Blogginlägg från 2008-04-16
Med en särpräglad röst som bär fram smärtan
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2008.
KONSERT
Caj Karlsson
Mitt Andra Hem, Örebro 13 april 2008
Konsertlängd: 21.02-22.28 (86 minuter)
Recensentens plats: 7-8 meter rakt framför scenen några trappsteg upp
Lätt mållös efter en närmast magisk Håkan Hellström-konsert på Scandinavium i Göteborg på lördagskvällen var det av naturliga skäl lite svårt att landa på en liten klubb med en artist som tilltalar det lilla formatet. Man ska i det här fallet inte alls jämföra men faktum är att Karlskronakillen Caj Karlsson har både en personlighet och en gripande utstrålning, i all sin trasiga och nakna glans, som faktiskt tangerar den store Hellström.
Den begränsade scenen och det minimala utrymmet på Mitt Andra Hem inbjöd inte till show och storslagna arrangemang men den bräckliga och stundtals vingliga personligheten skar rakt igenom det som brukar kallas barriären mellan scen och publik. Speciellt som han vid ett tillfälle satte sig på trappan ned från scenen, långt från mikrofonen, och sjöng starkt och rakt ut bland åhörarna.
Med en djupt blekingsk accent och sprucken röst lindade Caj Karlsson långsamt men målmedvetet sin osedvanligt lyssnande publik runt sitt finger i söndagskväll. Under de 86 minuterna han både stod och satt på scenen hann han med 15 låtar där den ena låten var mer trollbindande än den andra.
Han blandade visor med blues och ska man någonsin jämföra Caj med någon annan så framstod han som en osannolik mix av Fred Åkerström, Stefan Sundström och Cornelis Vreeswijk. På gott och ont. Men mest av allt framstod han som sig själv utan några som helst omskrivningar.
Han må ha en sprucken röst men den är långtifrån lika bräcklig och trasig som det liv han sjunger om, hans eget liv alltså. Det blev vid flera tillfällen nästan för smärtsamt att höra hans texter och ord. Han har inte kompromissat en tum när han har skrivit sina texter som är så starka att det knappast krävs melodisk elegans för att föra fram de nakna sanningarna och det ärliga uttrycket.
Dock hjälpte saxofonmannen, alias PeÅ Johansson, Caj att ge hans röda hjärta en liten blåare nyans. Som musikaliskt slipade ner de få ojämna partierna till något mycket homogent och personligt.
Caj har gjort tre personliga skivor, album fyllda med egensinniga texter och förträfflig musik. Skivor som alla har hamnat på det mer än godkända betyget. Men live nådde han, inte överraskande, mycket längre än han har gjort på någon skiva.
/ HÃ¥kan
<< | April 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: