Blogginlägg från 2002-07-24

”The rising”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/7 2002.

BRUCE SPRINGSTEEN
The rising
(Columbia/Sony)

Det här var kul, riktigt kul. Att en etablerad artist på den här exklusiva nivån kan göra något annat (och bättre) än det strikt förutsägbara är mycket imponerande.
   "The rising" är alltså på många sätt överraskande. Främst i det lekfulla soundet som gränslöst rör sig till synes förutsättningslöst från låt till låt.
Nye producenten Brendan O'Brien (Pearl Jam och många andra hårda grupper) har givit Springsteen ett tungt men luftigt ljud med många smakfulla men också mycket motiverade och några smått trollbindande detaljer.
   Ny tekniker, ny producent och ny studio har höjt den kreativa temperaturen rejält och här trampas det ofta långt utanför E Street Bands sedvanligt väloljade rockmaskineri. Gospelkörer, stråkar, orientaliskt inslag och många andra nya fräcka klanger. Tillsammans med en många gånger dämpad men inte dyster sångare ger det en häpnadsväckande ny vinkling på det välkända konceptet Bruce Springsteen. Från pop, soul och rock till stora ballader på bara några låtar. Engagerande och underhållande på samma gång.
   Vad jag vill ha sagt är att det visst finns hits, "Mary's place" och "Waitin' on a sunny day" är de mest uppenbara, och att det visst ofta ekar välbekant men det görs med mycket mer stil, mer fantasi och mer känsla än jag i min enfald trodde var möjligt från en gammal man som om mindre än ett år firar 30 år som skivartist.
   Den här gången går Springsteen i mål med en fantastisk skiva som kommer att ha en lika lång livslängd som många andra av hans mest klassiska skivor.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.