Blogginlägg

I min skivhylla: Michelle Phillips

MICHELLE PHILLIPS: Victim of romance (A&M SP-4651)

Release: Februari 1977.
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Graham Parkers "Struck by lightning" (1991) och The Records "Shades in bed" (1979).

DEN HÄR SKIVAN UPPTÄCKTE JAG ursprungligen flera år efter release och det var, om jag minns det rätt, återigen en artikel i Larm som satte fart på skivjakten. "Victim of romance" är ju redan unik som Michelle Phillips första och enda soloalbum som inte väckte stor uppmärksamhet vid release. Då var hennes 60-talskarriär som en fjärdedels medlem i The Mamas & The Papas större i rampljuset av en massa hitlåtar, ofta skrivna av Michelles make John Phillips.
   Michelle föddes med efternamnet Gilliam, gifte sig tidigt (18 Ã¥r) med John och under hela gruppens framgÃ¥ngsrika Ã¥r stod hon troget vid sin mans sida fast det blÃ¥ste hÃ¥rt nÃ¥gra gÃ¥nger. Hon fick till och med lÃ¥tskrivarcredit (under sitt flicknamn) vid tvÃ¥ tillfällen, "California dreamin'" och "Creeque Alley", men var inte sÃ¥ kreativ pÃ¥ det omrÃ¥det. Varken dÃ¥ eller senare. Soloskivan innehÃ¥ller blott tvÃ¥ egna originallÃ¥tar.
   Efter Mamas & Papas splittring, officiellt 1971 men i praktiken redan 1968, och skilsmässan frÃ¥n John 1969 blev filmbranschen hennes nya arbetsplats med ofta smÃ¥ roller i mindre filmer som "The last movie", "Dillinger" och "The California kid".
   Redan 1975 skrev hon skivkontrakt med bolaget, pÃ¥hejad av Jerry Moss ("M" i A&M), som tvÃ¥ Ã¥r senare skulle ge ut hennes album. Första Ã¥terbesöket i skivbranschen 1976 hade en filmkoppling dÃ¥ singeln "No love today" ocksÃ¥ fanns med pÃ¥ soundtracket till "Mother, jugs & speed", en film där hon inte medverkade själv.
   Nej, dÃ¥ satsades det mer krut pÃ¥ soloalbumet "Victim of romance" där Jack Nitzsche engagerades som producent. Phil Spectors gamle arrangör hade under 70-talet Ã¥teraktiverat sin producentroll, pÃ¥ skivor med bland annat Randy Newman, Crazy Horse, Buffy Sainte-Marie och soundtracket till "Gökboet". Och 1977 var han aktuell och het som producent till Mink DeVilles första album "Cabretta".
   LÃ¥turvalet pÃ¥ albumet var av väldigt exklusiv kvalité där ofta originalmaterial frÃ¥n lÃ¥tskrivare som Moon Martin (tre lÃ¥tar!), 60-talslÃ¥tskrivaren Alan Gordon (mÃ¥nga Turtles-hits) , kultnamnet Ron Nagle, bröderna Gibb, och till och med en exklusiv John Phillips-lÃ¥t, "Trashy rumors", gjorde innehÃ¥llet pÃ¥ pappret intressant. I sammanhanget kändes nog Doris Troys 60-talshitlÃ¥t "Just one look", som Hollies sedan hade en hit med, som ren utfyllnad.
   Det var alltsÃ¥ Lennart Perssons artikel om Moon Martin som berättade att tre lÃ¥tar frÃ¥n Moon Martins penna fanns med lÃ¥ngt innan han själv solodebuterade. Inledande "Aching kind", en pophit i min regelbok, har Moon dessutom aldrig spelat in själv. Däremot gav Moon ut "Victim of romance", i ett härligt Spector-doftande arrangemang, och "Paid the price", doo wop/50-tal i kombination, lÃ¥ngt senare.
   Det är alltsÃ¥ ingen tillfällighet att sound och arrangemang ekar Spector ty Nitzsche har även arrangerat en majoritet av innehÃ¥llet. I det stjärnkantade kompet finns det mÃ¥nga namn (Steve Douglas, Jay Migliori, Don Randi...) som fanns med pÃ¥ Spectors gamla studiopojekt. Och det har inte sparats pÃ¥ resurserna med blÃ¥s, strÃ¥kar och välformulerade körer.
   Tillsammans med den rent charmiga popkänslan pÃ¥ skivans mÃ¥nga lÃ¥tar finns där ocksÃ¥ ett tidlöst evergreen-stuk pÃ¥ arrangemang och lÃ¥tar. Exempelvis John Phillips "Trashy rumors" som mycket väl kunde ha varit hämtad frÃ¥n en 30-talsinspirerad film och pÃ¥ Michelles egen "Lady of fantasy", som John har producerat, finns samma känsla.
   Min sena start i jakten pÃ¥ Michelles skiva gjorde att jag hittade skivan billigare som cut out, ni kanske ser hÃ¥let i omslagets övre högra hörn, när jag sedan en tid hade gjort mig bekant med Moon Martins exklusiva lÃ¥tskrivande.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.