Blogginlägg från 2005-08-04

Lena Philipsson konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2005.

KONSERT
Lena Philipsson
Stadsparken, Örebro 3/8 2005

Mitt uppdrag vid gårdagskvällens konserthappening i ljuvligt sköna Stadsparken var av tidsskäl begränsat till de båda så kallade uppvärmningsartisterna Lena Philipsson och Darin.
   Men vid niotiden, när Lena Ph lämnade scenen efter 64 minuters explosiv underhållning, var det inte svårt att konstatera att den så kallade huvudartisten Magnus Uggla säkert fick ett drygt jobb att överträffa Lenas ljuvliga scenintensitet, totala närvaro och proffsiga spontanitet.
   Efter år av schlagerframgångar, med förra årets genombrott i var mans svenska hjärta, så har Lena Ph ofta lite slarvigt sorterats in bland landets otaliga schlagersångerskor. Men en svettig timme på scen räckte för den fullfjädrade och kompletta sångerskan att visa att hon definitivt står över den genren.
   Det visade hon med besked inomhus redan i höstas och ett ännu tajtare, kortare och tuffare set blev en än mer målmedveten show nu i sommar. Som inte förlorat någonting på tempohöjningen. Fast mellansnacken var både fler och längre, För Lena Ph är en fullblodsunderhållare som både kan sjunga och prata sig till succé.
   Trots att det fortfarande är låtarna från senaste albumet som dominerade hennes konsert så stod hitsen som spön i backen. Och transportsträckorna däremellan, som knappast kan kallas utfyllnad, var helt obligatorisk andhämtning. Både för Lena och oss i publiken.
   Och när låtmaterialet, ofta signerat Orup som med åren blivit så mycket större som låtskrivare än någonsin som artist, höll en så jämn och hög kvalité blev Lenas show egentligen aldrig någon utmaning.
   Repertoaren för kvällen var nästan grymt logisk med många läckra nedslag i en 19 år gammal karriär. Där hon jobbade sig upp och fram till en final som var nästan oväntat fenomenal fast det var idel kända tongångar.
   Först med trestegsraketen ”Det gör ont”, som inleddes med Lena Ph ensam vid pianot, via ”Dansa i neon” till ”Kärleken är evig” tillspetsad med Darin som duettsångare. En underbar trio av oslagbara schlagerlåtar.
   Och sedan finalen som paradoxalt var femstjärnig tack vare ”Lena anthem”, en öppningslåt egentligen. Ett underbart slut på en nära nog perfekt konsert.

Lena Philipssons låtar:
Stopp! Nej! Gå härifrån!
Låt oss säga vi var gifta
Delirium
Han jobbar i en affär
Åh Amadeus
På gatan där jag bor
Det gör ont
Dansa i neon
Kärleken är evig (med Darin)
Min mor sa till mej
Lena anthem

/ Håkan

Darin konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2005.

KONSERT
Darin
Stadsparken, Örebro 3/8 2005

Att turnépaketet Uggla-Philipsson-Darin i sin helhet är en både smart, utmanande och vass kombination har vi förstått redan innan konsertstart. Och med Darin som inledande artist blev det nästan för uppenbart att han inte vill blir betraktad som en trött transportsträcka innan de ”riktiga” artisterna kommer upp på scen.
   Vi har väl anat att ”Idol 2004”-framgångarna, han vann ju faktiskt inte, hade en mer långsiktig dignitet än vad som brukar vara vanligt bland dokusåpadeltagare. Och även om debutskivan långtifrån visade upp någon färdig artist så var ju personligheten och den udda framtoningen så mycket starkare.
   Och på scen byggde han vidare på de goda förutsättningarna. Där den gränslösa charmen bottnar i en viss valpighet med en röst som pendlar mellan pojkbandspoppig skönsång och Michael Jackson-influerad danspop. Inte så fruktansvärt personligt kanske men när tjejerna närmast scenen hysteriskt skrek ut hela sin kärlek kan jag inte annat än misstänka att Sverige har fått en idol som dansar fler än en sommar i strålkastarljuset.
   För Darin ska inte skämmas i skuggan av turnépaketets ojämförligt mer rutinerade artistkollegor. Han må kanske inte alltid sjunga så klockrent men det skeva och lite skruvade kan ofta vara mer fascinerande än exemplariska tonträffar. Så fungerar det i alla fall hos mig.
   Och i låtarna han sjöng mer och dansade mindre, exempelvis ”One true flame” och ”The way I am”, så lät det stundtals riktigt förtjusande om hans då suggestivt hesa röst.
   Med bara ett album bakom sig, som ju faktiskt har det där lite för producerat anonyma soundet , så var det nyttigt att få höra låtarna live. Med kraft, relativt hög volym och envetna rytmer som viktigaste ingredienser.
   Att Michael Jacksons skugga spökar lite för mycket i Darins uppträdande får vi nog räkna till barnsjukdomarna i hans artisteri. Att han redan kan ge sina hits ”Money for nothing”, ”I can see U girl” (när han tog upp en tjej från publiken på scen) och ”What is love” full rättvisa på scen var nog viktigare att konstatera.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.