Blogginlägg från 2013-08-19

90:#36 Titanic days

KIRSTY MacCOLL: Titanic days (ZTT, 1994)

Någonstans måste ju en lista över 90-talets bästa album börja (eller i det här fallet sluta) och det känns i denna stund synnerligen orättfärdigt att placera den förtjusande engelska sångerskan och låtskrivaren Kirsty MacColl på jumboplats som nummer 36. Men tänk då på alla fantastiska 90-talsskivor som inte ens platsar på min minst sagt korta lista.
   För mig tillhörde nog Kirsty allra mest 80-talsvÃ¥gen av intressanta artister. Debuterade dessutom redan 1979, med den numera legendariska singeln "They don't know", och var framförallt en singelartist av rang under 80-talet. Först den formidabla "There's A Guy Works Down The Chip Shop, Swears He's Elvis", sedan Stiff-singlarna "Terry" och "A new England", Pogues-samarbetet "Fairy tale of New York" och slutligen hennes fina Ray Davies-cover, "Days". Av albumen var "Kite" (1989) det främsta.
   När 90-talet inleddes var hon het som bÃ¥de artist, sÃ¥ngerska och lÃ¥tskrivare och "Electric landlady" (1991) lÃ¥g helt rätt i tiden när den mixade spännande moderna toner med ett klassiskt lÃ¥tskriveri men ocksÃ¥ med ett lite ojämnt splittrat resultat. DÃ¥ var nästa 90-talsskiva med Kirsty, dagens "Titanic days", bÃ¥de bättre och mer spännande och intressant.
   "Titanic days" beskrivs ofta som en skilsmässoskiva och innehÃ¥llet i texterna ska alltsÃ¥ handla om den dÃ¥ problematiska relationen mellan Kirsty och hennes man, den etablerade skivproducenten Steve Lillywhite. Texterna andas lite svek, lite bitterhet, lite ilska och lite hopplöshet men musiken, arrangemangen och lÃ¥tarna lÃ¥ter oss inte tryckas ned i medlidande.
   Av naturliga skäl har Lillywhite bara producerat ett spÃ¥r och den australiske teknikern och producenten Victor Van Vugt (som tidigare hade jobbat med Nick Cave, Triffids och Billy Bragg) tog över produktionen. Tillsammans med Baboon Farm som är en pseudonym för Kirsty och Mark E Nevin. Förre Fairground Attraction-medlemmen, Morrissey-lÃ¥tskrivaren och mÃ¥nginstrumentalisten Nevin hade pÃ¥ tvÃ¥ skivor blivit Kirstys vanligaste medlÃ¥tskrivare.
   Med engelsk naturlighet och oerhörd känsla för smittande popmelodier skrev Kirsty om vardagen. En vintrig bänk pÃ¥ Soho Square, sommarens sista dag, ironi om sig själv som ful kärring, hopplös fru och avskyvärd dotter. Förre Smiths-gitarristen Johnny Marr har ännu en gÃ¥ng varit med och vässat en melodi pÃ¥ skivan, "Can't stop killing you".
   Hon har även skrivit en lÃ¥t tillsammans med trummisen David Ruffy som ocksÃ¥ programmerat tvÃ¥ spÃ¥r, "Angel" och "Just woke up", och ger Kirstys musik en modernare prägel. Nykomlingen Ruffy, som spelat med bÃ¥de Aztec Camera, Ruts och Waterboys, befordrades pÃ¥ nästa MacColl-skiva, den latininspirerade "Tropical brainstorm". till producent.
   PÃ¥ den himmelska avslutningslÃ¥ten "Tomorrow never comes" blixtrar tramporgeln och den distade gitarren sida vid sida. Som en kvinnlig Elvis Costello ger Kirsty poetiskt udda vinklingar pÃ¥ de vardagliga problemen till sina starkt melodiösa alster pÃ¥ den här skivan.

YouTube: "Soho Square"


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.