Blogginlägg från 2021-03-12

Kjell Anderssons skivor (3)

Postad: 2021-03-12 14:34
Kategori: Kjell Andersson

VI FORTSÄTTER IDAG MED KJELL ANDERSSON-TEMAT genom att utforska vinylhyllorna, titta tillbaka i historien och lyssna på de gamla skivorna. Jag presenterar innehållet på skivan, citerar min autentiska då aktuella recension i Nerikes Allehanda och ger slutligen dagens omdöme om skivan.



BARK: Ritual (Hi Fidelity/EMI, 1985)
Producerad av Kjell Andersson och Niklas Strömstedt
Design: Kjell Andersson

Efter de framgångsrika åren bakom Ulf Lundell fick gitarristen Janne Bark göra ett soloalbum fast i gruppformat. Mestadels eget låtmaterial, två texter av Lundell.
   Min recension i Nerikes Allehanda 7 maj 1985: ”Bark, mest känd som tuff gitarrist, sjunger ganska känsligt och för tankarna mer till Per Gessle än Ulf Lundell. Produktionen, arrangemangen och låtarna har en tidlös karaktär.”
   Dagens omdöme: Märkvärdigt tunn röst har påverkat soundet på hela albumet i allmänhet och den svenska versionen av Neil Youngs ”Cinnamon girl” i synnerhet. Trots fina gitarrer är det här mer pop än rock. En produkt från lagom-landet Sverige.


ANNE-LIE RYDÉ: Den sista flykten (EMI, 1987)
Producerad av Dagge Lundquist
Design: Kjell Andersson

Anne-Lies tredje soloalbum som toppar allt hon har gjort på skiva (5:a på min årsbästalista) men halsproblem ställde in turnéer och det definitiva genombrottet som liveartist blev inställt.
   Min recension i Nerikes Allehanda 10 mars 1987: ”Hon sjunger annorlunda, bättre och mer omfångsrikt. Tidigare har hennes njutbara röst seglat i de högre nivåerna mest hela tiden. Nu har hon styrkan att hålla igen och upptäcka andra dimensioner med sin röst.”
   Dagens omdöme: Stark sånginsats, fina låtskrivarsamarbeten, med bland annat Mauro Scocco, Mikael Rickfors och Per Gessle, och ny producent är nyckeln till det goda resultatet. Anne-Lie har själv skrivit texterna till hela albumet och hennes kompband har kollektivt arbetat fram arrangemangen som ger skivan en helhet.


LASSE LINDBOM: Svarta rosor & vit R&B (Hi Fidelity/EMI, 1984)
Producerad av Lasse Lindbom
Design: Kjell Andersson

Efter många år i Lasse Lindbom Band och hårdjobbande producent gör han äntligen en soloskiva där maskiner och programmering spelar huvudrollen.
   Min recension i Nerikes Allehanda 6 november 1984: ”Framgångsrik producent har gått in för lite modernare tongångar fast som sångare är han ojämn. Får hjälp av bland annat Lindberg och Lundell (som skrivit skivans svagaste låt) men största insatsen gör Marie Fredriksson på keyboards och skönsång.”
   Dagens omdöme: Fram till 1984 får vi beskriva Lindbom som en old school-producent men här tar han steget in i den moderna världen med hjälp av en stor maskinpark. Det låter som fullständig lekstuga bland ”instrument” som heter DX-7, Juno 106 och JX-3P och på vägen lyckas de massakrera en John David Souther-låt.

/ Håkan

Krönika: Januari 1990

Postad: 2021-03-12 07:53
Kategori: Krönikor

Det finns alltid en anledning att påminna om singel-b-sidor ty där har man genom åren kunnat upptäcka guldkantat men lite bortglömt material.
   1990 var cd-skivan lanserad på allvar och begreppet ”baksida” var ju plötsligt inaktuellt. Och därmed dog också intresset hos skivbolag och artister för att bjuda på något alldeles extra vid sidan av singelns huvudlåt. Jag fortsätter dock att i krönikan skriva om både fram- och baksida. Vem som sjöng om singel-b-sidor på radion har jag glömt...

 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/1 1990.
 
BORTGLÖMD SIDA

FINNS DET NÅGOT SÅ OVÄSENTLIGT som en singelbaksida? Vem bryr sig om en b-sida?, sjunger de på radion och måhända har de förbaskat rätt. Singelbaksidans värde har skiftat genom tiderna men verkar nu vara en död institution. Men undantag finns.
   I nio fall av tio ges en singel ut för att plugga ett album, vara säljargument till hela albumet. Hamnar sedan singeln på en lista blir det givetvis bingo och allt på köpet.
   På singeln ska a-sidan, den så kallade framsidan, vara av så pass stark kvalité att ingen kräver någonting på dess baksida, b-sidan.
   Det har fått följden att baksidan ofta upptar samma låt i en ny mix, på ett annat språk, snabbare tempo eller annorlunda version. Föga konstnärligt mångsidigt precis.
   Få artister lägger något vettigt på singelns baksida nu för tiden. Ofta är det en upprepning av a-sidan eller en dussinlåt från albumet och alltför sällan ytterligare en stark låt. Som vi borde kräva med tanke på singelpriset som bara ökar.
   Den här trenden är dessvärre inte ny. Skivproducenten Phil Spector var pionjär i början på 60-talet.
   När han gjorde sina klassiska singlar med tjejgrupper som Crystals, Ronettes och sångerskan Darlene Love ville han på inget sätt ta uppmärksamheten från a-sidan.
   Därför gjordes b-sidorna instrumentala med titlar som ”Flip and Nitry”, ”Tedesco and Pitman”, ”Nino and Sonny” och ”Harry and Milt meet Hal B”. Låttitlarna syftade på musiker och ”komponerades” av Spector själv men var i praktiken jamsessions med studioorkestern.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (451)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (166)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (141)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2021 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Mårten 12/04: Gröna Lund 29 april -65 Furuviksparken 30 april -65 Liseberg 2-3 maj -65 ...

Johan S 29/03: Säkert också en mina mest spelade, fantastisk!...

Leif Gäverth 26/03: Hej Jag har läst att Animals besökte Sverige redan 1966, men har inte kunnat ...

Kjell J 12/03: Jag läste denna krönika, och blev inspirerad därav mitt tidigare inlägg, htt...

Kjell J 11/03: "Definitivt ett sommarfenomen som går hem när värmen och solen tränger sig p...

Håkan Gustavsson 8/03: Hej! Tack för recensionen! Jag har också läst boken och håller med dig i d...

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.