Blogginlägg

"Sunday morning record"

The Band Of Heathens
Sunday morning record
(BOH/Blue Rose)

Innan jag för drygt två år sedan fick uppleva en konsert med The Band Of Heathens var jag dåligt förberedd och hade inte lyssnat tillräckligt på deras skivor. Konserten tog mig med storm (läs här) både musikaliskt och bandmässigt. Främst imponerade bandets breda kunnande, den varierade repertoaren och tre olika solister.
   I efterhand bekantade jag mig med det dÃ¥ aktuella albumet "Top hat clown & the clapmaster's son", givetvis ett utmärkt innehÃ¥ll men upp till närheten, den fysiska attacken och spelglädjen nÃ¥dde den inte.
   Sedan blev det tyst, bandet ombildades och pÃ¥ den nya skivan är det helt andra musikaliska förutsättningar. Bandets tidigare kompsektion finns inte längre, Richard Millsap är ny trummis och basjobbet delas av tre killar utanför bandet, och den treeniga frontlinjen är decimerad till tvÃ¥ man.
   PÃ¥ omslaget sitter de fyra killarna i bandet ansprÃ¥kslöst samlade vid ett spartanskt utomhusbord som ett The Band i 2010-talet men det är Ed Jurdi och Gordy Quist som är bandets sÃ¥ngare, lÃ¥tskrivare och frontmän.
   Bandet har inte bara blivit en tajtare enhet. Jag tycker mig pÃ¥ den här skivan (som släpps imorgon) upptäcka en utveckling Ã¥t lite mer mainstream-hÃ¥ll och lite mindre personlig musik. Sedan är kanske inte skivutgivning bandets rätta element.
   Utvecklingen i The Band Of Heathens fÃ¥r mig att jämföra med The Jayhawks pÃ¥ 90-talet. När Mark Olson lämnade den gruppen försvann lite själ och mycket kreativitet. Det vilar en känsla av lÃ¥gprofil över produktion och sound pÃ¥ "Sunday morning record" fast det i materialet finns positiva fördelar.
   The Band-ekot i "Caroline Williams", texten till "Records in bed", den snälla stämsÃ¥ngen pÃ¥ "Since I've been home" och den lÃ¥nga episka "Texas", med sina James Taylor-vibrationer, är nÃ¥gra höjdpunkter. Bland mÃ¥nga lÃ¥tar som jag tror växer pÃ¥ konsert.
   Och jag letar förtvivlat efter de där avgörande positiva detaljerna som utmärker ett sÃ¥ gott som klassiskt album, vilket jag tror att det här bandet trots allt har potential att producera, men blir mer och mer övertygad om att The Band Of Heathens har gjort ett bra men inte lysande album.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.