Blogginlägg från 2002-07-27

Mando Diao har mycket kvar att bevisa

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2002.

KONSERT
MANDO DIAO
Kalas, Brunnsparken, Örebro 26/7 2002

Blanda en dos tidig Motown med en dos tidig The Who (innan pophitsen kom) och dryga ut med garagerockens bångstyriga energi och du hoppar av glädje åt Mando Diao. Och för män i min ålder också av nostalgisk fascination. Jag råkar ha upplevt den där tillbakablickande känslan ett stort antal gånger under mitt vuxna liv så jag var beredd även igår kväll när Borlängekvintetten stegade upp på Kalas-turnéns lilla scen.
   För en konsert pÃ¥ exakt 25 minuter och nio lÃ¥tar. Musikaliskt är de än sÃ¥ länge en parentes och de har mycket kvar att bevisa för att ens närma sig de kaxiga uttalanden om allt och alla som de har spritt omkring sig. I Sverige kallas det storhetsvansinne.
   Det behövs definitivt mer än dessa fÃ¥ minuter pÃ¥ scen för Mando Diao för att kunna ta sÃ¥ngaren Gustaf Noréns naiva och smÃ¥tt ironiska ord, om sitt eget band som nÃ¥got pophistoriskt viktigt, pÃ¥ allvar. Och sÃ¥ här i efterhand förstÃ¥r jag de uppskrivna kommentarerna för bandet är bra men knappast nÃ¥got mer än ett hyfsat förband.
   Däremot var det en härlig hunger och gränslös energi de musikaliskt de slängde i ansiktet pÃ¥ Kent-publiken. Med lÃ¥tar som inte tar mÃ¥nga steg framÃ¥t i rockhistorien men däremot effektivt förvaltar sitt arv pÃ¥ bästa sätt.
   Och det är sÃ¥ skönt att slippa tjat om dÃ¥ligt ljud, rundgÃ¥ng och distad sÃ¥ng ty det tillhör Mando Diaos hela koncept även pÃ¥ skiva. Det talas om Mando Diao som framtidshopp men därtill behövs det lite mer egna idéer och personliga infall. Gärna i kombination med den mycket uppiggande energi de vräkte ut frÃ¥n den lilla scenen.

/ HÃ¥kan

Vansinnigt vacker upplevelse av Carola

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2002.

KONSERT
CAROLA
Stranddagarna, Karlskoga 25/7 2002

Det finns få svenska sångerskor med Carolas infernaliskt positiva utstrålning. Möjligen tar hon hjälp av Gud men hon lyckas faktiskt hålla ihop det ojämna hopkoket, en musikalisk pyttipanna i ordets rätta mening, till show hon presenterade. Och med en karisma med stort K och en lysande vacker röst gjorde hon sommarens konsert ändå till en vansinnigt vacker upplevelse.
   Grattis örebroare, som i kväll fÃ¥r chansen att se och höra ett gediget proffs pÃ¥ scen. IgÃ¥r kom Carola med solen och det vackra vädret lyfte hela föreställningen. Det var nästan allt det positiva och när det var som bäst tangerar denna Carola internationell kvalitetsnivÃ¥. Däremot är hon omöjlig, eller om det är räddhÃ¥gsna rÃ¥dgivare i omgivningen, pÃ¥ att sätta ihop en genomgÃ¥ende lÃ¥tstark, fräck och fokuserad konsert.
   Det blev alldeles för mycket show med flera klädbyten och mÃ¥nga visuella konster för att riktigt tillfredsställa en spartansk musikrecensent. Med en Carola som just i dag och i Ã¥r skulle kunna riva av den värsta gospelsoul s om skulle kunna framföras av en svensk. Jag skulle vilja uppleva mer utmaning, en fräckare profil och ett genomgÃ¥ende mer musikaliskt utnyttjande av det tunga kompbandet med körsÃ¥ngerskor och allt. Ty ljudet var stundtals för fladdrigt för att uppfattas som attack.
   Däremot lyckades hon överraska med att ge lÃ¥tarna frÃ¥n den senaste skivan, ett starkt levande uttryck där hon faktiskt närmade sig mina förväntade höjder. "My show" är mycket riktigt ingenting att bygga en sommarturné pÃ¥ men just där fanns ett uns av framtidstro. Fast hos publiken passerade de lÃ¥tarna ganska obemärkt. Riktigt pinsamt blev det däremot under introduktionen till discomedleyt, dÃ¥ Maurice Gibb frÃ¥n Bee Gees talade pÃ¥ ett inspelat band. Inte heller det sÃ¥ kallade spontana inslaget, "Unplugged" tio Ã¥r för sent, med tre tjejer och en kille frÃ¥n publiken var särskilt lyckat.
   Det kanske var avslappnat och folkligt men tog ner tempot i showen till ett minimum. DÃ¥ var det tur att Carola hade showens bokstavligen guldkittrande final kvar med de riktiga klassikerna "Mitt i ett äventyr", "Främling" och "FÃ¥ngad av en stormvind". För en stor festivalpublik, som inte riktigt kan ta till sig svÃ¥rsjungna ballader är dessa hits obetalbara.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.