Blogginlägg från 2018-07-23

90:#3 Change everything

Under Håkans Pop-säsongen 2013/14 rangordnade jag 90-talets bästa album. Del Amitris "Change everything" var 3:a på min lista.

DEL AMITRI: Change Everything (Mercury, 1992)

Efter 33 veckor och några till (uppehåll över jul och nyår...) har vi nått Topp 3 på min lista över 90-talets bästa album och det är verkligen stora gigantiska favoriter som ska avslöjas under de närmaste veckorna. På den hedrande tredjeplatsen är det skotskt genom Del Amitri med Justin Currie i spetsen. Jag såg faktiskt Currie live i London i somras men det har ingen orsak till den här skivans höga placering ty grupplåtarna var i minoritet och vid endast ett tillfälle valde han en låt från den aktuella Del Amitri-skivan, "Always the last to know".
   Nej, "Change everything" stÃ¥r sÃ¥ bra pÃ¥ egna ben och var väl en viktig anledning till att jag i september 1997 gav recensionen av Del Amitris konsert i Stockholm rubriken "En magisk afton" och det maximala betyget en 5:a.
   I mitt liv hade Del Amitri gjort entré 1989 med albumet "Waking hours", en hyfsat bra poprockplatta men inte i närheten av den fullständiga förtrollning som "Change everything" orsakade sommaren 1992. Till den här gränslösa succén kunde dessutom räknas en hel mängd exklusiva lÃ¥tar som publicerades som b-sidor och extralÃ¥tar till singlarna som kom i samband med albumet. PÃ¥ Del Amitris singeldiskografi 1992-93 kan ni se alla detaljerna.
   I december det Ã¥ret kunde jag, samtidigt som jag utropade "Change everything" till Ã¥rets album, räkna till inte mindre än Ã¥tta nya egna lÃ¥tar, tre covers och en akustisk version av ett albumspÃ¥r pÃ¥ de tre singlarna som bandet släppt under 1992. Med andra ord hade Del Amitri producerat ett album till vid sidan av. Minst sagt imponerande.
   I väntan pÃ¥ det här albumet under vÃ¥ren 1992 kom aptitretaren "Always the last to know" pÃ¥ singel och jag var inte överdrivet tillfredsställd. En hel okej lÃ¥t men var inte den ödmjukt personliga poprock som gjort Del Amitri känt.
   När jag hade lyssnat klart pÃ¥ de tolv nya lÃ¥tarna pÃ¥ albumet, som släpptes 1 juni, var jag däremot glad Ã¥t lÃ¥tar av singelns karaktär. De behövdes som andhämtning pÃ¥ en skiva som var sÃ¥ helgjutet betagande och genialt personlig att ord knappt räckte till.
   Glasgow-bandet har en amerikansk syn pÃ¥ sin musik men allt de gjorde vid den här tidpunkten hade ocksÃ¥ en varm, mänsklig och brittisk ton. Ledaren och lÃ¥tskrivaren Justin Currie hade en hypnotisk röst. Moget naken i de lugna lÃ¥tarna, lÃ¥gmält skrikig i de rockigare.
   Hans lÃ¥tar har samma paradoxala styrka. Ren magi i de akustiska lÃ¥tarna där rasslande percussion ("Be my downfall"), en avlägsen säckpipa och ett vasst dobrosolo ("The first rule of love") kan vända ut och in pÃ¥ känslorna.
   Det finns även en tuffare, mer elektrisk sida hos Del Amitri. Där kompgitarrerna bär Keith Richards signum ("The ones that you love lead you nowhere") eller drar pÃ¥ rejält i refrängerna ("When you were young").
   Albumet inleds med lÃ¥tarna som ska bli bandets andra, tredje och fjärde singel frÃ¥n albumet. Att "Be my downfall", "Just like a man" och "When you were young" är en stark knockout-liknande start är ett understatement. Men de följande lÃ¥tarna är inte ett dugg mindre imponerande. "Surface of the moon", med elgitarrslide, den snabba "I won't take the blame" med underbart gitarriff och den lite lugnare "The first rule of love" med Curries röst i högform och ett explosivt vackert dobrosolo. Sedan är det dags för lÃ¥ten med det mördande Stones-introt...
   "Change everything" är albumet utan nÃ¥gra svackor.

YouTube: "Surface of the moon" med Del Amitri.


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.