Blogginlägg

Mäktigt i Nikolaikyrkans varma atmosfär

Postad: 2018-11-22 09:05
Kategori: Live-recensioner

Foto: Björn Wallgren


"Örebro tillsammans för Musikhjälpen"
ANNA FOGEL/NISSE P/JOACIM & MIA DUBBELMAN/OLLE UNENGE/HELLO OCEAN/KARIN WISTRAND & BJÖRN LYCKLIG/DSH5/MARTIN HÅKAN/ISABELLA LUNDGREN/MEADOWS/THE BLAND/ANDERS F RÖNNBLOM
Nikolaikyrkan, Örebro 21 november 2018
Konsertlängd: 18:00-20:42 (162 min)
Min plats: Rad 14. Plats 235. Till höger om mittgången ca 25 m från scenen.


DET BLEV EN ARTISTMÖNSTRING AV SÄLLAN skådat slag. En skara artister plus några grupper med huvudsakligen lokal förankring men också en etablerad artist från Stockholm. Raden av artister som ställde sig på Nikolaikyrkans "scen" på onsdagskvällen var så lång och huvudsakligen så slagkraftig att tiden rusade i väg och till slut resulterade i levande musik under två timmar och drygt 40 minuter. Tempot var högt, artisterna avlöste varandra och blandningen av musik var stor och mäktig. I stort sett alla artister fick sina två låtar och hela arrangemanget flöt på med väldigt få eller inga tekniska missöden.
   Artisterna i programmet, som var en del i insamlingen till Musikhjälpen, äntrade scenen enligt ovannämnda artistuppräkning och blev till en brokig underhållning där Nikolaikyrkans akustik blev till en äkta sammanhållande länk.
   Skönsjungande Anna Fogel inledde med sin egen "Time" ensam vid flygeln och just det underbara pianosoundet skapade en underbar atmosfär genom hela konsertkvällen. En majoritet av artisterna eller grupperna hade flygeln som en skön ingrediens i sina arrangemang. Jag har sett Anna Fogel uppträda tidigare men hon har aldrig imponerat med sin personlighet lika mycket som under den här kvällen. Hon framförde bara en låt men återkom senare under kvällen.
   Niklas Törnblom, "till vardags" trummis i Les Gordons, håller på att skaffa sig en solokarriär i strålkastarljuset under namnet Nisse P. Tillsammans med tre vänner, bland annat en pianist, gjorde han personlig pop på svenska enligt en modell som ofta har Göteborg i sina rötter. Hans senaste singel "Sundbyberg" fanns med i repertoaren.
   Sedan kom det äkta paret Joacim och Mia Dubbelman, som också hade musiker med sig, och sjöng två välskrivna sånger på engelska.
   Olle Unenge har flera karriärer igång, både som soloartist och ledare för Tullamore Brothers, och valde två låtar från den senare repertoaren. Ensam på scen blev det två irländska sånger där han kombinerade sin perfekt irländska accent med ett fint akustisk sound på sin gitarr.
   Hello Ocean är en duo med kvinnlig sång, Stina Svensson, och en manlig pianist, Erik Slättberg, och det blev ännu mer tydligt hur bra flygeln lät denna kväll. Duon bjöd på en egen låt plus Joni Mitchells "Both sides now".
   Sedan skulle enligt förhandsrapporterna Karin Wistrand uppträda tillsammans med Björn Lycklig, en av kvällens arrangörer, och David Södergren men den programpunkten delades upp i två delar. Först Karin och Björn med Niclas Jonsson som musikalisk dekoratör när han rufsade till det lågmälda soundet med sin elektriska gitarr. Först Karins 25 år gamla sololåt "Längtan är en fågel" och Björn sjöng sin "Snöar i Stockholm" med både inlevelse och kraft.
   Sedan visade det sig att David Södergren hade nästan hela sitt DSH5 med sig på scen. Troligen samlade med kort varsel ty den viktige mandolinspelaren Lennart Hessel saknades och bandets trummis rusade in genom kyrkporten i samma stund som bandet äntrade scenen. Deras repertoar för kvällen var långt från det frejdigt folkrockiga och med fint flygelspel av Erik Mattsson tillhörde bandets "Lyckan och jag" och "För den förbannade kärlekens skull", från senaste albumet, kvällens melodiska höjdpunkter.
   Martin Håkan vill jag gärna uppfatta som ett band men fungerar lika bra som duo, Martin Qvarfort och Carl Carlsvärd (på valthorn). Martin överraskade mig med att spela flygel på sin underbara "Stay the night" där han framkallade en läckert hummande publikallsång och i den mer handfasta "Is this it" fick han hjälp vid sångmikrodonen av Amanda Ekberg.
   Blev i förhand tipsad om den värmländska jazzsångerskan Isabella Lundgren. Som icke-jazzfantast blev jag först lite överkörd av hennes första låt där röstresurserna var lite för avancerade för mina jazzallergiska öron. Men i den andra låten blev det lugn magi med underbar lite mer sparsmakad sång och hennes gitarrist Niklas Boman hade en egendomlig förmåga att spela både gitarr och bas på sitt instrument. Mycket läckert.
   Sedan kom numera mycket rutinerade The Bland upp på scen. Just hemkomna från Europaturné var det en slimmad variant av sextetten som uppträdde men de har en förmåga att anpassa arrangemangen efter situationen och jag har aldrig hört pianot (igen!) vara så fint representerat i deras musik.
   Störst namn fick avsluta konsertkvällen i Nikolaikyrkan, Anders F Rönnblom. Med hela sin rutin och avslappnad energi kom han in och sjöng två av sina största klassiker. Först "Din barndom ska aldrig dö" och sedan den mer än passande (efter onsdagsförmiddagens snöfall i Örebro) "Det är inte snön som faller" som också blev slutpunkt på den långa konsertkvällen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Torsdagen den 18 oktober 1979 1. Det var en m...

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Tisdagen den 14 oktober 1980 1. Natt (ensam m...

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.