Blogginlägg

Johnny Winter (1944-2014)

Johnny Winter, nyss fyllda 70 år, är död och han var aldrig någon genuin favorit för mig, verkligen inte. Hans vildsinta gitarr-rock'n'roll med djupa bluesinfluenser var aldrig min kopp té. Lite för högljudd, lite för traditionell och lite för instrumental för mina känsliga öron under åren efter 1970.
   Ändå äger jag en Johnny Winter-skiva från just de här åren, skivan som är uppkallad efter Johnnys fullständiga namn "John Dawson Winter III" (1974), men det är av en orsak som inte artisten är skyldig. På skivan finns nämligen en då unik och tidigare opublicerad John Lennon-låt som givetvis drog åt sig min uppmärksamhet mer än någonting annat.
   Lennon-låten "Rock & roll people", en tämligen traditionell rocklåt i hela sin struktur, fanns med under inspelningarna våren 1973 till vad som skulle bli albumet "Mind games" men ratades i sista stund. Shelly Yakus var tekniker på den inspelningen och vintern 1973-74 skulle han producera Winters "John Dawson Winter III"-skiva och låten fanns fortfarande med i Yakus huvud och han övertalade Lennon att skänka låten till Winter.
   Lennons egen version av "Rock & roll people" skulle inte bli officiellt utgiven förrän 1986 på albumet "Menlove Ave.", en skiva med outtakes från 70-talet
   Winters "Rock & roll people" inleder albumet och jag är rädd att det inte är så mycket mer jag har hört på den skivan genom åren. Winter kompas bara av två man, basisten Randy Jo Hobbs och trummisen Richard Hughes, och resten av ljudbilden fylls ut av Winters flygande elgitarr och röst. Med en text innehållande de något förvirrande textraderna "My father was a mother/My mother was a son/Don't play the dog for dinner/We all been twenty-one". Men det är ändå mitt korta, anspråkslösa och speciella minne av Johnny Winter.
   Johnny Winter dog igår 16 juli 2014 på ett hotellrum i Zürich, Schweiz.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.