Blogginlägg

Singlar#6: DEL AMITRI

DEL AMITRI: Be my downfall (A&M, 1992)

1992 VAR SKOTSKA DEL AMITRI STÖRST AV ALLA BAND - I MIN VÄRLD. Jag hade upptäckt gruppen förhållandevis sent, runt 1989, och inför gruppens tredje album "Change everything" hade förväntningarna växt till näst intill ouppnåeliga höjder. Visserligen mötte jag singelförsmaken "Always the last to know" med en viss skepsis men albumet var "så helgjutet betagande och genialt personligt att ord knappast räcker till" som jag skrev i min recension i Nerikes Allehanda dagen efter release i juni 1992.
   Jag avslutade dessutom recensionen med att påstå att "Change everything" är en av de starkaste aspiranterna till årets album. Och mycket riktigt, när jag sammanfattade rockåret 1992 på skiva, som jag för övrigt beskrev som tämligen magert, i december var det med Del Amitri på topp. Gruppen hade dessutom släppt fyra singlar i olika varianter från skivan där de frikostigt och generöst bjöd på massor med exklusiva extraspår, b-sidor och covers (sammanlagt elva låtar!) plus en akustisk version av en albumlåt. Del Amitri var således årets grupp 1992.
   Gruppen bildades långt tidigare, runt 1980, och blev en seriöst satsande enhet 1982. Vid den här tidpunkten var det bara sångaren, ibland basisten, låtskrivaren och ledaren Justin Currie och gitarristen Iain Harvie som var med av de medlemmar som sedan skulle följa gruppens historia till slutet någon gång på 2000-talet. Gruppen har inte officiellt splittrats men bandets status är osäker med tanke på att Currie numera ger ut soloskivor.
   Nåväl, 1983 gav Del Amitri ut sin första singel på den lilla Glasgow-etiketten No Strings för att 1985 skriva kontrakt med Chrysalis och ge ut sitt första album, "Del Amitri", i maj 1985. Under de här åren var jag inte alls medveten om gruppen och jag har ett gnagande svagt minne av att Del Amitri runt 1985 spelade på Rockmagasinet i Örebro utan att jag var där. Jag har inte fått något bekräftat men "oron" finns där...
   Nej, jag upptäckte Del Amitri på 1989-albumet "Waking hours" med hjälp av singeln "Kiss this thing goodbye". Fram till 1992 växte intresset och förväntningarna i takt med att medlemmar gick ut och in i gruppen. Med Currie/Harvie som fast enhet, keyboardskillen Andy Alston och nya Brian McDermott, trummor, och David Cummings, gitarr, spelades "Change evrything" in.
   Dagens singel, "Be my downfall", släpptes i samband med albumreleasen i juni 1992 och var en underbart ödmjuk och akustisk pärla när den inledde hela albumet. En vemodig kärlekslåt skriven och sjungen av Justin Currie kompad på framförallt akustisk gitarr, akustisk slide, dragspel och i bakgrunden kan man ana en säckpipa utan att det kanske är det.
   Gil Norton producerade Del Amitris singel-a-sida och hela albumet. Engelsmannen Norton, en mycket flitigt anlitad producent, var redan då rutinerad och hade jobbat med bland annat China Crisis, Triffids, Throwing Muses och Pixies innan han producerade ett spår på "Waking hours" och nu fick ansvaret för hela albumet.
   Den här långa singel-följetongen, där jag samlat mina 100 bästa singelfavoriter, har uteslutande handlat om vinyl-7":or och 1992, när Del Amitri gav ut "Be my downfall", hade ju cd till minst 95% tagit över skivformatet men den skotska gruppen gav fortfarande ut vinylsinglar. Med "Be my downfall" satsade jag på 10"-varianten med tre extraspår som, med gruppens vana trogen, inte fanns med på albumet.
   Del Amitri producerade ofta b-sidorna på egen hand och kallade sig då för sitt alter ego The Groovey Tubes. Så också här. "Whiskey remorse" är en låt i samma avskalade stil som "Be my downfall" med Justin Currie, en akustisk gitarr och en tin whistle. På "Lighten up the load" är orgeln i centrum men det är fortfarande samma ödmjuka Currie i mikrofonen. Sista extraspåret "The heart is a bad design" är en typisk b-sida i sin spontana utformning som en högljudd pop-parafras (inte olikt Squeeze) i replokalen.


A-sidan:


Den officiella b-sidan:


Extralåtar:




/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.