Blogginlägg från 2014-05-07

Glädje och fröjd utan divalater

Bilder: Jan-Ola Sjöberg


ULF LUNDELL FÖLJDE UPP SITT "BÄSTA" ALBUM "Längre inåt landet" med en höstturné som startade i Mora 10 oktober. Jag såg den följande konserten, 11 oktober i Konsertsalen i Västerås, och intervjuade Lundell då för att sedan uppleva båda Örebrokonserterna i Konserthuset 13 (som jag alltså recenserade) och 14 oktober. Turnén avslutades med en julkonsert på Göta Lejon i Stockholm 22 december.
   Musikerna var i stort sett identiska med de som medverkade pÃ¥ den Englandsinspelade skivan med nÃ¥gra fÃ¥ undantag. Hasse Olsson (som bara spelar pÃ¥ en lÃ¥t pÃ¥ skivan) fick göra sin första (men inte sista) Lundell-turné, och gitarristen Janne Andersson (som ryckt in i lumpen) ersattes först av Arne Arvidsson (se affischen), mest känd som John Holms gitarrist, men som bara tre dagar innan turnén fick ge plats Ã¥t Lasse Lindbom Band-gitarristen Nane Kvillsäter.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/10 1980.

ULF LUNDELL
Konserthuset, Örebro 13 oktober 1980

Ulf Lundell på scen igen. Det är en given succé redan före konserten. Läser man listan på alla utsålda konserter och med vilken fart de befintliga biljetterna försvann här i Örebro är det mesta vunnet redan från scratch bland publiken.
   Han fick under konserten för övrigt utstÃ¥ en idoldyrkan som jag aldrig skÃ¥dat maken till av en svensk artist.
   Lundells produktion börjar nu bli sÃ¥ omfattande och omfÃ¥ngsrik att han har haft ett styvt jobb att trimma ner antalet lÃ¥tar som ändÃ¥ uppgick till ca 25 stycken i en över tvÃ¥ timmar lÃ¥ng konsert. Där han tillfredsställde de stora och breda massorna av hans fans.
   DÃ¥ hade ändÃ¥ mÃ¥nga gamla kända Lundell-klassiker fÃ¥tt ge vika för nya och aktuella lÃ¥tar frÃ¥n det genomgÃ¥ende sÃ¥ fina dubbelalbumet "Längre inÃ¥t landet". Skivan som just nu stÃ¥r i fokus och är den stora anledningen till den pÃ¥gÃ¥ende turnén.
   Manskapet bakom Ulf var i stort intakt frÃ¥n senaste skivan. Janne Andersson, gitarristen, som nu tjänar landet i gröna kläder har ersatts av Nane Kvillsäter som vanligtvis ingÃ¥r i Lasse Lindbom Band sÃ¥ nÃ¥gon svÃ¥r acklimatisering har det inte varit.
   SÃ¥ är hemmasonen Mats Ronander Ã¥terbördad vid sidan av, inte bakom, Ulf. Mats är den auktoritet som möjligen saknades pÃ¥ förra turnén. Han spelade väldigt fin sologitarr, sjöng och pÃ¥ suveränt munspel har han ingen överman i landet.
   Samspelet mellan Mats och Ulf är helt unikt. De kan och känner varandra, det bÃ¥de hördes och syntes. I de mer rockiga lÃ¥tarna, "Pulver" och "Distraherad" när Mats tog stegen fram till mikrofonen var öset fullkomligt och lyckan fulländad bland publiken.
   Ulf hade inte utvecklat idén frÃ¥n förra turnén med en helt akustisk avdelning. Närmare än det inledningsvis ensamma pianot eller orgel/piano-kompet i "Kärlekens hundar" kom han aldrig. Han använde dock själv akustisk gitarr pÃ¥ flera lÃ¥tar, bland annat den uppmärksammade "Stackars Jack", i det övriga elektriska kompet.
   Lundell 80 pÃ¥ scen var rockigare och ösigare än pÃ¥ mycket länge. Det pÃ¥minde och väckte minnen frÃ¥n den gamla goda Prisma-tiden när den spontana glädjen och rockmusiken stod högt i tak. För det var med glädje och fröjd som konserten genomfördes, lika uppenbar pÃ¥ som bakom scenen. Inga divalater där inte.
   Flera frÃ¥n skivorna lugna lÃ¥tar var omarrangerade och presenterades i nya fräscha versioner. "Prärien igen" var rockigare och "När duellen är över" hade försetts med ett fantasieggande basarrangemang.
   Avslutningsvis stegrades stämningen och tempot och nÃ¥dde rent omöjliga höjder. Det skedde via oemotstÃ¥ndliga rocklÃ¥tar som "Distraherad", "DÃ¥ kommer jag och värmer dej", "Jag gÃ¥r pÃ¥ promenaden" och den lÃ¥t som alla numera förknippar med Ulf Lundell, den ofrÃ¥nkomliga "Sextisju sextisju". DÃ¥ var kaoset fullkomligt, svetten stänkte och jag tyckte mig se att taket lyfte pÃ¥ sig nÃ¥got. En stunsigare och bättre version av klassikern tror jag mig aldrig ha upplevt tidigare.
   Man kan ha invändningar mot det rockiga lÃ¥tvalet med viss saknad av den senaste skivans akustiska lÃ¥tar, "Ryggen fri" och "Under askan". Men det Ulf Lundell och kompbandet presterade denna kväll var, i bÃ¥de omfÃ¥ng och kvalité, ändÃ¥ oöverträffat i Sverige.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Lasse Lindbom: bas och sång
Ingemar "Sture" Dunker: trummor
Mats Ronander: gitarr, munspel och sång
Nane Kvillsäter: gitarr
Niklas Strömstedt: keyboards/piano och sång
Hasse Olsson: keyboards/orgel

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.