Blogginlägg från 1997-08-04

Bandet lät förvånansvärt tajt

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

BIBI FARBER & GLOW
Slottsfestivalen, Örebro 2 augusti 1997

"Featuring Richard Lloyd" hade inte varit för mycket begärt när Bibi Farber och hennes nya band hade livepremiär. I sin forna hemstad. Efter bara några få repetitionstimmar, tillsammans med skicklige tillfällige trummisen Peter Olsen, lät bandet förvånansvärt tajt och Lloyd hade en härlig musikalisk huvudroll. Inte bara i sina fyra egna låtar utan också i Bibis stundtals förvånansvärt starka repertoar.
   Lloyd gav hennes poprockmaterial nerv via sina soloutflykter pÃ¥ gitarr som hela tiden var fyllda med mening och innehÃ¥ll. Bakom sin lugna natur fick han ut aggressionerna genom gitarrsträngarna när han ömsom smekte kristallklart, ömsom kramade fram ljuvliga toner. Med ibland feedback som viktig ingrediens.
   Utan en orgel i kompet slipper man jämföra med Blondie och Debbie Harry sÃ¥ det blir snarare att höja referensinivÃ¥n pÃ¥ Bibis musik till Patti Smith, Television och den klassiska New York-rocken.
   Och för en gÃ¥ngs skull hade den nattsvarta rockmusiken flyttat utanför klubbarna i New Yorks downtown till en smÃ¥tt absurd miljö utomhus pÃ¥ en stadsfestival. Men det fungerade. I solskenet, som mycket passande bröt igenom under "Shine", blev det stundtals hett som pÃ¥ en nattklubb.
   PÃ¥ skiva gör Bibi ofta catchy, starkt melodiös poprock som pÃ¥ scen blir lite ruffigare och livligare. Med mindre profil, mindre hitkänsla men mycket större hjärta och stark sÃ¥ng.
   Publiken var till största delen obekant med materialet sÃ¥ det tog ett tag innan responsen infann sig. Men efter hennes underbara och lite annorlunda version av Lolita Pops "Salta diamanter" rÃ¥dde det ingen tvekan om att det krävdes extralÃ¥t.
   Lloyd bad slutligen ödmjukt om ursäkt för misstagen ingen hörde.

/ HÃ¥kan

Bevarade den råa klangen i sina sånger

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

STAFFAN HELLSTRAND & NOMADS
Slottsfestivalen, Örebro 2/8 1997

Slottsfestivalen har inte alltid placerat sina artister logiskt på de båda scenerna. Häromåret stod Staffan Hellstrand själv med en akustisk gitarr på den stora scenen och i lördags fick han tränga in sig på lilla scenen med sitt rockbandskomp.
   Nomads var för kvällen bara representerade av basist och trummis. Inhoppande gitarristen Fredrik Blank, bekant i Hellstrand-kretsar, tog chansen att ersätta bÃ¥da Nomads-gitarristerna. Som han klarade med glans.
   En bit in i konserten kom dessutom fioltjejen Lotta Johansson och kompenserade det klaviaturbefriade kompet. Det var inte överraskande tungt, stundtals Neil Young-taggtrÃ¥d i gitarrerna med mÃ¥nga allsÃ¥ngsattacker i repertoaren.
    "Din mästares röst", "Bilden av dig", "Hela vägen hem", "Du gÃ¥r aldrig ensam" och "Precis som du är" är alla smÃ¥ evergreens i 90-talet. Med rejäla harmonier och poetiska texter, starkt förknippat med Staffan. Även när Staffan stod själv med en akustisk 12-strängad gitarr pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar lyckades han bevara den rÃ¥a klangen i sina sÃ¥nger.
   FÃ¥ överraskningar i scenrepertoaren, "Vita hus och lila slätter" (mer känd med Idde Schultz) var en liten, men fansen i publiken var dock ödmjuka och tycktes gilla allt han tog sig för. Men kanske allra mest i första extralÃ¥ten "FÃ¥gel blÃ¥" dÃ¥ kajorna i skyn som svävade över konsertomrÃ¥det fick en extra skjuts in mot city.
   Efter en obligatorisk accapella-version av Dan Anderssons "Spelmannen" avslutades konserten, och Staffans hela sommarturné, med "Stackars, stackars mig".

/ HÃ¥kan

Slottsfestivalen blev en Lolita Pop-revival

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 1997.

Slottsfestivalen är slut. För den här gången. Bokslutet ger vid hand att det har varit en av de musikaliskt bästa festivalerna. Årets upplaga formade sig dessutom till en Lolita Pop-revival där gruppens bästa uppsättning inledde festivalen. Och ytterligare medlemmar dök sedan upp i flera andra sammanhang under de följande dagarna.
   Det Lolita Pop som Ã¥terförenades för den bejublade och pressrosade konserten i onsdagskväll härstammade frÃ¥n 80-talets senare del: Karin Wistrand, Sten Booberg, Henrik Melin, Per Eriksson (nu StÃ¥hlberg) och Benkt Svensson (nu Söderberg).
    Tillsammans gjorde de gruppens femstjärniga "Love poison". Och tillsammans genomförde de en nästan prickfri konsert i onsdags.
   Men i Lolita Pop har medlemmarna skiftat genom Ã¥ren. Och flera av dem dök upp pÃ¥ festivalens andra dagar.
   I Di Levas stora orkester bestÃ¥ende av tre killar och tre tjejer satt pÃ¥ torsdagskvällen Christer Björklund och höll takten bakom trummorna.
   Björklund var med i den sista Lolita Pop-uppsättningen. Tillsammans med bland annat gitarristen Fredrik Blank som i sin tur dök upp bredvid Staffan Hellstrand under sista festivalkvällen. De bÃ¥da Nomads-gitarristerna hade fÃ¥tt förhinder och Blank fick rycka in med kort varsel.
   En ursprungs-Lolita, trummisen Peter Olsen, fick ocksÃ¥ chansen att visa sin färdigheter under avslutningsdagen. Bakom Bibi Farber i hennes band Glow, med gitarristen Richard Lloyd, hoppade Peter glatt in under den korta turnén i Sverige.
   En annan viktig Lolita Pop-medlem frÃ¥n de tidiga Ã¥ren, basisten Thomas Johansson, stod aldrig pÃ¥ scen under festivalen. Men skymtades i publiken pÃ¥ Bibi Farbers konsert. Troligen nyfiken pÃ¥ Richard Lloyd som han en gÃ¥ng spelade med under dennes Sverige-sejour i mitten pÃ¥ 80-talet.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.