Blogginlägg

Lou Reed (1942-2013)

Den amerikanske rockartisten Lou Reed var stor, större än de flesta och hans dödsfall tidigare idag har fått mäktiga rubriker i breda sammanhang som exempelvis svt:s text-tv. Personligen kan jag tycka att hans namn till stor del varit mer värt än hans musik faktiskt. På 60-talet var han i mitt liv bara en fjärdedel i ett band (Velvet Underground) som gav ut ett album med ett känt omslag (en banan).
   Lou Reeds solokarriär startade med ett album, "Lou Reed" (1972), som gick mig spårlöst förbi men samma år satte han sitt namn på kartan med låtarna "Vicious", "Walk on the wild side" och "Perfect day". Men det numera klassikerrankade albumet "Transformer", som låtarna hade hämtats ifrån, var som helhet inte min kopp té.
   Jag ägde min första Lou Reed-skiva först 1978, ”Street hassle”, och ”Berlin”, hans tredje album från 1973, köpte jag förresten inte förrän 1999 på en återutgiven cd men har under åren sakta men säkert blivit vän med skivan. Och älskade till slut innehållet hur deprimerande det än må vara. Dess vemodiga touch med många bittra inslag har satt avtryck i mitt musikaliska liv som inget annat Lou Reed-album. Hade den med på min 70-talslista, läs här.
   Däremot hamnade skivan efter "Street hassle" nära mina personliga favoriter. På "The bells" (1979) har nämligen Nils Lofgren varit med och skrivit hela tre låtar tillsammans med Reed. Utan att skivan någonsin har blivit betraktad som något större album i Reeds digra produktion. Några månader senare, sommaren 1979, kom Lofgrens egen skiva "Nils" där Lou Reed i sin tur hjälpte till att skriva tre låtar.
   Rutinmässigt har jag genom åren recenserat ett otal Lou Reed-skivor utan att jag har lagt dem på minnet. Men när konsertfilmen "Berlin" visades på en biograf i Örebro 2008 var jag på plats och skrev en positiv recension.
   Lou Reed dog tidigare idag 27 oktober 2013 i sviterna av en levertransplantation.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.