Blogginlägg från 2017-04-07

Ännu en fantastisk kväll i Nikolaikyrkan

Postad: 2017-04-07 10:38
Kategori: Konserter


David Södergren, Nikola och Karin Wistrand.


Nikola Sarcevic.


Mathilda Washlstedt.


Martin Bengtsson.


Sisters In Arms.


Alla bilder: Anders Erkman

"Från Bowie till Wadling"
Karin Wistrand/David Södergren/Nikola Sarcevic/Les Gordons/Matilda Wahlstedt/Meadows med Anna Fogel/Martin Bengtsson/ Mohlavyr/Dubbelman/Sisters In Arms
Konsertlängd: Konsert 1: 18:00-19:35. Konsert 2: 20:02-21:40
Min plats: Sittande och stående till vänster om scenen.


En fantastisk kväll - gånger två för min del. Jag var ju dessutom en egen liten programpunk (se körschemat nedan) i programmet där jag kunde visa upp min första LP, "Sgt Pepper", inköpt för egna pengar i juni 1967. Och prata lite om Beatles producent George Martin, som avled förra året, och hans oerhörda betydelse för gruppens sound och den allmänna utvecklingen på 60-talets popmusik. Ni kan se hela konserten på denna länk och njuta av fantastisk musik och många olika och unika versioner på låtar från de bortgångna aristerna.
   Från Les Gordons överraskande öppning med en Earth Wind & Fire-låt via Martin Bengtssons svenska text av David Bowies "Lazarus" till den fina finalen där alla artisterna samlades på scenen och tillsammans sjöng "Hallelujah".
   Några enorma höjdpunkter från gårdagen: Mathilda Wahlstedts version av Jocke Bergs "Drömmarna" (tyvärr ger ljudet på filmen inte framträdandet full rättvisa), sekundögonblicket när Mohlavyr i refrängen på "Dance me to the end of love" stannar upp och sjunger sitt "of love" och avslutningen i allsången på "Hallelujah" och sångarna förlänger det sista "hallelujah".
   Glöm heller inte Gabriel Rådströms fantastiska arbete som initiativtagare, konferencier och inte minst pianist.

Les Gordons: Kalimba Story (Earth, Wind and Fire)
Mathilda Wahlstedt: Drömmarna (Freddie Wadling)
Meadows med Anna Fogel: Take it easy (Glen Frey)
Martin Bengtsson och Gabriel Rådström: Lazarus (David Bowie)
Mohlavyr och dansaren Toby Gunn: Dance me to the end of love (Leonard Cohen)
Dubbelman: Sometimes it snows in April (Prince)
Karin Wistrand och David Södergren: Vatten, sol och ängar (Olle Ljungström)
David Södergren och Karin Wistrand: Som du (Olle Ljungström)
Sisters in Arms: Freedom (George Michael)
Nikola Sarcevic med Mats Dernand: Desperado (Glenn Frey)
Nikola Sarcevic, David Södergren, Karin Wistrand: Staten och Kapitalet (Den ena handen vet vad den andra gör) (Leif Nylén)
ALLA: Hallelujah (Leonard Cohen)

/ Håkan

I min skivhylla: Michelle Phillips

Postad: 2017-04-07 07:54
Kategori: I min skivhylla



MICHELLE PHILLIPS: Victim of romance (A&M SP-4651)

Release:
Februari 1977.
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Graham Parkers "Struck by lightning" (1991) och The Records "Shades in bed" (1979).

DEN HÄR SKIVAN UPPTÄCKTE JAG ursprungligen flera år efter release och det var, om jag minns det rätt, återigen en artikel i Larm som satte fart på skivjakten. "Victim of romance" är ju redan unik som Michelle Phillips första och enda soloalbum som inte väckte stor uppmärksamhet vid release. Då var hennes 60-talskarriär som en fjärdedels medlem i The Mamas & The Papas större i rampljuset av en massa hitlåtar, ofta skrivna av Michelles make John Phillips.
   Michelle föddes med efternamnet Gilliam, gifte sig tidigt (18 år) med John och under hela gruppens framgångsrika år stod hon troget vid sin mans sida fast det blåste hårt några gånger. Hon fick till och med låtskrivarcredit (under sitt flicknamn) vid två tillfällen, "California dreamin'" och "Creeque Alley", men var inte så kreativ på det området. Varken då eller senare. Soloskivan innehåller blott två egna originallåtar.
   Efter Mamas & Papas splittring, officiellt 1971 men i praktiken redan 1968, och skilsmässan från John 1969 blev filmbranschen hennes nya arbetsplats med ofta små roller i mindre filmer som "The last movie", "Dillinger" och "The California kid".
   Redan 1975 skrev hon skivkontrakt med bolaget, påhejad av Jerry Moss ("M" i A&M), som två år senare skulle ge ut hennes album. Första återbesöket i skivbranschen 1976 hade en filmkoppling då singeln "No love today" också fanns med på soundtracket till "Mother, jugs & speed", en film där hon inte medverkade själv.
   Nej, då satsades det mer krut på soloalbumet "Victim of romance" där Jack Nitzsche engagerades som producent. Phil Spectors gamle arrangör hade under 70-talet återaktiverat sin producentroll, på skivor med bland annat Randy Newman, Crazy Horse, Buffy Sainte-Marie och soundtracket till "Gökboet". Och 1977 var han aktuell och het som producent till Mink DeVilles första album "Cabretta".
   Låturvalet på albumet var av väldigt exklusiv kvalité där ofta originalmaterial från låtskrivare som Moon Martin (tre låtar!), 60-talslåtskrivaren Alan Gordon (många Turtles-hits) , kultnamnet Ron Nagle, bröderna Gibb, och till och med en exklusiv John Phillips-låt, "Trashy rumors", gjorde innehållet på pappret intressant. I sammanhanget kändes nog Doris Troys 60-talshitlåt "Just one look", som Hollies sedan hade en hit med, som ren utfyllnad.
   Det var alltså Lennart Perssons artikel om Moon Martin som berättade att tre låtar från Moon Martins penna fanns med långt innan han själv solodebuterade. Inledande "Aching kind", en pophit i min regelbok, har Moon dessutom aldrig spelat in själv. Däremot gav Moon ut "Victim of romance", i ett härligt Spector-doftande arrangemang, och "Paid the price", doo wop/50-tal i kombination, långt senare.
   Det är alltså ingen tillfällighet att sound och arrangemang ekar Spector ty Nitzsche har även arrangerat en majoritet av innehållet. I det stjärnkantade kompet finns det många namn (Steve Douglas, Jay Migliori, Don Randi...) som fanns med på Spectors gamla studiopojekt. Och det har inte sparats på resurserna med blås, stråkar och välformulerade körer.
   Tillsammans med den rent charmiga popkänslan på skivans många låtar finns där också ett tidlöst evergreen-stuk på arrangemang och låtar. Exempelvis John Phillips "Trashy rumors" som mycket väl kunde ha varit hämtad från en 30-talsinspirerad film och på Michelles egen "Lady of fantasy", som John har producerat, finns samma känsla.
   Min sena start i jakten på Michelles skiva gjorde att jag hittade skivan billigare som cut out, ni kanske ser hålet i omslagets övre högra hörn, när jag sedan en tid hade gjort mig bekant med Moon Martins exklusiva låtskrivande.

/ Håkan




10 år (38)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2017 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.