Blogginlägg från 2008-04-10
Skamusiken återlanseras i nya Mojo
I tisdags ramlade nya Mojo-numret, Nr 174 (May 2008), ner i brevlådan. Omslaget gick i svart och vitt och är framförallt tillägnat skamusiken. Startskottet för ännu en (jag återkommer nedan med en kort historia om den jamaicanska musiken) revival för den grymt svängiga musiken kommer sig av att The Specials bestämt sig för att återförenas. De står där på omslaget med kort hår, solglasögon och ”Håkan Hellström-hattar” och får symbolisera både den nya och historiska ska-vågen.
Under rubriken ”Original Gansters” intervjuas Specials idag och får berätta sin historia tillsammans med andra personer, fotografer, dåtidens artister och skivbolagsfolk, som också beskriver den största skavågen som funnits, runt 1979.
Men inte ens det var musikhistoriens första skavåg. Den inträffade istället i det tidiga 60-talet som jag egentligen bara minns för en enda låt, ”My boy lollipop” med Millie Small. Som inte bara var en härlig Tio i topp-låt utan också ledde fram till bildandet av det legendariska skivbolaget Island Records.
Vad jag minns fysiskt av 1979-vågen av skaartister var faktiskt ett riktigt svängigt gig av The Selecter, en annan framstående Englandsgrupp i skagenren, på Örebro Konserthus i december 1980.
Den otroligt energiska sångerskan Pauline Black, klädd i vitt(!), studsade omkring på scenen och formidabla hits som ”Missing words”, ”On my hero” och ”Three minute hero” och ”Too much pressure” kunde bara inte hålla kvar publiken sittande i bänkraderna. Danslystna ungdomar hoppade även upp på scenen utan att bli nedknuffade.
I sedvanlig ordning bifogas det en cd med tidningen, ”The dawning of a new era”. Omslaget utformat efter gamla tider med en etikett som påminner om den klassiska 2 Tone men här heter Mojo Tone i lila och svart färg.
På skivan får vi en mängd historiska skaspår och det svänger onekligen genomgående. Om så väl autentiska gamla spår från Bob Marley, Desmond Dekker (”It mek”), Dandy Livingstone & Rico, Toots & the Maytals och Neville Staple. Men även nyare inspelningar med Laurel Aitken & the Loafers och Arthur Kay’s Originals ger färg (förlåt…) åt skamusiken.
Många låtar har Specials-anknytning, många original till gruppens senare covers. Däremot förstår jag inte de poppiga inslagen med The Belle Stars och The Equators. Två Stiff-artister från det, i det här fallet, mediokra 80-talet.
/ Håkan
<< | April 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...
Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...
Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...
Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...
Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...


Kommentarer till blogginlägget: