Blogginlägg från 2022-09-23

ÖREBRO LIVE #63: Wilmer X 2005

DET ÄR SVÅRT ATT GRADERA WILMER X:s alla höjdpunkter. Både på skiva och scen har det i stort sett varit hög nivå på allting från 1985 och 20 år framåt. Album som (1985), ”Mambo feber” (1992), ”Silver” (2000) och hitlåten ”Teknikens under” (1988) finns med på alla mina topplistor och den fantastiska cd-samlingen ”Arkiv X” (2001) är min största favoritbox av dem alla. Och samtliga 14 Wilmer X-konserter jag har upplevt från 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1993, 1995, 1998, 2000 till 2005 har alla tillfredsställt mina önskemål.
   Och den tillfälliga konsertcomebacken i Malmö sommaren 2018 gjorde absolut ingen besviken. Innan 2018-succén på ”himmaplan” avslutade Wilmer X sin karriär på både skiva och konsert 2005 med flaggan i topp. Albumet ”13 våningar upp” var en fantastisk energisk och organisk skiva som kvintetten i sina minsta beståndsdelar, två gitarrer (Nisse Hellberg/Janne Lindén), munspel (Jalle Lorensson), bas (Thomas Holst) och trummor (Sticky Bomb), tog med sig ut på turnén och sköljde över publiken med.
   Det var på flera sätt avslutning på Wilmer X:s långa karriär och nu skulle Nisse Hellberg många år framöver göra skivor och konserter i eget namn och med eget band i ryggen. Men just nu står detta klassiska Wilmer X på tröskeln till en återförening som det ryktas ska resultera i både skiva och konserter. Som om 2022 blir en naturlig fortsättning på det som 2005 skakade, vibrerade och svängde på ett helt oförglömligt sätt.




Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/3 2005.

DET SKAKADE, DET VIBRERADE, DET SVÄNGDE

WILMER X
Conventum Club 700 29 mars 2005

Tryggheten kan vara väldigt tillfredställande. Som den nästan oöverträffade energin i mötet med en gammal bekant. Låter det nostalgiskt och förutsägbart så var Nisse Hellberg med kompisar på ett sprudlande spelhumör som effektivt knuffade trygghetens tråkiga avigsidor långt bort i ena hjärnhalvan.
   Av den pånyttfödda energin att döma så kunde man tro att bandet just nu håller på att slåss med Hives om pole position i rockmusikens underbara värld. Det skakade, det vibrerade, det svängde kompromisslöst och det dundrade melodiösa mästerverk på löpande band när Wilmer X rullade ut den röda rock'n'roll-mattan.
   Och när man stod med det där lyckliga flinet mitt i krevader av tempo och rytmer så höjdes allt till rent vansinniga nivåer utan att tappa varken fokus eller melodi.
   Repertoaren luktade krogmiljö runt tolv på natten och var uppenbart inte specialsydd för en tisdagskväll i Örebro men publiken, uppskattningsvis ett par hundra personer, var med på de så kallade noterna så att till och med Nisse Hellberg blev förvånad.
   Att Wilmer X aldrig, aldrig, kan kopplas ihop med ord som nostalgi beror ju på bandets nästan sjukliga ambition att regelbundet uppdatera sin repertoar och hela tiden leta nya vinklingar på rock'n'roll-konstens karta.
   Således bjöd de på ett rejält smakprov från senaste skivan, den utsökta "13 våningar upp", och just de sju låtarna var verkligen russinen i kakan för kvällen. Som fick extragitarristen Janne Lindén att blomma ut på fuzz och slide. Vars rent förtrollande klanger gav Wilmer X-soundet ytterligare en dimension otroligt nog.
   Som dessutom gav utrymme för Nisse Hellberg att visa vilken grymt underskattad gitarrist han är. Solot i "Hon är ihop med en insekt" var ren och skär magi.
   Det är klart att jag har upplevt det förr, lysande låtkombinationer på en Wilmer X-konsert, men det kändes stundtals som första gången i tisdagskväll. Kanske berodde det på att det var nästan sex år sedan bandet stod på en scen i Örebro eller annars finns det bara en simpel förklaring på att låttrion "Möt mej i din djungel", "Primitiv" och "Kör dej död", som avslutade huvudavdelningen, helt enkelt är oslagbar. Liksom bandet.

Wilmer X:s låtar:
Blind mans bluff
Han måste ut ur mitt liv
Hon är ihop med en insekt
Blod eller guld
God god lust
Jag är bara lycklig när jag dricker
Stackars Valentin
För dum för pop
Fem ett fem
Silver
15-12-10½
Dämma upp alla floder
Lyckliga hundar
Möt mej i din djungel
Primitiv
Kör dej död
Död mans hand
Jag flippar ut
Bill & Bull blues

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.