Blogginlägg från 2008-04-17

Biografin lockar fram minnen om Ulf Lundell

Ulf Lundell har precis meddelat att han i höst ska göra en inomhusturné som planeras gå under namnet "Unplugged". Då passar det bra att ta fram det här, en outtake som det så vackert brukar heta på ren ”svenska”. En variant på en krönika jag skrev i höstas, som i sin helhet finns publicerad här. I detta inledningsskede handlade det enbart om mina upplevelser med Ulf Lundell som svar och förklaring till Måns Ivarssons biografi "Vill du ha din frihet får du ta den". Den slutgiltiga krönikan kom att handla om både Ulf, Björn Skifs och Per Gessle.

Klart att jag påverkas och klart att jag vill berätta mina minnen och min historia. Måns Ivarssons biografi om Ulf Lundell sätter ju fart på det långa minnet, de egna detaljerna i historien och favoritlåtarna. Jag råkar vara citerad några gånger i böckerna, inte i namn och inte i något exakt sammanhang, men Måns har vid ett par tillfällen nämnt Nerikes Allehanda och slängt ur sig några hårt redigerade citat som jag vill förklara närmare.
   Jag upplevde några vilda konserter på Prisma tillsammans med Nature för över 30 år sedan. På distans kunde jag konstatera att jag aldrig känt något liknande på konsert. Det var trångt och svettigt men det var alltid oerhörda känslor på scen. Lundell fick känna sig underkastad lokalpatriotkänslan när Lasse Wellander och Mats Ronander presenterades.
   När jag träffade Lundell personligen första gången 1979 blev det inte överraskande snack om Örebro. Under rubriken ”På toppen av sin karriär” (helt missvisande med tanke på hysterin som skulle följa några år senare) berättade Ulf, som varit på plats i Örebro några dagar före konserten, om några vardagliga händelser.
   - Var på disco i går och tog en långpromenad till Hagabadet men där stod en massa ungar och skrek så jag gick hem till hotellet igen.
   Redan 1979 gjorde Lundell sammansatta konserter med akustiska pauser (där han bland annat petade in ”Som en syster”, konsertens bästa låt) och röjig rock på slutet.
   1980 hade konceptet Ulf Lundell växt. Två kvällar på Konserthuset och Mats Ronander i kompet och samspelet mellan Mats och Ulf lyfte konserten flera klasser. Bästa låt: en rockig ”Prärien igen”.
   Mitt uppe med turné, film, bok och familj tyckte han ändå, när jag träffade honom på hotellet innan konserten, rastlöst att ”ledighet är ett helvete, semestern ett problem”.
   Efter den första Örebrokonserten drog jag med bandet till hotellet, en vanlig företeelse förr i tiden. På väg in på Hotell Continental hamnade jag på Håkan Wretljungs bild som i sin tur hamnade på sidan 51 i turné/fotografi-boken ”Det är långt mellan lycka och leda”.
   Nere i Contans bar pratade jag med bandets trummis, den jättelike Ingemar Dunker, om trumteknik, Sandvikens Järnverk och Tomas Ledin. Medan Ulf tog den uppstoppade tuppen (som stod högst upp på förstärkarna under konserterna) med sig upp på rummet. Mer trött än onykter kan jag idag exklusivt avslöja.
   1982 är mitt favorit-Lundell-år. Turnépremiär i ett regnigt Brunnsparken när låten ”Kär och galen” blev konsertens höjdpunkt. Stort kalas och Contans nattklubb efteråt. Missade efterfesten på hotellet men försov mig ändå dagen efter.
   Såg tillsammans med fotograf Anders Erkman tre Lundell-konserter på fyra dagar hösten 1982. Så långt hade Lundell aldrig varit bättre. ”Törst”, omgjord till ballad, inledde suggestivt och starkt.
   Fast turnépremiären i Falun hösten 1985 tog nog ändå priset. I skenet av kaos, skilsmässa och en eskalerande alkoholism kom Ulf in och levererade en minutiöst koncentrerad konsert av makalös kvalité.
   Han skulle som människa rasa ned några våningar ytterligare innan det vände och från 90-talet blev det så där förutsägbart professionellt igen.

/ Håkan

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.