Blogginlägg från 2013-10-28
90:#26 Broken promise land
WEEPING WILLOWS: Broken promise land (Grand Recordings, 1997)
Det här är, helt enkelt, 90-talets bästa svenska debutalbum. Men det var inga debutanter som producerade "Broken promise land", detta bedårande album. Weeping Willows var sju killar som redan 1997 hade rutin, erfarenhet och en oerhörd skärpa som musiker. Men de hade aldrig tidigare gett ut skivor tillsammans under det här gruppnamnet. Därför uttrycket debut, musikaliskt var det en mycket mogen och fullt utvecklad schlagerpop som såg dagens ljus första gången i september 1997.
Dissekerar man rötterna till detta sju man starka Weeping Willows hittar man ett coverband, Hillbilly Boys, i det unika country/rockabillyfacket där sångaren Magnus Carlson och tamburinspelaren Thomas Sundgren ingick. Vid en spelning strålade de två samman med fyra killar från Stefan Sundströms kompband Apache, Stefan Axelsen, bas, Anders Hernestam, trummor, Ola Nyström, gitarr, och Mats Hedén, orgel/piano. Sedan anslöt den rutinerade teatermusikern Niko Röhlke, pedalsteel, gitarr och piano.
Weeping Willows skulle också sätta visuella avtryck. Det var fortfarande covers de tänkte spela. Men denna stora och spektakulära blandning av musiker, i snygga svarta kostymer, skulle skriva svensk pophistoria 1997 med enbart originalmaterial.
Jag hade upplevt gruppen samma sommar på en mindre scen under Slottsfestivalen i Örebro så jag var lite förberedd inför albumet men blev ändå förbluffat överraskad, eller snarare chockartat imponerad, när jag första gången hörde det gedigna "Broken promise land".
Gruppens musik tar på det här albumet avstamp i pompös pop som ett Walker Brothers efter 20 år i ide. Förebilder kan också sökas i namn som Roy Orbison och Gene Pitney. Pop med stil, dramatisk elegans och suveränt slagkraftiga melodier.
"Broken promise land" blev första albumet på en ny skivetikett, Grand Recordings, som hade startat som en underetikett till stora Virgin. Och det sparades inte med resurserna på inspelningarna av albumet som producerades av Pål Svenre, utbildad jazzpianopedagog som tidigare hade jobbat med Rebecka Törnqvist och Svante Thuresson. Svenre skrev också de många maffiga blås- och stråkarrangemangen på skivan för det var ett helt orkesterdike som medverkade på skivan.
Den välekiperade elegansen i bandets image nådde det Stefania Malmsten-designade skivomslaget där bandmedlemmarna, tillsammans med familjemedlemmar, på Hans Geddas fina fotografi poserar snyggt framför Vibyholms Slott.
Arrangemang och slagkraftig produktion i all ära så är det alla starka låtar som gör "Broken promise land" till en exklusiv 90-talsfavorit. "Eternal flames", "Under suspicion", med tjejkör och steelguitar i fin samklang, countryduetten (med Ulrica Freccero) "Try it once again" och singelmästerverket "Broken promise land" är topparna på en skiva som knappt innehåller en enda liten svacka.
YouTube: "Blue and alone" med Weeping Willows.
/ Håkan
<< | Oktober 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: