Blogginlägg från 2013-08-27

"Lower reaches"

JUSTIN CURRIE
Lower reaches
(Ignition)

Skotten Justin Currie gör nya skivor ungefär vart tredje år. När jag i juli i år såg Justin live i London, där han framförde flera aktuella låtar från nya skivan "Lower reaches", var det alltså mer än tre år sedan förra skivan. Och med hjälp av många nya intressanta låtar for mitt lätt insomnade Currie-intresse upp i topp.
   Konserter är en sak och skivor en helt annan. Jag borde ha lärt mig genom alla år att inte ta saker och ting för givet när fantastiska eller bra konserter följs av till på bristningsgränsen efterlängtade skivor. Förutsättningarna är ju så tveklöst olika.
   Jag såg alltså en Currie-konsert i det stora Hyde Park i juni. I en liten intim inomhuslokal lät Currie magin flyga fritt till komp av ett par akustiska gitarrer och/eller piano. Avskalat och bra på gränsen till himmelskt. Och de nya låtarna imponerade.
   Nu skulle alltså Justin Curries tredje album komma som kronan på verket. Jag känner visserligen igen många av de nya låtarna men Justin har ju märkvärdigt svårt att lita på sina egna låtar. Kladdar ner några av låtarna med en irriterande rytmmaskin, monotona och syntetiska taktslag, som inte tillför slutresultatet någonting. För att gå igenom dagens enorma brus i musikvärlden letar Currie. desperat efter både publik och sig själv.
   Mycket vackra "Priscilla" med bara en akustisk gitarr störs av denna metronom till ynklig taktmaskin men Justins visslande på slutet är såå snyggt. "Into a pearl" är som låt en Currie-klassiker i min värld om inte det syntetiska hade dolt pianot i det här fallet. "Little stars" är ytterligare en underbar Currie-låt som här har decimerats till en demo.
   Nu är inte allt lika negativt på Curries tredje soloalbum. En låt ("Every song's the same") som inleds med textraderna "let me teach you how to write a song..." och fortsätter i samma stil är naturligtvis en av topparna på skivan. Och bluegrass-explosionen i "On my concience" med banjo och steelguitar och tydliga countryinfluenser är både väldigt överraskande och bra
   I övrigt innehåller "Lower reaches" ett helt okej låtmaterial vars största fel är att de i en tuff jämförelse med hela Justin Curries överlag fina låtkatalog framstår som tämligen medelmåttiga.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.