Blogginlägg från 2014-07-17

Johnny Winter (1944-2014)

Johnny Winter, nyss fyllda 70 år, är död och han var aldrig någon genuin favorit för mig, verkligen inte. Hans vildsinta gitarr-rock'n'roll med djupa bluesinfluenser var aldrig min kopp té. Lite för högljudd, lite för traditionell och lite för instrumental för mina känsliga öron under åren efter 1970.
   Ã„ndÃ¥ äger jag en Johnny Winter-skiva frÃ¥n just de här Ã¥ren, skivan som är uppkallad efter Johnnys fullständiga namn "John Dawson Winter III" (1974), men det är av en orsak som inte artisten är skyldig. PÃ¥ skivan finns nämligen en dÃ¥ unik och tidigare opublicerad John Lennon-lÃ¥t som givetvis drog Ã¥t sig min uppmärksamhet mer än nÃ¥gonting annat.
   Lennon-lÃ¥ten "Rock & roll people", en tämligen traditionell rocklÃ¥t i hela sin struktur, fanns med under inspelningarna vÃ¥ren 1973 till vad som skulle bli albumet "Mind games" men ratades i sista stund. Shelly Yakus var tekniker pÃ¥ den inspelningen och vintern 1973-74 skulle han producera Winters "John Dawson Winter III"-skiva och lÃ¥ten fanns fortfarande med i Yakus huvud och han övertalade Lennon att skänka lÃ¥ten till Winter.
   Lennons egen version av "Rock & roll people" skulle inte bli officiellt utgiven förrän 1986 pÃ¥ albumet "Menlove Ave.", en skiva med outtakes frÃ¥n 70-talet
   Winters "Rock & roll people" inleder albumet och jag är rädd att det inte är sÃ¥ mycket mer jag har hört pÃ¥ den skivan genom Ã¥ren. Winter kompas bara av tvÃ¥ man, basisten Randy Jo Hobbs och trummisen Richard Hughes, och resten av ljudbilden fylls ut av Winters flygande elgitarr och röst. Med en text innehÃ¥llande de nÃ¥got förvirrande textraderna "My father was a mother/My mother was a son/Don't play the dog for dinner/We all been twenty-one". Men det är ändÃ¥ mitt korta, ansprÃ¥kslösa och speciella minne av Johnny Winter.
   Johnny Winter dog igÃ¥r 16 juli 2014 pÃ¥ ett hotellrum i Zürich, Schweiz.

/ HÃ¥kan

Covers #3: Paul McCartney

PAUL McCARTNEY: Run devil run (Parlophone/MPL, 1999)

Rocksångaren McCartney gör en coverskiva med enbart rocklåtar och det svänger pardonlöst. Som i liveversionen av Elvis Presleys gamla "All shook up".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.