Blogginlägg från 1997-08-04

Bandet lät förvånansvärt tajt

Postad: 1997-08-04 15:06
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

BIBI FARBER & GLOW
Slottsfestivalen, Örebro 2 augusti 1997


"Featuring Richard Lloyd" hade inte varit för mycket begärt när Bibi Farber och hennes nya band hade livepremiär. I sin forna hemstad. Efter bara några få repetitionstimmar, tillsammans med skicklige tillfällige trummisen Peter Olsen, lät bandet förvånansvärt tajt och Lloyd hade en härlig musikalisk huvudroll. Inte bara i sina fyra egna låtar utan också i Bibis stundtals förvånansvärt starka repertoar.
   Lloyd gav hennes poprockmaterial nerv via sina soloutflykter på gitarr som hela tiden var fyllda med mening och innehåll. Bakom sin lugna natur fick han ut aggressionerna genom gitarrsträngarna när han ömsom smekte kristallklart, ömsom kramade fram ljuvliga toner. Med ibland feedback som viktig ingrediens.
   Utan en orgel i kompet slipper man jämföra med Blondie och Debbie Harry så det blir snarare att höja referensinivån på Bibis musik till Patti Smith, Television och den klassiska New York-rocken.
   Och för en gångs skull hade den nattsvarta rockmusiken flyttat utanför klubbarna i New Yorks downtown till en smått absurd miljö utomhus på en stadsfestival. Men det fungerade. I solskenet, som mycket passande bröt igenom under "Shine", blev det stundtals hett som på en nattklubb.
   På skiva gör Bibi ofta catchy, starkt melodiös poprock som på scen blir lite ruffigare och livligare. Med mindre profil, mindre hitkänsla men mycket större hjärta och stark sång.
   Publiken var till största delen obekant med materialet så det tog ett tag innan responsen infann sig. Men efter hennes underbara och lite annorlunda version av Lolita Pops "Salta diamanter" rådde det ingen tvekan om att det krävdes extralåt.
   Lloyd bad slutligen ödmjukt om ursäkt för misstagen ingen hörde.

/ Håkan

Staffan Hellstrand konsert

Postad: 1997-08-04 15:05
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

KONSERT
Staffan Hellstrand & Nomads
Slottsfestivalen, Örebro 2/8 1997


Slottsfestivalen har inte alltid placerat sina artister logiskt på de båda scenerna. Häromåret stod Staffan Hellstrand själv med en akustisk gitarr på den stora scenen och i lördags fick han tränga in sig på lilla scenen med sitt rockbandskomp.
   Nomads var för kvällen bara representerade av basist och trummis. Inhoppande gitarristen Fredrik Blank, bekant i Hellstrand-kretsar, tog chansen att ersätta båda Nomads-gitarristerna. Som han klarade med glans.
   En bit in i konserten kom dessutom fioltjejen Lotta Johansson och kompenserade det klaviaturbefriade kompet. Det var inte överraskande tungt, stundtals Neil Young-taggtråd i gitarrerna med många allsångsattacker i repertoaren.
    "Din mästares röst", "Bilden av dig", "Hela vägen hem", "Du går aldrig ensam" och "Precis som du är" är alla små evergreens i 90-talet. Med rejäla harmonier och poetiska texter, starkt förknippat med Staffan. Även när Staffan stod själv med en akustisk 12-strängad gitarr på några låtar lyckades han bevara den råa klangen i sina sånger.
   Få överraskningar i scenrepertoaren, "Vita hus och lila slätter" (mer känd med Idde Schultz) var en liten, men fansen i publiken var dock ödmjuka och tycktes gilla allt han tog sig för. Men kanske allra mest i första extralåten "Fågel blå" då kajorna i skyn som svävade över konsertområdet fick en extra skjuts in mot city.
   Efter en obligatorisk accapella-version av Dan Anderssons "Spelmannen" avslutades konserten, och Staffans hela sommarturné, med "Stackars, stackars mig".

/ Håkan

Slottsfestivalen blev en Lolita Pop-revival

Postad: 1997-08-04 11:09
Kategori: Artiklar

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

Slottsfestivalen är slut. För den här gången. Bokslutet ger vid hand att det har varit en av de musikaliskt bästa festivalerna. Årets upplaga formade sig dessutom till en Lolita Pop-revival där gruppens bästa uppsättning inledde festivalen. Och ytterligare medlemmar dök sedan upp i flera andra sammanhang under de följande dagarna.
   Det Lolita Pop som återförenades för den bejublade och pressrosade konserten i onsdagskväll härstammade från 80-talets senare del: Karin Wistrand, Sten Booberg, Henrik Melin, Per Eriksson (nu Ståhlberg) och Benkt Svensson (nu Söderberg).
    Tillsammans gjorde de gruppens femstjärniga "Love poison". Och tillsammans genomförde de en nästan prickfri konsert i onsdags.
   Men i Lolita Pop har medlemmarna skiftat genom åren. Och flera av dem dök upp på festivalens andra dagar.
   I Di Levas stora orkester bestående av tre killar och tre tjejer satt på torsdagskvällen Christer Björklund och höll takten bakom trummorna.
   Björklund var med i den sista Lolita Pop-uppsättningen. Tillsammans med bland annat gitarristen Fredrik Blank som i sin tur dök upp bredvid Staffan Hellstrand under sista festivalkvällen. De båda Nomads-gitarristerna hade fått förhinder och Blank fick rycka in med kort varsel.
   En ursprungs-Lolita, trummisen Peter Olsen, fick också chansen att visa sin färdigheter under avslutningsdagen. Bakom Bibi Farber i hennes band Glow, med gitarristen Richard Lloyd, hoppade Peter glatt in under den korta turnén i Sverige.
   En annan viktig Lolita Pop-medlem från de tidiga åren, basisten Thomas Johansson, stod aldrig på scen under festivalen. Men skymtades i publiken på Bibi Farbers konsert. Troligen nyfiken på Richard Lloyd som han en gång spelade med under dennes Sverige-sejour i mitten på 80-talet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 1997 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.