.

KONSERT
Caesars
Satin, Örebro 23/4 2008
Konsertlängd: 00:06-01:02 (56 minuter)
Recensentens plats: Ca 4 m snett till höger från scenen några trappsteg upp.

Jag vill ju nästan alltid ha nytt fräscht material när jag ser en konsert. Ofta är det en ny skiva ute och spänningen kring de nya låtarna överträffar inte så sällan de gamla kända och rutinmässiga hitlåtarna. I Caesars fall, sent i onsdagskväll på Satin, hade jag nästan ett krav att en majoritet av repertoaren skulle vara hämtad från det alldeles utmärkta och aktuella dubbelalbumet ”Strawberry weed”.
   Men det kanske är extremt nördigt och en ren recensentdröm, som i det här fallet gränsar till en önskedröm, att någon gång få uppleva en sådan konsert. Sanningen är ju att nämnda ”Strawberry weed” är välmatad med så varierade poplåtar, garagerock, instrumentala parenteser och monumentala hits att ett urval av skivans alla 24 låtar lätt skulle kunna utgöra en hel och fulländad konsert.
   Så var mina önskemål, så var mina förhoppningar men samtidigt lever jag ju i verkligheten och stod en knapp timme efter midnatt på Satin med en publik som uppenbart gillade de nya låtarna men fullkomligt älskade de gamla hitsen.
   Jag ska inte klaga mer på Caesars scenrepertoar, den gjorde sitt bästa för att blanda nya låtar med gamla hörnstenar och när bandet levererade ett sånt tajt sound, med härlig popmusik som äger rockens energi, har jag inte mycket att invända emot.
   Det började så oerhört vackert och effektivt med titellåten från senaste skivan och det fortsatte med färskare material kontra någon megahit som ”Jerk it out”. Och det var först mot slutet som nostalgin gjorde sig påmind genom tre avslutande låtar från 2000.
   Huvudavdelningens slutpunkt ”Punkrocker” hade inga problem att sätta sig i publikens medvetande. Sedan blev kvartetten, plus anonym klaviaturspelare, riktigt inklappade för två extralåtar från samma årgång, ”Cherry kicks” och ”Fun & games”. Kanske inte den mest naturliga och himlastormande finalen men när bandet lämnade scenen två minuter över ett i onsdags natt så hade de gjort ett gott men kanske otillräckligt hantverk.
   Gruppens historia är numera lång och det börjar bli svårt att välja ut de ultimata konsertlåtarna på en begränsad tid. Även gruppens scenshow hade en begränsad visuell effekt. Frontmannen och sångaren César Vidal saknade karisma och gitarristen Jocke Åhlund tog gärna över kommunikationen med publiken. Vilket ofta slutade med allsång och glädje.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.